Vi som avbrutit 2013

Jenkis

Äldre 23 Jul 20:46
291 svar

Visa endast Anmäl

Vi som avbrutit 2013

Jag saknar en tråd med lite liv i där vi som varit tvungna att avbryta våra graviditeter samlas. Där vi kan diskutera allt från avbrytandet till sorgen både före och efter. Vi kanske kan ge varandra tips på hur man går vidare och hur man ordnar en fin ceremoni när man tar adjö för sista gången?

Vi avbröt för en vecka sedan p.g.a. mycket svårt hjärtfel på vår lilla dotter. Vi är barnlösa sedan tio år och vi kan inte bli gravida överhuvudtaget utan hjälp. Detta gör det inte lättare precis...

Finns ni som också har avbrutit relativt nyligen? Jag både hoppas och inte hoppas på det...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-27 21:20
Även för dem som avbrutit 2014!
- «
- ‹
- Sida 10 av 29
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- 14
- 15
- 16
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vi som avbrutit 2013
hope27

Äldre 13 May 21:06
#91

Visa endast Anmäl

villbligravid88 skrev 2014-05-09 17:38:47 följande:
Hope27:
Ja det känns oroligt, men jag hoppas att det ger med sig, som du skriver när man ser att bebisen mår bra =) Det känns verkligen helt fantastiskt att känna h*n röra sig där inne, börjat reagera på ljud nu också ^-^

Håller tummarna att det är er tur snart igen! Efter våra försök, och det var inte många om jag ska vara helt ärlig, känner jag mig fortfarande helt knäckt och tycker att det fortfarande är jättejobbigt att höra att någon är gravid. Tills jag kommer på att, nej, jag behöver ju inte känna mig avundsjuk eftersom jag är gravid själv. Det är sjukt jobbigt att bara försöka bli gravid, att dessutom förlora ett barn, som alla i tråden gjort, är obeskrivligt och det sätter verkligen sina spår när man börjar försöka igen.

Kram
ja, det är nog helt sant som du skriver, det lämnar spår. känns som många i ens omgivning tänker att; ja, men du blir gravid snart igen och då kan du släppa och lägga bakom allt det andra, och börja på nytt. har till och med de som har sagt så. men så är det inte alls ju! erfarenheter förändrar/formar en och detta lär påverka en för framtiden. man glömmer aldrig ett barn och ett nytt barn ersätter aldrig. och en erfarenhet lämnar alltid sina spår. så är det bara. känns som hela mitt perspektiv på allt har förändrats efter detta.
anjiz

Äldre 15 May 06:41
#92

Visa endast Anmäl

Jag plussade!!! Är egentligen super glad men så fort jag såg plusset fick jag ångest och började oroa mig över allt som kan gå fel. Vågar inte tillåta mig själv att hoppas. Önskar så jag var lyckligt ovetande. Ni andra som är gravida har oron släppt efter rul?
RockTheRebell

Äldre 15 May 07:18
#93

Visa endast Anmäl

Inte var på Rul än! Väntar på remissen till Kub o ska ta det därifrån hur det känns. Hoppas det blir att man kan njuta då. Jag kan njuta stunder nu men så faller rädslan över en ibland och det blir svårt att tro på. Grattis till plus!

anjiz skrev 2014-05-15 06:41:28 följande:
Jag plussade!!! Är egentligen super glad men så fort jag såg plusset fick jag ångest och började oroa mig över allt som kan gå fel. Vågar inte tillåta mig själv att hoppas. Önskar så jag var lyckligt ovetande. Ni andra som är gravida har oron släppt efter rul?
snerkan

Äldre 15 May 07:30
#94

Visa endast Anmäl

anjiz skrev 2014-05-15 06:41:28 följande:
Jag plussade!!! Är egentligen super glad men så fort jag såg plusset fick jag ångest och började oroa mig över allt som kan gå fel. Vågar inte tillåta mig själv att hoppas. Önskar så jag var lyckligt ovetande. Ni andra som är gravida har oron släppt efter rul?

Grattis!!:) Samma här oron är enorm!:s vågar verkligen inte vara glad men försöker ändå tänka positivt. Har faktiskt berättat för de som står mig nära, de visste ju reda att vi försökte så kändes som att det är lite trygghet att de vet även om det händer något. Var in på vul i måndags men då gick det bara att se en fostersäck, men den var iaf på rätt ställe!:) ska in igen om två veckor på vul o så har vi ett inplanerat besök i v12-13 till samma läkare som var med oss när vi avbröt i januari. Det är jätteskönt att jag blivit så väl bemött, känns tryggt när man får kolla tidigt:) Hoppas det går bra för dig också!:)
la vie en rose

Äldre 15 May 21:30
#95

Visa endast Anmäl

Grattis anjiz! Det betyder så mycket för mig att höra att DET GÅR! :)
villbligravid88

Äldre 16 May 06:40
#96

Visa endast Anmäl

Grattis anjiz!! Jag har haft perioder av mer eller mindre oro, den har aldrig släppt helt tyvärr. Men så är jag en väldigt orolig själ också och jobbar mycket mera aktivt med detta beteende nu =) Om du kan slappna av efter UL så tycker jag att du ska göra det, kan du slappna av redan nu så tycker jag absolut att du ska göra det.
hope27

Äldre 17 May 13:10
#97

Visa endast Anmäl

anjiz skrev 2014-05-15 06:41:28 följande:
Jag plussade!!! Är egentligen super glad men så fort jag såg plusset fick jag ångest och började oroa mig över allt som kan gå fel. Vågar inte tillåta mig själv att hoppas. Önskar så jag var lyckligt ovetande. Ni andra som är gravida har oron släppt efter rul?
Stort grattis!!!!! Åhhh va kul :D Själv är jag på äl +5 ... så om några dagar ska jag nog börja med testandet...
la vie en rose

Äldre 19 May 22:13
#98

Visa endast Anmäl

Två plumpa kommentarer på jobbet idag...

"När är det dags för dig att höra tassandet av små fötter i kammaren? Jaså, du förlorade barnet? Äsch, det är bara att hoppa på 'att igen! Säg det till din gubbe när du kommer hem! Man kan inte gå och gräva ner sig i sånt här. Vad skulle du vilja ha, en pojke eller flicka?" (vårdtagares sambo)

"Hur mår du nu? Det kunde ju faktiskt ha varit värre. Annie Lennox till exempel, hon förlorade sitt barn vid födseln. Det är ju faktiskt värre när det har gått så långt." (arbetskamrat)

MÄNNISKOR! Jag VET att det är svårt att bemöta sorg. Människor blir väl så nervösa att vad som helst hoppar ur munnen... så jag försöker att bara låta det rinna av. Men FAN, jag vill inte ha några tröstande ord, för det finns inga. Vill man visa sitt deltagande räcker det gott att beklaga sorgen.
snerkan

Äldre 19 May 22:55
#99

Visa endast Anmäl

la vie en rose skrev 2014-05-19 22:13:24 följande:
Två plumpa kommentarer på jobbet idag... "När är det dags för dig att höra tassandet av små fötter i kammaren? Jaså, du förlorade barnet? Äsch, det är bara att hoppa på 'att igen! Säg det till din gubbe när du kommer hem! Man kan inte gå och gräva ner sig i sånt här. Vad skulle du vilja ha, en pojke eller flicka?" (vårdtagares sambo) "Hur mår du nu? Det kunde ju faktiskt ha varit värre. Annie Lennox till exempel, hon förlorade sitt barn vid födseln. Det är ju faktiskt värre när det har gått så långt." (arbetskamrat) MÄNNISKOR! Jag VET att det är svårt att bemöta sorg. Människor blir väl så nervösa att vad som helst hoppar ur munnen... så jag försöker att bara låta det rinna av. Men FAN, jag vill inte ha några tröstande ord, för det finns inga. Vill man visa sitt deltagande räcker det gott att beklaga sorgen.

Men fy! Herregud vilka människor det finns! Sånt där är jag livrädd för.. tror jag skulle bryta ihop! Folk som har ett sånt bemötande kan omöjligt ha varit med om att förlora någon.:( stackars dig!:( kram! Jag är ganska glad att ingen på mitt nuvarande jobb vet något, jag fick byta arbetsplats i april o har inte haft tillfälle eller behov att nämna något till dem. Det är ganska skönt ändå, är lite som en "skyddad" plats. O ingen av mina arbetskamrater på avdelningen kommer bli gravida heller!:p
Fjärilsblomman

Äldre 20 May 11:17
#100

Visa endast Anmäl

Jag ska börja jobba på torsdag, efter att min son dog i magen för 5 veckor sedan (v24) jag är rädd för att folk är nervösa för att träffa mig...jag är rädd för att behöva prata om det, men också rädd för att ingen ska nämna det. Det blir fel hur det än blir, det här molnet finns alltid över mig...är det någon här som har börjat jobba och hur har ni klarat det? Finns det några tips? Jag vill inte vara huvudperson i något jag inte själv kan hantera

«
‹
Sida 10 av 29
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vi som avbrutit 2013

Vi som avbrutit 2013

INNEHÅLL