Minns ni skolmaten?

Men bara för att det är gratis så betyder det ju inte alls att det måste vara gott.
Tycker man inte om storköksmat så är det ju inte som om man vore otacksam, bara ett konstaterande på att det inte faller  en i smaken.

Det jag gillade i skolan var fisken och filsåsen, pannkakorna och leverbiffarna.

Fast det betalas ju av befolkningen hur som helst, bara genom skatter istället för pengar direkt från barnfamiljerna.

Personligen betalar jag hellre till och med lite extra för att min dotter ska få bra, näringsrik och god mat till lunch eller skickar med en god lunchbox än att hon skulle få den kvalitet av mat som jag fick under skoltiden.

Vi fick inte ens ta med egen mat om vi inte tyckte om det som serverades den dagen, till exempel flottig stekt korv med överkokt potatis eller sönderkokt pasta med en smaklös sås som stått så länge att den har ett tjock skinn. 

Jag tyckte skolmaten var väldigt god. fattade inte vad folk gnällde över. Älskade speciellt fiskpanetterna med ris och sås, fiskbullarna i currysås och pastan med skinksås. Mums. Men kan inte minnas att något var "äckligt" lapskojsen var väl inte speciellt rolig med inte heller det smakade illa.

potatis och purjolöksoppa fick jag i lågstadiet!! åh vad jag gillade den :)

Jag kommer ihåg grön falukorv. Och skräckmaten potatisbullar som jag fick sitta kvar och tvinga i mig långt efter de andra med en elak mattant som stod och glodde. Jag släpptes inte ut förrän lektionerna började och då kräktes jag på trappen. (nej jag gick inte i skolan på 1800talet)

Bregott! Åååh, lyllos. Jag vet inte vad de kallade det de tyckte vi skulle bre på, men det var ju inte Bregott. Å andra sidan blev det bättre på gymnasiet för mig.

Vi fick praoa i matan - fick nån annan det? Förmodligen som ett led i att få oss att sluta gnälla på matistanterna. Fast vi gnällde ju inte på tanterna, vi gnällde ju på maten. Visst kunde vi räkna ut att de jobbade hårt - problemet var ju att det inte hjälpte hur hårt de jobbade. (Dessutom sprang vi mest i vägen för de stackars tanterna. När det var min tur blev jag satt att vispa ägg till en privat sockerkaka som nån av tanterna skulle ta med hem. Det tog hela tiden jag skulle vara där. Som av en slump. ;) )

I vår kommun (ja, jag var ett sånt där drygt, politiskt barn som tog reda på saker) fanns tre nivåer av matis: varm, kyld och fryst mat.

Varm mat: lagades på plats eller levererades på tillagningsdagen från storköket. Varm mat fick Waldorff-skolor (som lagade sin egen), skolor i kommunalpolitikernas egna upptagningsområde och skolor som av en ren slump låg nära skolköket.
Kyld mat: levererades från storkök till skolan en eller två dagar efter tillagning enligt ett schema som jag aldrig fick riktigt klart för mig.
Fryst mat: levererades upp till två veckor efter tillagningen till skolor ute i landsförorterna till huvudorten och till skolor i socialt belastade områden. (Det var inte uttryckligen så, men som av en slump gick all den frysta maten till de skolor som låg i de ökända områdena och till oss lantisar.)

Jag tror att fördelningen helt enkelt gjordes utifrån vilka föräldrar som kunde tänkas orka bråka. Åtminstone i vår kommun. Jag skaffade mig dessutom tillgång till andra skolors veckomatsedlar för hela terminen - många skolor i "vissa" upptagningsområden hade rätter på menyn som vi helt enkelt aldrig såg. På utbyte med en brevkompisklass vi hade i en annan kommun blev vi ytterst förvånade att se att de inte bara hade salladsbuffé dagligen, utan också kunde välja fil om de inte vile äta maten. Och de fick slänga. Vi fick inte välja portions-storleken och fick inte slänga något annat än papperet kring margarinpaketen. Och de hade servetter. Vi fick hämta pappershanddukar från toa när vi var bordsvärdar. Skolan/Matan lärde mig att det var skillnad på folk och folk.

Oavsett var man bodde åt vegetarianerna bättre. Mycket bättre. (På den tiden var chansen att en vegetarian-familj bestod av akademikerföräldrar - som var beredda att känna sig diskriminerade pga vegetarianismen -  mycket större än nu när vegetarianism har gått mainstream.) Det och den lägre volymen var antagligen anledningen till detta.

Ja det är hemskt. min mamma fick också sitta kvar ensam med sina rödbetor(som hon inte KAN äta. har aldrig kunnat). Sen att det var mattanterna som slevade upp maten gjorde ingen skillnad. Man SKULLE äta upp ALLT på talriken även om det innebar att man kräktes på stubben. hon brukade trycka fast dom under bordet när inte mattanten såg. men det är ju svårare med potatisbullar.

..och varför blandade de apelsin i de rivna morötterna...?

Nja du, när maten verkligen är oätlig och det inte finns alternativ är det faktiskt inget vidare. Har ätit skolmat i flera länder där man betalar för den, och kan välja att ha med matlåda. Köpematen och MYCKET bättre och de flesta matlådor likaså. Så för barnen är ju definitivt inte gratis skollunch av kass kvalite något att vara tacksam för. För föräldrarna kanske. Barnen har inget att vinna.

Oooh, gratis snorkråkor! Jävlar vad tacksam jag är!

För det första: den är inte gratis. Vi (idag) och våra föräldrar (då) betalar den via kommunalskatten. Våra kommuner valde sen att inte fördela dessa pengar rättvist utan lät vissa skolor äta väl på bekostnad av andra.

För det andra: jag vet inte hur gammal du är, men när storköken regerade kommunerna var maten oätlig. Punkt.

För det tredje: i helvete heller att man ska hålla käften och inte klaga över hur VÅRA pengar används.

För det fjärde: Det var inte bara äckligt - det var näringsfattigt också. Läs ovan angående: inga grönsaker. Läs igen: Inga. Grönsaker. Pannkaka av potatismjöl och vatten med saftsås ger inte nån näring att tala om.

Jag hade en mamma som lagade bra mat och som var hemma när jag kom hem, svimfärdig av hunger, från skolan. Alla hade inte det. De kändes igen på att de åt eländet i matan och ibland tog om, samt sin gråa hy och sina koncentrationssvårigheter. De hade haft bättre av en Snickers än av den där skiten.