Anne - mitt hjärta stannade till ett slag när jag läste om er enorma förlust. Vilken fruktansvärd händelse. Men också så fantastiskt att ni vågar igen. Vilken styrka. Vilken kärlek. Jag hoppas att ni ska lyckas. Tyvärr kan jag inget om värden men jag ville bara säga att jag berördes så av det som hänt er.
Är det någon som kan berätta för mig vad som händer med mitt planerade ÄP på CvL om min mens kommer en vecka tidigare än beräknat? Den bruna flytningen var borta en dag men nu tillbaka igen och det moler i magen så jag känner att det är på gång snart. Är bara på dag 19! Och bokad för ÄP först v. 35 eller var det v. 36.
Kalimero - i morgon. Jag lovar. 
Men jag tror att det är tvärkört eftersom jag uppenbarligen småblöder.
Men usch vad jobbigt Turlid med ännu en ny väntan på provsvar. Jag håller tummarna för att det ska gå bra.
E-antikroppar har då jag aldrig ens hört talas om. Fick du det via blodtransfusionen och ditt förra barn i en kombination eller är det något man kan få av antingen eller?
Ta hand om dig och njut av havet i morgon!
Nu behöver jag verkligen era råd.
Tagit gravtest och det var som väntat inte positivt. Jag är ju bara på dag 20 (brukar ha cykel på 28-32 dagar). Men molvärken fortsätter och när jag är på toa (ursäkta den precisa beskrivningen) och spänner nedre delen av magen så kommer en brun flytning med "flagor" i. Det är en ganska tunn ljusbrun flytning med brunare "flagor" i. Ser verkligen pre-mens ut. Vad gör jag nu om mensen kommer?! Jag har gynläkarens privata mobil (hon gav numret till mig men sa att jag absolut sista hand ska använda den utan först ska jag nå henne via växel eller direktnr och då menade hon på arbetstid) och funderade på att skicka ett sms. Men det här är hennes sista semesterhelg så det känns inte ok....
Frågan är nu:
1. Om mensen kommer igång så här tidigt (vilket den aldrig gjort, har snarare dröjt 33-35 dagar på sistone) är det verkligen "smart" att starta ivf-behandlingen som planerat. (korta metoden med puregon och orgalutran) Känns som om det är något galet i kroppen. Brösten har spänt sen ägglossningen, bruna flytningar, molvärk.
2. Om mensen kommer igång idag så blir sprutstart först på mensens tredje dag, på måndag isf. Är det okej?
3. Är det ens möjligt att göra behandlingen den här månaden eftersom CvL är bokade till v. 34-35?
Hjälp!
Tack Lenafena och Zinfandel!
Då är dag tre okej kanske om det blir så.
Du har rätt Z, jag får ha lite is i magen och invänta måndag. Kanske är det mest så att jag inte känner mig mentalt redo att börja behandlingen nästa vecka. Jag var så inställd på att mensen ska komma v. 34 som beräknat.
Det var iaf skönt att se att det var neg gravtest för jag började läsa på om utomkvedshavandeskap där symtomen är värk och bruna flytningar.
Nu kom mensen. Ingen tvekan. Dag 20. 
Känns inte helt bra att starta behandlingen när kroppen strular så här. Vad tror ni? Kan det vara ett supertidigt missfall, eller snarare knappt det, men i alla fall något som gått snett. Och vad händer i så fall i kroppen om man startar en ivf direkt på ett "missfall"? Enda sättet att kolla är väl om man har gravidhormoner i blodet eller hur? Men gravtestet var ju klart negativt.
ÄP är bokat till v.35 (kollade jag upp i min almanacka). Sprutar man så länge som 14-15 dagar?
Nej, nej, jag är inte redo! Jag skulle ju förbereda mig mentalt nästa vecka.
Och nu läste jag i mina papper från CvL att sprutstart helst inte ska påbörjas på en måndag eller tisdag. Så det verkar ju som ganska kört den här månaden.....
Tack Hoppfull10! Om du bara visste hur mycket tröst jag fick av ditt inlägg. 
Jag får skicka ett sms till min gyn för jag skulle höra av mig på första mensdagen så får vi se vad hon tycker. Om hon nu svarar, hon är ju på semester till på måndag.
Å ena sidan är jag rädd för att börja nu, känner mig så oförberedd men å andra sidan vill jag inte vänta en hel månad till. Eller så tänker jag att det är Gud som vrålar - det är inte meningen!
Så här har det varit under alla år vi försökt hemma. Antingen har jag varit på jobbresa mitt i äl eller så har sambon varit däckad i magsjuka eller så har jag ätit någon medicin som inte varit bra vid en graviditet och den enda gången jag testade pergotime och var svullen i magen råkade min lille son hoppa på min mage...blablabla....och så blir det så här nu när jag ska börja med ivf. Ibland undrar jag....
Kattenizze - tack! Vad skönt att höra! Jo, den mentala biten har ju varit mitt problem hela tiden. Jag är rädd men också förväntansfull. Det pendlar kan man säga. Men jag har ju egentligen processat det här sedan i april förra året då min läkare ville sätta mig på ivf men jag sa nej. Så det är ju inget jag hoppat på utan att verkligen tänka igenom det. Jag har gått från absolut nej till att äntligen våga. Nu handlar det mer om det där sista språnget. Jag tror att det är så svårt att föreställa sig vad som väntar. Kommer jag att må dåligt av sprutorna? Kommer jag bli överstimulerad? Hur blir plocket? Ja, ni vet allt det praktiska kan man ju ändå ha någon slags idé om men det sista mentala - om det misslyckas - hur blir det då? Jag ska skicka sms till gyn i morgon så får vi se hur det går.