Jaha, nu försöker jag slinka in med ett litet inlägg under konstant "störande" av min lilla två-åring. 
I nästa vecka börjar han på dagis igen och då är vi tillbaka i stan och jag kan gå normalt till gymmet igen. Då är det bara att hoppas att diskbråcket håller sig lugnt.
När det gäller kondition + styrketräning/muskelbyggnad. Jag kan bara säga att det jag rekommenderade när jag jobbade med träning var att inte köra så mycket kondition samma dag som man styrketränade och att om man ändå ville köra kondition på samma dag skulle man göra det efter styrkedelen. Så brukar jag oftast också köra själv.
Sedan beror det också på vilken tid på dagen man tränar, hur mycket man har ätit, hur hård kondition etc. Detta har att göra med själva "orken" under styrkedelen. Om du tränar på morgonen och äter ytterst litet innan träningen och sedan börjar med konditionen - ja, då kommer du inte ha mycket till glycogen-depå att ta av. Därför kommer du att känna det som att du jobbar tufft under styrkedelen, men du skulle kunna köra tyngre om du hade energi att ta av. Enkelt sagt, alltså. Det finns alla möjliga teorier och åsikter om detta och inte en enda sanning. Och så är det ju skillnad på att vara elittränad och "amatörtränad". Generellt: För styrketräning behöver du glycogen för att kunna jobba och du lagrar det i begränsad mängd i kroppen (sedan måste du äta, främst kolhydrater, för att få upp mängden igen). I kondition använder du dig först av glycogen och sedan, om depåerna tar "slut" börjar du bränna fett. Ergo: Styrka först, kondition (och fettförbränning) sist.
Sedan är det ju så att vi är olika så till vida hur lätt vi bygger muskler och behåller dem. Hur "stora" vi kan bli osv. En som har en "bitigare" kropp av naturen kanske inte behöver bry sig så mycket, medan en som har en "slankare" fysik måste vara mer uppmärksam på att låta musklerna få växa och inte köra kondition tätt inpå.
Sedan är det ju alltid bra att periodisera sin träning.
Ang. hur mycket man kan träna så handlar ju även det om vem man är och hur livssituationen ser ut. När jag jobbade med träning så tränade jag själv 6-7gg i veckan. Varav styrka 4-5gg, alltid "splittad" träning, med 1-3 muskelgrupper per pass, körde jag t ex bara ryggen kunde det bli 4-5 ryggövningar i det passet och kondition c:a 3-4gg per vecka, litet beroned på vilka klasser jag höll i. Jag tränade sedan andra under 12-20 timmar i veckan i form av PT (vilket också kräver mer aktivitet av tränaren än man kanske kan tro) och ledde c:a 6 fasta klasser + ofta några inhopp. De flesta av mina klasser var Pilates (relativt lugnt) och Step (inte så lugnt 
). Och detta gjorde jag mellan jag var 35 och 42 år! Innan jag började jobba med träning tränade jag c:a 5gg per vecka. Mitt mest vältränade jag var nog när jag var 40 år och definitivt INTE när jag var 25!
Nu, när jag har fått barn och slutat att arbeta med träning, är min kropp sig inte lik och jag skulle aldrig hinna med att gå till gymmet 6gg per vecka. Om man jobbar på ett gym är det ju också litet annorlunda, för man behöver ju inte ta sig dit, man är redan där s a s. Men 4gg (kanske 5) i veckan i gymmet är helt realistiskt för min del. Just nu måste jag dock, enligt sjukgymnasten, vara extra lyhörd för vad som orsakar mer problem än fördelar, så det är litet trist att behöva vara så försiktig. Jag vill komma i FORM igen!!! Att komma i form om man inte har några skador etc. och har en oömtålig kropp är inte svårt! Jag imponeras inte av unga killar i 20-årsåldern som stönar och slamrar och spänner, om man säger så. I den åldern är det lätt, om man är hel och frisk.
Jag vill också skapa ett litet gym på landet med hantlar (6-9kg) och kanske en x-trainer (eftersom jag, tyvärr, inte kan springa), och träna i gäststugan. Men då måste vi få el till gäststugan ... så jag får nog ha x-trainern i sonens rum.
Jag slutade dock med dieten efter sju veckor. Den funkade inte så bra med styrketräning, samt att jag är bär- och grönt"freak" och gillar baljväxter. Och just nu kakor också. 
Och så fick jag en sådan kramp i benen och en massa blåmärken (mest på benen) som inte ville försvinna. 
