IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?

Boe: lycka till idag!

Fjällis: den "rätta vägen" är att få en remiss till endokrinologiska kliniken men allmänläkare kan också ta proverna i sitt labb, min gör det så det är bara fråga om vilja.

Ja hörrni, det är så att man skulle vilja ha en IVF-läkare eller fertilitetsspecialist att kommentera denna tråd.  Jag är riktigt sugen på att försöka få tag på någon som vill kommentera lite här. Så mycket kämpande, ångest, värk, ilska, sorg, tid och pengar och så blir vi bemötta och hanterade så här, det är faktiskt för jävligt. Jag är helt övertygad om att det inte ska behövas mer än 3 IVF för någon under 43, då är det nåt annat galet som behöver rättas till. Som i vårt fall, enligt läkarna finns inget fel på oss men varför lyckas det då inte? Otur?! Det säger väl sig själv att nåt måste vara fel!! Min akupunktör frågade idag vad IVF-läkaren sa efter misslyckandet. Sa nåt? Nothing, svarade jag. Akupunktören höll på att trilla ur stolen. 

Lustigt att Scandlab kom upp igen, Kalimero & jag pratade om det senast igår... Ja, "problemet" är ju att få behandling för vad som nu fattas men kanske man löser det om man väl finner nåt avvikande. Finner man nåt avvikande så borde ju nån j***a läkare vilja åtgärda det!!  

Brallis: hoppas allt har gått bra idag......
¨
Jag kan mycket väl förstå er gravidoro, jag kommer nog bli ännu värre!! Men just nu känns det som ett lyxproblem i min värld  

Turild: du väntar ju ditt tredje barn, vilken total lycka!!! Det här är ett galet riskprojekt från början till slut och man behöver inte leta faror för att finna dem. Och ju fler faror man ser desto fler kommer de att bli, man kan nog finna precis hur många som helst. Det hade ju varit fantastiskt om bebben stack ut en flagga ett par gånger om dan och viftade "jag växer & frodas & lever"!

Min lycka skulle vara fullkomlig bara vid ett ynka litet plus...... Bara att få ser hur ett sånt ser ut..! Njut av din graviditet - hur länge den än varar. Du har kämpat för den, du är värd den och det kommer att går bra. Ni får inte oroa varandra, det blir inte bra. Precis som det nojjas över antal ägg här ibland, i en tråd där de flesta inte får mer än några stycken blir inte heller så bra. Vi måste kramas istället 

Skytten: ja, jag hade inte accepterat 2 MF i v7 för att man "måste" ha 3. testa Dr L Mathiessen i Hbg, han verkar vara medgörligare och han är MF-expert.

Ang bidrottniggelé, jag har nu gått från Apiforce till Royal Jelly Australia 1000 mg  Glöm inte D- & E-vitamin.

Olika märken och olika styrkor ;)

Ja, det är absolut inget fel på oss! Vi är så välmående och så krya så..........  Intressanta jämförelser, bra tänkt där! Ja, mer luddig diagnos får man väl leta efter.En gång lekte jag att ÄL-plusset var ett gravplus men det blev inte riktigt verkligt hahaha!! Kanske därför jag njuter under ruvningarna, det liksom det närmaste en graviditet jag varit hittills 

Nä, ingen tråd, vi mailar en del i bakgrunden och försöker lösa fertilitetsgåtan om kvällarna 
 
Inanna. vi SKA uppleva den (igen)  

Ja Turild, man undrar "hur gör andra egentligen" hahaha  

En väninna till mig har fått två mycket sena MF och vi pratar en hel del. Hennes sorg är naturligtvis total. Häromdagen pratade vi om sorgen att förlora eller aldrig få. Det finns ju många som aldrig får uppleva en graviditet med allt vad det innebär och då menade hon att hon trots allt inte skulle vilja vara utan sina fruktansvärda upplevelser just av den anledningen och jag tyckte det var så underbart fint & starkt sagt.  

Ja, vi måste vara mer nöjda med vad vi har - vi vet inte länge vi har det, oavsett vad det handlar om.

Nu ska denna vardagsfilosofen ta och bege sig ut en vända i det fina vädret! 

Kramar till alla er underbara tjejer  

Enya: en del plussar sent, det finns det många bevis på. Jag för min del känner ändå varje gång att om det inte finns tillstymmelse till plus på RD 14 så är det inte så mycket att hoppas på. Jag väntade dock till RD 15 nu senast vilket var min TD och det var ju naturligtvis ingen förändring. Svårt att råda om, en del säger säkert att ta det säkra för det osäkra, det kan ju ske mirakel, låghormonare osv,  men jag kände ändå att det var kört på RD 14 när jag fick klockrent minus så det var inte lönt. Men hoppet är det sista som överger en!! Idag nöp det till i magen, då tänkte jag att hade jag varit i ruvarstatus så hade jag tagit det som ett "symptom" haha  Återigen, känn efter och gör det som känns rätt för dig själv!!

Mia: skönt att ha dem där i gott förvar!!

Slemmis i brallis: hur har det gått idag...?