Surrogat-tanke runt det-eller är i processen!

STÅ PÅ DIG GUMMAN  Du är en väldigt fin människa med en underbar tanke som skänker oss barnlösa ett hopp om att få bli mammor  Kram på dig

Det är väldigt trevligt att kvinnor som verkligen har ett val väljer att vara surrogatmödrar. Det håller nog de flesta med om.

Surrogatmamma kanske är vår enda chans till ett biologiskt barn, det känns som många tycker det är fel men varför ska vi får försaka det som många kan hur enkelt som helst! Ingen tvingar dessa kvinnor att bära våra barn utan de gör det av egen fri vilja!

Men barnet då?
När bäbisen föds känner den ju bara sin surrogatmamma. Är det bara jag som tycker det är elakt att lämna bort den till "främlingar". Jag vet att ni älskar barnet och även är dess biologiska föräldrar men barnet vet ju inte det... Det känner bara sin mammas röst, lukt, smak osv och ni som surrogatföräldrar är därför främlingar hur hemskt det än låter

Och det är ju inget som hindrar er att göra det, fast med en kvinna som verkligen gör ett val, inte som tvingas.

Ett nyfött barn vet inget annat, det kommer ju bli vårt direkt efter förlossningen och det är vårt biologiskt. Tänk då alla adoptiv barn som är 1,5år när de kommer till Sverige och då har de ju gått igenom ännu mer. Tycker du resonerar mycket konstigt, men har man inte gått igenom barnlöshet själv så vet man inte vad man pratar om.

Du har så rätt i att ingen av oss kan förstå vad den andra pratar om!
Att barnet inte vet något innan det föds är ren och skär bullshit (ursäkta mina hård ord) för när barnet ligger i magen är det fullt medvetet om vad som händer utanför. Bebisar vaknar till och börjar sprattla när de hör rösten på föräldrarna eller syskon och även alldeles nyfödda barn tyr sig till den person som burit på dom eftersom dom känner igen lukten. Visst är det möjligt att skapa den kontakten med barnet hos en surrogatmamma (papporna kan ju) men den kontakten kan aldrig bli lika stark från barnets sida som till "mamman" och jag har svårt att tro att surrogatmamman skulle vilja ha främmande människor runt sig så ofta som krävs för att skapa den kontakten. Sen är jag naturligtvis fullt medveten om att adoptivbarn har gått igenom fler och säkert mycket värre saker och jag tycker också därför att det är dom man borde ta till sig och älska om man inte kan få egna barn. De bortadopterade barnen kommer ju alltid vara bortlämnade och bortvalda och då tycker jag att det är bättre att adoptera och därmed kanske "rädda" ett barn än att utsätta ytterligare en bäbis för samma separation "bara för att man vill det".

Jag tvivlar absolut inte på er känslor som föräldrar och det är klart att barnet kommer börja älska er också (precis som adoptivbarn gör) men ur barnets perspektiv tycker jag att det är en självisk handling.

Åsikter är olika, jag är glad att du slipper sånt för du verkar inte ha sunt förnuft eller någon utbildning hur barn faktiskt fungerar. Man räddar inte ett barn om man adopterar, man adopterar för att ge barnet en familj och det är en väsentlig skillnad.

Jag är också glad att jag slipper barnlöshet, speciellt med tanke på den bitterhet som verkar följa med i nästan alla fall!
Sen är jag både universitetsutbildad och utrustad med sunt förnuft samt att jag har två barn så där har du fel i allt. Antingen väljer du att missförstå mig eller så är du förblindad av din egna sorg för att kunna se saken ur något annat perspektiv än ditt, oavsett vilket så beklagar jag och hoppas att din situation löser sig på något sätt. "Rädda" (observera citationstecknen!) innebär att rädda ett barn ur föräldralöshet, dvs till en adoptivfamilj, inte helt olikt det du själv skriver i ditt inlägg. Vad trodde du jag menade?

Hej TS!

Har inte följt tråden, men skrev i början av den.

Vill bara tala om att vi åker till Indien nästa söndag

Hur går det för er?