tjorven01 skrev 2012-03-19 09:04:50 följande:
Hur gör ni andra?
Har ni någon psykolog ni går och pratar med?
Själv både jobbar och pluggar jag vilket har gjort att jag inte velat boka in ytterligare en sak av rädsla för att det ska göra mig än mer stressad.
Jag har en fantastisk akupunkturtjej som har lyckats stabilisera mina energinivåer så att jag mentalt mår så mycket bättre nu men allt oftare kommer sorgen över mig och jag känner att det blir svårare och svårare att tänka positivt och det känns som att jag bara försöker lura mig själv.
Sorgen känns som ett stort svart djupt hål och trots att jag vet att jag inte kommer att gå omkring och vara olycklig i hela mitt liv så känns det som att jag heller aldrig kommer att få vara lycklig heller.
Det enda sätt jag har lyckats hantera denna situation på är att tänka att det inte är meningen att jag ska få vara lycklig och att det bästa sättet att hantera livet på är att bara acceptera att det inte blir bättre än så här.
Jag gick tidigare till en kurator som kliniken hade knuten till sig en varje session gick bara ut på att jag satt och grät en timme medan kuratorn frågade hur lång tid jag skulle ge det här.
Inte meningen att vara negativ och pessimistisk men jag behöver råd från er hur ni hanterar allt det här.
Att bara förtränga det som jag gör funkar sämre och sämre nu.
Stor kram till alla fantastiska kämpare här inne.
Jag känner så mycket med dig, och ditt inlägg! Jag gick till en psykolog under en längre period, och blev remitterad via min husläkare. Men om jag minns rätt så var remissen inte ägnad helt åt sorgen kring alla misslyckade försök utan även till den situation jag befann mig i att bearbeta/acceptera den kroniska smärtan (diskbråck i nacken) som jag hade blivit diagnostiserad med i samma vända. Jag misstänker att min husläkare la upp remissen på det sättet så att terapin skulle bli godkänd via landstinget. Det visade sig att strikt KBT inte passade mig just då, den var alldeles för "uppgiftsorienterad" medan jag hade ett oerhört stort behov att bearbeta mina tankar kring alla misslyckade försök och få hjälp att se framåt. Jag hade tur att "få" en terapeut som förutom KBT jobbade med andra inslag i sin terapi (avslappning, visualiseringsövningar m.m.). Innan man väljer terapeut får man först ett "provsamtal" och om det inte funkar kan man välja en annan. Min syster arbetar som psykolog inom Stockholm Läns Landsting - jag kan höra med henne om hon har några tips hur du kan gå till väga. Stor kram
!
.