• Skytten

    IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

    Tack Fjällsippan! Jo, du har svarat mig förut om mediciner. Jag är så tacksam för det! Det är min stora oro... Äggplocket oroar mig inte särskilt mycket men att bli sjuk av hormoner är läskigt.
    Vad skönt att höra att du klarade av O trots lägre vikt. Jag kanske får äta upp mig några kilo....
    Skönt att höra att jag har en "snäll" ingångsdos. Kan det bero på att jag har bra värden och är liten till storleken kanske?
    Måste man ta O.....? Känns som den jobbigare av de två medicinerna....

    Jag är så glad över din förklaring Fjällsippan!  Igår när jag la mig hade jag börjat tveka så till den grad att jag tänkte ställa in allt men nu gav du mig hopp igen.

    CvL använder tydligen inte morfin förresten utan Rohypnol. Det har jag aldrig testat. Vet att jag blir knäpp av morfin och stesolid iaf.... 

  • Skytten

    Snösport...glömde svara dig. Fy och usch vad jobbigt med sådana reaktioner! Imponerad över att du orkar kämpa på!

  • Skytten
    callimero skrev 2011-07-20 10:26:02 följande:
    Hoppas du får lite mer information idag och att det går bra turlid. Tänker på dig.

    Skytten och Maryhe - jag har gjort korta 11 gånger och har inte haft några besvär alls av Orgalutranet eller de andra preparaten. Tror din reaktion är väldigt ovanlig, men jobbig Snösport. Så var inte oroade! Och läs inte FASS!!! Jag försöker undvika det och läser om biverkningar först om jag skulle känna något.
    Tusen tack! Vad jag behövde höra det här! Det är märkligt hur jag pendlar nu, ena dagen känns det som om det kommer att gå bra och nästa dag vill jag bara dra mig ur. Vara nöjd med livet jag har.

    Förresten Maryhe - när och var ska du göra din ivf? Visst var det första gången för dig också? Jag ska göra min i slutet av augusti på CvL i Uppsala.

    Snösport - jag hoppas att fjällvärlden gör nytta! Det brukar den göra. Ibland önskar jag att man bara kunde stänga av och inte minnas det som varit. Så att man inte hade en massa negativa erfarenheter bakom sig och bara kunde se det som komma skall som något nytt och spännande. Det är inte så lätt att hitta ny energi månad efter månad. Jag håller tummarna för dig!

    Turlid - hur har det gått? 
  • Skytten

    Ja, kul att följas åt Maryhe!
    Det låter som om de är noggranna och gör många kontroller i Turin. Vad bra!
    Jag vet inget om när jag ska göra vul. Allt jag vet är att jag ska göra korta metoden med Puregon (100 enh, 900IE), Orgalutran från femte dagen (0,25 mg), Ovitrelle och slutligen Crinone.
    Oroar mig, som du kanske sett, efter att ha läst att Orgalutran inte är tillräckligt prövat hos kvinnor under 50 kilo och jag väger 46 kilo.
    Och sen är det en massa upp och ner-tankar som tar för mycket energi. Jag är bra på katastroftankar så det är mycket grubbel om överstimulering, biverkningar och annat som kan gå snett.
    Hur mår du? 

  • Skytten
    Maryhe skrev 2011-07-21 18:37:10 följande:
    Har du någon läkare/gynekolog/kurator som du kan bolla dina tankar med? Jag blev direkt erbjuden en kurator kontakt på kliniken här men tackade nej, då vi har "vår" terapeut som vi båda gått till här hemma som jag har stort förtroende för. Det bästa är nog att inte grubbla för mycket, men jag vet att det är svårt.  Jag tänker också gärna frammåt och ser då mest problem och katastrofscenarion... Nu har jag efter att ha läst här i tråden (minns inte vem som skrev) börjat att visualisera mig som gravid och då känns det genast bättre.
    Hur är det annars med Cetrotide? Kan du be att få använda det istället om det verkar bättre för dig? 

    Jag mår ganska bra nu när jag slutat jobba. Jobbet jag hade tog för mycket på psyket (elaka männiksor) samt att det var fysiskt tungt och slitsamt. Med min fibromyalgi började det att bli ohållbart. Ska egentligen till en reumatolog för att bestämma smärtlindring inför ivf:en men jag struntar i det. Tänker försöka köra utan och  tänka att jag gör det för något positivt. Min läkare tror inte på detta, men om jag får för mycket värk så får jag väl ta ställning till det då. Man tar så mycket olika preparat sedan i alla fall så jag vill inte proppa i mig nåt mer. 
    Jag ska ta Prometrium 200 mg istället för Crinone, har inte sett det nånstans än på något svenskt forum.
    I alla fall så är jag så här långt mycket nöjd med behandlingen och bemötandet jag fått här. Blir lite ledsen när jag ser hur det går till i Sverige, som beskrivs( i Sverige) som ett föregångsland när det gäller ivf. Tycker man slår sig lite för mycket på bröstet.
    En kurator vore nog bra. Jag har varit hos en barnmorska och pratat lite och det gav stöttning för stunden. Problemet är väl att jag växlar så mycket i vad jag vill. Men det kanske är normalt nu när det närmar sig?
    Men igår kväll/natt (vaknat först nu för att vi pratade till 02....) satte jag mig ner med min man och vi pratade verkligen på allvar om ivf för första gången kändes det som. Han är en sån där: Det ordnar sig-kille. Och nu när jag verkligen förklarade min oro för hur jag ska reagera på hormoner och att jag är rädd för överstimulering och när jag förklarade att jag känt mig rätt ensam i processen då börjar HAN tveka över om han vill utsätta mig för det här. Han är ju inte den som sätter sig och läser på och jag hade bett honom läsa om proceduren med sprutor och bara det fick honom att tveka. Han vill inte att jag ska må dåligt.
    Så nu känns det jättesvårt. Ska vi helt plötsligt strunta i ivf???
    Låter jag min oro styra för mycket? Känns inget bra.

    Så du har reumatiska besvär, vad jobbigt. Tråkigt med en oförstående läkare som inte tror på det här med ivf. Jag har en vän som också har en reumatisk sjukdom (som i och för sig inte ska göra ivf) och som haft två MA och hennes reumatolog har nu satt igång en stor utredning om hennes sjukdom kan påverka missfallen och han peppar henne verkligen.
    Tur då att du verkar ha bättre ivf-hjälp!
  • Skytten

    Maryhe och Fjällsippan - TACK! Ni är så rara! Och jag behöver verkligen läsa det ni skriver.
    Fjällsippan jag är så tacksam över att du påpekar att det går att avbryta behandlingen. Jag tror att om jag har en "väg ut" så kanske jag inte är lika nojig. Jag är en väldigt orolig person, katastroftänket finns tyvärr nästan alltid där. Och att min man nu börjar bli tveksam kan nog ha att göra med att jag funderade högt över om jag kunde dö av det här....
    Jag vet. Det är inte sunt men det är svårt att vara cool när så mycket hänger på att jag ska orka med behandlingen.
    Men därför blir jag så väldigt glad och tacksam över att ni peppar mig. 
    Och det känns bra att höra att jag har en låg dos. Jag vet inte när jag ska göra första vul men jag ska få ta första sprutan på kliniken så då lär jag få info om det. Jag kanske får prata om min oro och se till att jag får ett tidigt vul för att minska min ångest.

    Förresten Maryhe - jag har hört talas om flera reumatiker som mår bättre av att vara gravida! Hoppas att det blir så för dig.

     

  • Skytten

    Tack Kalimero! Allt positivt ni skriver betyder mycket för mig och gör att jag blir stärkt.
    Min rädsla beror på att jag är en i grunden orolig person men också att jag har dåliga erfarenheter av hormoner och mediciner. Och jag har "otur", alltför ofta har jag fått just de biverkningarna som i princip ingen får och när jag ska göra ingrepp händer alltid det värsta.
    Jag är sekundärt infertil och min första graviditet och förlossning var en mardröm (framför allt förlossningen) så jag antar att det här väcker gamla känslor till liv.
    Det tog mig år att komma över det jag varit med om och när jag äntligen vågade börja tänka på en ny graviditet blev det inget. Och nu står jag här med ivf som sista chansen och allt blir så stort. Ja, ni vet förstås, förstår känslan av det definitiva.
    Så jag behöver allt stöd jag kan få och är så tacksam för att ni peppar mig och berättar "bra" saker om ivf.
    Jag är så glad över den här tråden! 

  • Skytten
    turlid70 skrev 2011-07-23 13:07:13 följande:
    Skytten, tveka inte med IVF. Jag förstår att du är osäker och full av ångest och maken verkar oangagerat, men du kommer att ångra dig senare att du inte gjorde det du kan nu. 2008 fick vi möjlighet att göra IVF via landstingen, men då kände jag mig helt slut efter makens alla sjukdomar, sjukskrivningar, arbestlösheten osv. Jag sa till honom att jag kände mig för gammal för att skaffa barn och han sa att haninte ville utsätta mig för hormonbehandlingen också. Jag köpte det direkt och struntade i behandlingen. Maken var mycket ledsen men vågade inte tjata av rädsla att förlora mig.

    Senare ångrade jag mig något enormt att jag missade den chansen och var arg på min man att han inte gjorde mer för att få mig att genomgå behandlingen. Jag ringde till kliniken bara några månader senare och då var det försent, det krävdes ny remiss och ny väntetid, då började våra extremt beräknade hemma försök och viss gav det resultat åtminstone en gång.

    Efter MF 2009 dök det upp nya sjukdomar i bilden och vi fick svårt att fortsätta med våra försök. Ny remiss fick vi ganska snart och jag skrev ett brev till karolinska och bad dem tillgodoräkna vår tidigare väntetid. Det gjorde dem och vi hann med ett landstingsförsök. Men när jag väl satt där med sprayen i handen, gret jag av ångest inför  behandlingen, det tog flera timmar för mig att ta första dosen, men jag viste att jag kommer att ångra mig ännu mer om jag inte tar den. Ångesten släppte redan med andra dosen och jag tänkte aldrig på att avbryta behandlingen trots möjligheten.

    Det kommer att gå bra för dig också ska du se, var inte rädd. När du väl kommer till läkaren visa att du vet vad du håller på med så kör dem inte sina standard metoder utan lyssnar på dig och tillgodoser dina önskemål. Det gjorde dem för mig på CvL och jag var nöjd. Önskar dig lycka till.
    Tack så mycket för att du delar med dig av din historia! Du gav mig ett perspektiv som jag verkligen behövde.
    Det är ju just det här som jag tänkt men glömt bort i oron - nämligen att jag inte vill ångra mig en dag över att jag inte gav ivf ett försök. Så ja, jag ska lyssna på er och ge det ett försök. Mår jag jättedåligt får jag väl avbryta behandlingen men då har jag i alla fall försökt! 
    Jag berättade till min man om er strålande hjälp i tråden och han lyssnade och tyckte att det låter vettigt det ni säger. Det är ju oerhört viktigt att vara eniga inför det här.
    Apropå standardmetoder - vad tänker du på då? Är det något särskilt jag bör tänka på? Jag kommer att gå hos min doktor här i Sthlm och bara träffa CvL när det är dags för uttag och tillbakasättning. Det jag själv grunnar på är täta vul för att minska oron och jag måste undersöka om jag borde byta ut Orgalutran. Eller så får jag se till att öka fyra kilo i vikt på en månad.
    Tack Turlid! Du är verkligen till stor hjälp!
    Jag håller tummarna för att allt ska gå bra för dig med! Det låter så otroligt jobbigt med oron för värdet. Jag hoppas att du snart kan njuta fullt ut av graviditeten.
  • Skytten

    Grattis Fahlvik! Fint namn!

    Själv sitter jag här på dag 33 med en kropp i uppror, som alltid inför mens. Värk i nacke och huvud, molvärk i magen, ömma bröst, högre temp, vätska som känns i tår och fingrar och så tårar över allt och ingenting. 

    Ska ta mig till apoteket nu och ladda inför nästa mens. Har ni några tips på vad jag behöver inför behandlingen?
    Jag har inte hämtat ut medicinerna ännu...måste ta reda på om jag ska byta orgalutran mot den andra medicinen först.

     

  • Skytten

    Turlid, du gör rätt i att försöka lägga oron åt sidan och njuta av din graviditet.
    Det verkar vara det tuffa med att bli gravid efter ett ivf, att oron finns kvar men blir av en annan sort...

    Jag fick mensen idag och jag inser att jag ännu en månad inte haft en aning om när jag har äl så nu gick jag och köpte äl-test för sista månaden med hemmaförsök innan ivf.

    Ta hand om er! 

Svar på tråden IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?