För att klargöra: Min IVF-läkare menar att risken för X (att det befruktade ägget fäster utanför livmodern, oftast i äggledaren) är samma som för en naturlig graviditet, omkring 4 %. Man har alltså inte en lägre risk för X vid IVF, vilket jag trodde. Så jag tror inte att det är nåt att oroa sig för om man inte har en historia av X bakom sig. Däremot var det intressant det som Enya skrev om vätskefyllda äggledare som kan förstöra möjligheterna till att de fäster, det visste jag inte. Men att det inte upptäcks är väl därför att man inte sett det? Jag tycker att om man kämpat läääänge med fertiliteten ska man inte nöja sig med att "du är gammal", utan se till att få göra ordentliga undersökningar. Det är väl det minsta man kan begära egentligen...