Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

Carlan: Jag gjorde KUB för att vi ville bara veta helt enkelt. Jag tycker att man ska göra det som känns bäst - vad magkänslan säger! Om du minns tillbaka så kanske du kommer ihåg att min läkare då också påpekat för mig att jag var ju inte så ung längre (är 27 nu, 26 när äggen plockades) och att alla kromosommissbildningar som sker - sker pga försämring av kvalité hos kvinnans ägg. Så det gjorde ju självklart att jag fick lite ågren och kände "jaha så eventuella "fel" är jag som "orsakat".." så vi belsutade oss för KUB bara för att se att allt var bra.
Sen var jag så orolig efter alla blödningar att varje UL har känts som en välsignelse för mig för att få se att den levde och mådde bra trots blödningar.
Men som sagt - det är helt upp till varje individ/par och alla har rätt o göra som de vill  Bara man känner sig nöjd med beslutet och redan innan diskuterat med sin partner vad man skulle göra om det visar sig vara något "fel" med barnet. Jag skriver "fel" inom situationstecken för att inte uppröra någon nu, jag vill inte hamna i någon diskussion om barns rätt att leva osv.

 

Visar bild på magen vecka 28! Ser ni naveln är på väg ut

Vickan: Självklart kommer det gå strålande på utökade UL i veckan! Du ska se att det är världens friskaste, "normalaste" bebis där inne med rätt tillväxt och 10 tår o allt!

Carlan, vi ska göra KUB. Vi har pratat mkt om detta hemma och kommit fram (vilket säkert anses vara egoistiskt ) att om det visar att det är förhöjd  risk för Down syndrom så kommer vi gå vidare med fostervattensprov och om inte det ger mer besked moderkaksprov. Jag är ingen ungdom längre (fyller 33 om en månad) å jag vet att det är större risk ju äldre man blir.
Jag och min man tror inte att vi är redo för att ta hand om ett barn med speciella behov dessvärre. Hur gärna vi än vill så skulle det inte bli bra för någon av oss tre är vi rädda för.
Jag gör testet för att jag vill veta vad som väntar och vilka val vi måste göra...
Det där med UL, jag håller med Strössel, jag har varit på 4 stycken pga av mina blödningar. Jag hade så mkt hellre varit utan 3 av dom då blödningarna höll på att få mig att gå under totalt av ångest/nervositet.
Jag kommer göra många fler UL, jag anser att läkarna gör det dom måste för att kunna bedömma att min graviditet går som det ska. Oavsett om det blir fler UL eller inte.

Hej

Nu vill jag gärna vara med här :) Plus i dag på stickan och kan inte riktigt förstå det än. Det är ju väldigt tidigt än och man gör ju inget annat än hoppas att det ska hålla sig kvar. Efter 4e försöket fick vi äntligen vårat starka streck. Jag längtar tills på måndag då jag får ringa ivf och berätta. Jag blir lite orolig... jag skulle ta alla mediciner fram till testdatumet, sen skulle jag ringa. Men det är ju helg nu.. hmm.. så jag fortsätter med medicinerna tills måndag. Stämmer det? Jag tar fragmin sprutor, proggisar 2 ggr/dag, prednisolon och progynon. Någon mer som varit i samma sits och vet?
Har gråtit floder flera ggr i dag av lycka. Jag kan inte begripa att jag kanske får en liten bebis i februari... eller vem vet.. tänk om det blir två?

Någon som vet vad som händer om bara en fäster? Märker man av ngt då?

Tack men lyckas inte ladda upp någon bild tyvärr (finns kanske ngn storleksbegränsning, jag har sparat med högsta upplösningen). Det blev i alla fall ett superstarkt plus så jag är med er från och med nu!

Carlan - Ja det här med KUB är svårt. Med sonen var det självklart, men mest för att vi ville se bebisen igen och vi hade nog inte tänkt så mycket på om det skulle bli dåliga siffror och vad vi skulle göra då. Tur brhövde vi aldrig ta ställning till det då. Denna gång gjorde vi KUB igen. Fick inte i närheten lika bra siffror denna gång, men ändå inom vad som räknas som väldigt bra siffror. Då satte ju tankarna igång direkt. Äggen är ju lika gamla, vissst jag är lite äldre än sist, men såååå mkt lägre siffror osv.

Efter allt vi varit med om detta försök så har jag börjat tänka om lite om värdet av ett KUB-test och tycker inte längre att det är så bra. Det visar på indikationer för tre olika kromosomavvikelser, medan det finns otaliga fler som inte syns. har läst mycket i en annan tråd där mammor med barn med olika kromosomavvikelser samlats och många av dessa hade inte synts på ett kub-test innan. En tjej här på FL som skrev till mig fick avbryta graviditeten vid RUL då barnet hade missbildningar, likaså Strössels "vän" från Strössels tråd där barnet vid rul ändå hade "fel" på hjärnan och inte kunnat leva efter födseln. Båda dessa kvinnor hade fått bra resultat på kub innan. En del får dåliga siffror på kub och går vidare med foster/moderkaksprov och stressen och oron för den ökade risken för missfall (om än låg) måste vara jättejobbig och ofta är ju dessa barn friska då det finns flera andra anledningar till varför siffrorna ibland dras ner. Pratade med en kollega om detta och hennes son och svärdotter hade fått  ett barn med DS för några år sedan, trots bra på KUB. Det finns ju en kvinna här på FL också som fick 1:7000-någonting som sedan fick en son med DS. Hennes son var just den "1 av", så jag har börjat känna att det inte är tillförlitligt nog. Visst föds de flesta barnen friska och det visar ju provet också, men felmarginalen är ju där. Känner man stark oro och en övertygelse att man vill avbryta om det visar sig vara något "fel" så tycker jag man ska gå vidare med foster/moderkaksporov direkt istället. Dessa kan man göra en utvidgad analys av som med säkerhet visar på fler olika kromosomavvikelser och inte bara de tre som kub vidar ev risk för. Men detta är bara hur jag tänker nu, dock har vi tagit beslutet att stanna här för denna gång och inte gå vidare, men vid en ev nästa gång blir det nog direkt moderkaksprov om jag känner oro.

Vi ska göra KUB på onsdag. Vi har bestämt att om det skulle visa sig att barnet har DS, vilket inte KUB visar utan moderskapsprov eller fostervattensprov gör så kommer vi att inte fullfölja graviditeten.
Anledningen till det är att det är två saker.
Det första är, vad får barnet för livskvalité? Testerna visar som jag förstår inte graden av DS. Hur bra/dåligt kan barnet komma att må? Vilken sjukvårdshjälp kan den behöva? När vi blir äldre, vem ska orka kämpa för barnet då? Nu menar jag när vi kommer upp i åldern och barnet är vuxet men forfarande har sina särskilda behov, vem ska orka kämpa för det då? Om vi skulle gå bort när barnet är vuxet, vem tar hand om det då?
Mina föräldrar har vänner med ett sjukt barn (han var 12 när han blev svårt sjuk) och mamman har idag ångest för hur det ska gå för honom den dagen hon och hennes man inte finns längre. De är idag i övre 60-års åldern men är väl medvetena om att man kan få sjukdomar så att man inte lever till tex 80 år. Hennes tankar har fått mig att inse att det finns ett större perspektiv av det här med svårt sjuka barn. Den familjen har 3 fullt friskna barn som bildat familj men som flyttat långt ifrån sin uppväxtstad och de har sina liv. Sonen som är sjuk kommer förmodligen aldrig att bilda familj utan bor själv och har medicinsk hjälp.

Den andra anledningen är att det kräver enort mycket av hela familjen att leva med ett barn med särskilda behov av den graden. Min man har en dotter på 7 år som är fullt frisk och vi vill att hon ska känna att vi orkar med henne också. Vi är 37 och 38 så vi är inte purunga. Även om jag hade varit 28 hade jag velat ta testet. Min brors vän fick ett barn med DS och mamman var 27 år då hon blev gravid. Idag har de ytterligare ett barn (som är fullt friskt) och barnen är 4 och 2 år. De är totalt slut bägge föräldrarna, det är passning dygnet runt och de kan inte leva ett liv som föräldrar med friska barn kan. Jag har även en av mina vänner som har en styvson med autism (vilket inte KUB eller RUL visar) och det håller på att knäcka hela familjen. Han är 16 år idag och de jobbar hela helgerna med att hjälpa honom med läxor för att han ska kunna hänga med i skolan. Han kräver speciella rutiner och de har ett begränsat liv pga detta. Pappan i familjen har stressymptom och säger att han orkar snart inte mer. Sjävklart vill man hjälpa sitt barn men jag tror det är ofattbart för dom som inte lever i det att förstå hur mycket ett barn med så särskilda behov behöver.
Min man och jag vill orka jobba heltid, ta hand om hans dotter såsom vi gör nu och kunna leva det liv vi gör idag.
Sen kan det visa sig att man får ett barn som är handikappat av andra anledningar men vi är helt överrens om att det vi kan få veta idag vill vi också kunna påverka.
Det är upp till varje par att avgöra hur de vill göra men vi är iaf helt eniga.

Bra akrivet Cah, precis så resonerar vi oxå! Det känns skönt att vara överrens m sin partner i detta stora, jobbiga beslut iaf!

Spets: Grattis till ditt plus och välkommen hit

Carlan: Det här med kub jag gjorde det dels för min ålder 31 år och dels för att jag ville veta om det var nåt fel, hade det visat nåt fel så hade jag gått vidare och hade det då visat nåt fel så hade vi avbrutit graviditeten. Låter hemskt men det har vi pratat mycket om och tagit det beslutet så skulle det ha visat så var vi överrens om hur vi skulle göra. Men som vickan skrev det finns ju så mycket som inte syns på ett Kub test som kan visa sig när barnet är fött. Det är upp till var och en om man ska göra kub eller inte, men jag skulle aldrig göra ett kub test bara för att få se den igen. Utan som sagt för att få veta. 

Speck: Vilken fin mage härligt ska bli så kul när den kommer ut sen  

Tredjemaj: Din bild var säkert för stor , men välkommen