Hej, är ni liksom jag snart 40 och ska genomgå en IVF behandling inom kort. Vad tror ni om våra chanser till en 
?
I början av augusti börjar jag spraya, det är vår första behandling direkt bestämd med mikroinjektion på Karolinska. När börjar era behandlingar och var? Skriv gärna om era känslor innan behandlingen och så kan vi kanske följas åt till framgång och lycka!
Varmt välkomna!
! Gonal-F gör ju inte ont men Orgalutranet tycker jag svider en del! Men det är ju som tur snabbt övergående!
Tack för välkomnandet 
Ja, Orgalutranet känns lite lite efteråt, men märks knappt. Kanske för att jag har en bilring modell valfläsk att sätta sprutorna i så känns det inte så mycket *ler*
Hade 7 blåsor synliga när jag var på UL nr 1 i onsdags, något små, så jag åkte upp i gonal-styrkan. Jag märker att jag ligger nog högst i tråden där, kanske beror det på ålder/vikt... är lite mullig :)
Lenafena: Välkommen till den här hönsgården av medelålders kvinnor med stödstrumpor som funderar på att starta drömfabriken....!
Jag tänkte på det här med långtidsodling/hur mycket befruktat man får etc. Jag har alltid fått ut ok antal 9-10 ägg, men nästan inga som har blivit befruktade. Och jag har ett IVF-barn och två i magen, plus ett MF och ett utomkved. Så vad jag menar är, att ni som inte får så mycket befruktat, det kan ju gå alldeles utmärkt ändå. Mina ägg har ju nästan alla säckat ihop liksom. Men guldäggen finns där! So there's hope for all of us.
Lite intressant att det verkar vara väldigt olika på olika kliniker hur man hanterar smärtstillande och lugnande under ÄP.
På Ackis fick jag alltid bådadera och man fick ta tabletter en timme innan.
Första gången på CFC fick jag morfin i armen direkt i stolen när jag kom in och förmodligen ganska mycket också för jag blev så himla dålig. Av morfinet alltså inte själva äggplocket. Blev alldeles blek, svettades som en gris över hela kroppen och fick blodtrycksfall...
Följande 3 gånger på CFC har jag bara fått lokalbedövning och inget annat. Gjorde mig inte ett dugg då jag vid andra äggplocket där mest var rädd för att få biverkan av morfinet igen. Men jag måste säga att det gör inte ett dugg ont med bara lokalbedövning och har man gjort ÄP några gånger behöver man ju inte lugnande heller.
På CFC har man gjort en studie där de presenterar väldigt goda resultat med bara lokalbedövning och numera gör de alla ÄP så.
Så trots alla sprutor osv är jag nog ingen bra knarkare. Läkaren på CFC skojade med mig att jag måste vara världens sämsta på droger 
Så ÄP är inget man behöver vara orolig för ett dugg tycker jag. Det kommer att gå jättebra Lenafena
Skönt att höra att ÄP inte behöver vara sånt orosmoment
Wow, turlid, grattis till alla äggen 
!!!
Okej, här kommer en ny tanke!
Vi pratade idag om vi ska sätta tillbaks 1 eller 2 embryon, de andra gångerna har vi fått 2. Med två ska man självklart vara medveten om tvillingrisken även om den är liten och vi känner att den uppgiften vore oss övermäktig. Nu kan ju såklart 1 ägg också dela sig till 2. Men sannolikheten att 1 fastnar ökar ju betydligt. Syftet med att återföra två embryon är oftast inte att åstadkomma en tvillinggraviditet, utan att öka chansen till graviditet överhuvudtaget.
Nåväl, allt detta vet alla.
Nu lanserade min man från jordbrukssläkten en inte helt ny tanke med jämförelse med växtriket, att 1 har större chans att överleva och växa eftersom två måste dela på allt, näring, plats osv. (ja, jag begriper att det inte gäller alla eftersom det föds friska tvillingar, här inne tex väntas det ju tvillingar...) Men det kanske faktiskt ligger något i det redan på embryo/blastocyststadiet...? Och i vår ålder när man möjligen inte är fullt på topp så kanske det påverkar än mer, det är ju ingen nyhet att risken för komplikationer ökar. Förlåt Kattenizze att jag tar upp detta men jag behöver veta lite hur ni resonerar. 2 kanske "slår ut" varandra?! Annars säger man ju inom IVF att 2 ökar chansen men det kanske inte alls är så?! Ett embryo kanske behöver allt istället för att 2 får 50% var för att lyckas? Förstår ni vad jag menar..? 
Jag menar alltså främst redan när man återför dem. Tänker ni sen på riskerna också eller är den så liten att man är beredd att ta den för att överhuvudtaget få barn?
Med oss så resonerade de att vi skulle förmodligen få tillbaks två pga vår ålder (jag 41, min sambo 44). Det känns lite som om båda resonemangen är korrekta - jag får lita på deras erfarenhet helt enkelt. Men det känns lite bättre med två kan jag tycka eftersom chansen blir dubbelt så stor att nåt av dem ska ta sig. Nu går jag händelserna i förväg, kanske inte får ut några bra ägg alls, men för diskussionens skull :P