Fiiaaa skrev 2015-04-30 08:28:34 följande:
Tack för ditt svar! Åh vad underbart att höra din solskenshistoria. Precis sånt som jag behöver höra.
Det var oerhört tuffa veckor där i början vid avbrytandet. Vi var så himla ledsna. Men vi lyckades att bearbeta det ganska bra tillsammans. Små steg i taget och det kändes lite bättre för varje dag som gick. I början av april mådde jag riktigt bra, såg fram emot vår och sommar som inte alls blev som vi hade tänkt oss, men bra ändå.
Då upptäckte jag att jag var gravid igen. Det var inte helt planerat. Men visst, vi hade ju inte skyddat oss, så det var klart det kunde hända. Hade inte räknat med att det skulle gå så fort bara.
Nu är jag i v 8. I början försökte jag ignorera det, men nu mår jag så illa och hormonerna gör mig allmänt labil, så det går inte längre. Vågar inte tillåta mig att vara glad. Väntar bara på när det ska gå fel den här gången (hade ett mf i v 10 innan avbrytandet). Det är så himla tråkigt och jobbigt och jag var mycket gladare innan den nya graviditeten.
Jag hoppas, om det får gå bra så långt, att jag kommer att våga tillåta mig att glädjas lite iaf när kub är gjort (om de kan se att neuralröret slutit sig den här gången och inte hittar en massa andra fel), och kanske lite till om RUL går bra. Men helt lycklig kommer jag nog inte våga vara förrän jag har mitt barn i famnen.
Kram och tack igen för dina ord! Det är så himlans fint att höra om andra som varit med om samma sak som det sen gått bra för <3
Grattis till den nya graviditeten!
Känner så igen mig i se känslor du beskriver nu!
Jag o min man förlorade vår son i magen i v 18 i augusti i år. Han dog då han var gravt missbildad!
Nu är jag gravid i v 27 och kunde inte njuta alls av graviditeten i början! Gick verkligen bara och väntade på att allt skulle skita sig igen!
Har ett bra mvc så jag fick göra några extra ul i början för att kunna lugna mig lite i alla fall! Men oron fanns hela tiden......fram tills efter rul! Vi fick vara med en läkare som gjorde det och han kollade allt i ca 45-50 minuter. Förklarade vad allt var och att allt såg så bra ut det bara kunde!
Efter det har jag kunnat njuta, längta, glädjas!
Visst, vissa dagar funderar man om han ändå inte kommer vara frisk när han föds eller om vi ens kommer dit, men det är bara någon enstaka gång jag tänkt/känt så!
Stort lycka till i graviditeten och jag håller tummarna att ni har en skatt i era armar i december(?)! :)
