Julibebis 2014

Fy vad trist. Jag har faktiskt sållat bland mina vänner. Jag har rensat bort alla energitjuvar och umgås bara med människor som jag har ett ömsesidigt utbyte med. Jag har haft så många människor i mitt liv som är så uppslukade av sina egna verkliga och påhittade problem att de varken kan eller vill ta till sig den hjälp och stöd som man försöker ge. De bara suger ur en all ens energi utan att någonsin ge något tillbaka. Men nu är det minsann slut med det. :)

Jag personligen gillar inte när mina vänner skickar Mess om det blir ändrade planer, känns som att man kan anstränga sej lite mer å faktiskt ringa... Blir så lätt missförstånd med mess oxå. Men det är ju vad jag tycker... Jon kunde ju tex ringt upp dej med å frågat hur det var med dej.

Jag befinner mig i total chock. För två veckor sedan lades min mamma in på sjukhus, hon hade det jobbigt när hon andades och det visade sig att hon hade vatten i lungorna. Igår stängde vi av respiratorn och jag står här utan min älskade mamma. Vad fan var det som hände?! Min mamma hann bli 54 år gammal. Det är ju meningen att jag ska få ha kvar henne i minst 30 år till! Jag vet ju vad det var som tog min mamma ifrån mig, det visade sig att hon hade lungcancer, en sort som man inte kan behandla och hennes kropp hade i vilket fall som helst inte klarat av en behandling. Jag vet ju att det kan gå fort när man få diagnosen cancer men jag hade inte räknat med att det skulle gå så här himla fort. Jag har vetat att de hittat något på hennes lunga i 13 dagar och för en vecka sedan fick vi ett preliminärt svar på proverna som sa att det var frågan om cancer men de visste fortfarande inte om den var behandlingsbar. Det slutgiltiga beskedet fick vi igår vid klockan 14.30 och 16.00 stängde vi av mammas respirator och 17.30 var hon borta. Det här är andra gången på mindre än två år som jag har varit tvungen att fatta beslutet att avbryta någons liv. Jag är inte skapt för sånt! Det är väll i och för sig ingen men nu känner jag att det få vara nog. Vet egentligen inte varför jag skriver det här här, behöver nog bara få det ur mig. Kram till er alla och ta hand om alla nära och kära ni har runt omkring er för man vet inte när de rycks ifrån en.

Ja. De är helt normala så länge de är lättflytande och inte ser ut som keso eller kliar. Då är det svamp.