Vi som avbrutit 2013

Beklagar verkligen Charlie40! ='( Tänker på er och hoppas att det går bra under omständigheterna. Skickar också en varm kram.

Tänker på dig idag Charlie40. Livet kan vara så fruktansvärt orättvist ibland och man undrar hur många prövningar en människa ska behöva utstå. Massa värme och styrka till dig

Styrka Charlie <3 =(

För två veckor sedan föddes vår lilla pojke i vecka 21+6. Han hade allvarliga missbildningar, och vi såg inget annat val än att avbryta. Det såg lite konstigt ut på RUL, men sen tog det tid att utreda och när de verkligen såg hur illa det var, så hade vi bara ett par dagar på oss att ta beslutet och få det gjort. Även om beslutet kändes rätt så är det ju ett fruktansvärt beslut att behöva ta. Själva avbrytandet var det värsta jag gjort i mitt liv. Sorgen när jag satt där efteråt med min lilla, lilla pojke. Det var min första graviditet, så nu har jag varit gravid, och fött ett barn, om än inte hela vägen, och ändå så står jag här utan barn nu. Hela livet har vänts upp och ner. Och jag är så fruktansvärt ledsen.

Blir även så ledsen för alla er andra här inne. Det är verkligen inte rättvist att vi ska behöva uppleva det här.

Skickar en varm kram räkans!

Den 28 maj skulle vi alltså ha fått reda på om vi bär på den där äckliga, dumma ärftliga genen. Men så ringde dom dagen innan och sa att de inte hade fått provsvaren än!!! Det har gått över fem måander och dom har ännu inte fått något svar!!

Efter att ha förlorat två små fina pojkar förra året, början längtan, för både mig och min sambo, efter bebis ta över rädslan att försöka igen. Men så får vi aldrig något svar. Och ingen vet hur lång tid det kommer ta!! :(

Känner att jag snart skiter i det där jävla provsvaret och kör på ändå. Vet inte hur länge till jag orkar vänta på något svar!!

Var bara tvungen att bittra ur mig lite i en grupp där det finns människor som faktiskt kan förstå mig!