Jag vill inte jobba

Finns det verkligen ingenting du lockas av att göra TS? Det förvånar mig att det kan finnas folk som är så oengagerade, när jag var 19 år så hade jag snarare problemet att jag tyckte det fanns så många yrken som verkade jättespännande, så jag hade svårt att välja vad jag skulle satsa på. 

Idag har jag fast jobb, men inte 9-17 varje dag. Mina arbetstider varierar, ibland jobbar jag 16 timmar om dagen, ibland dag, ibland kväll, ibland helg, och ibland har jag ledigt en vecka eller två i mitt schema. Nu under sommaren jobbar jag två kvällar i veckan, på en heltidstjänst. Lagom!

Det är faktiskt superkul att jobba om man hittar rätt ställe och rätt typ av jobb. Jag älskar mitt arbete, och skulle inte säga upp mig om jag t ex gick och vann 20 miljoner på lotto.

Jag förstår absolut din känsla. Jag har också svårt att tänka mig att jobba 5 dagar i veckan hela livet, det känns otroligt segt. Efter gymnasiet gick jag hemma i lite mer än ett år av olika anledning. När folk frågade om jag inte tröttnade på det så sa jag faktiskt att det inte var så farligt. Jag trivdes med det, jag hade tiden och lusten att utveckla mina intressen bl.a. Nu pluggar jag 100 % igen, men har haft senaste somrarna lediga också. Folk kanske tycker att jag är lat, och visst det kanske jag är men jag har svårt att acceptera tanken på att arbeta 5 dagar i veckan tills jag blir pensionär. För mig är det viktigt med ett större syfte i livet än så. Så jag förstår dig absolut!

Nu på sommaren kan man ju fylla dagarna med sol och bad och oändliga nätter och att vakna på eftermiddagen, men alltså det är ju inte så det fungerar året om. Du kommer ju inte kunna sitta på espresso house och sippa latte med väninnorna året om- de kommer ju vara upptagna med att förverkliga sig själva. 

Vill du inte plugga något då? Känna att det finns en orsak att gå upp ur sängen?

Jag tror du kommer ångra dig när du märker att dina kompisar inte har tid att träffa dig på dagarna och de sparar pengar för att kunna resa till Usa, Australien, Sydamerika. När du märket att det är kul att kunna dra upp kortet och köpa de där snygga skorna du fastnat för eller en varm och lite för dyr vinterjacka. Att inte behöva be pojkvännen om slantar för du drar in dina egna och kan göra precis vad du vill med dem. Och att nästa år när sommaren kommer så kommer det in semesterersättning på kontot så du kan göra den där resan till Grekland med pojkvännen och ändå inte behöva oroa dig för hur resten av månaden ska se ut.

Du kan ju jobba natt också TS, eller på helger och vara ledig två vardagar inom vissa områden.

Men om du nu känner så så skaffa inget vanligt jobb. Bli dagmamma eller dagmatte inom vissa tidsramar som passar dig/er. Så länge ni känner att ni klarar er på hans lön så gör det. Det handlar väl för fan inte om att vara lat eller ej som vissa vill ha det till.

Äh, övertala din kille att inte han heller behöver jobba så har ni mer tid tillsammans, livet går fort, passa på att vara ledig nu o jobba när ni blir pensionärer istället

Jag tycker inte du låter särskilt lat egentligen. Mer... oinspirerad. Jag vill inte heller alltid jobba, men skulle inte vilja gå hemma hela dagaran heller. Just nu beror det nog mest på att jag verkligen AVSKYR mitt jobb (eller min chef... ). Hittar man ett kul jobb som är inspirerande och givande (för ens egna person, det är ju individuellt) så tror jag inte man känner så.

Jag tycker faktiskt det är lite kul att du vågar erkänna det. som du gör. Det är inte alla som vågar erkänna att de vill vara hemmafru. Vilket ju inte var så ovanligt för inte så länge sedan. Säkert har några som dömt ut dig som latmask växt upp med en mamma som är hemmafru... Och jag tror inte de skulle anse att hon var lat.