Lantlollan skrev 2015-02-25 09:00:20 följande:
Till oss meddelade de att vi kunde använda oss av vårdgarantin, men sade att då kan man riskera att hamna var som helst i landet. Det stämde inte när vi väl kontaktade vårdkansliet (eller vad det hette), utan vi fick välja vilken eller vilka klinik(er) vi ville komma till av fyra i "närområdet" (Falun, Uppsala, Sthlm). Då valde vi IVF-kliniken i Stockholm, på St Görans sjukhus, eftersom det är absolut lättast att få ihop rent logistiskt. Skönt att slippa köra flera timmar bara för ett 15-minuters ultraljud.
Sedan kan jag inte säga annat än att det är en väldigt kluven känsla att göra IVF över huvud taget. Det är en sorg i sig liksom, samtidigt som man såklart är tacksam över att möjligheten finns. Jag grät floder inne på kliniken när det väl var dags för äggplock i måndags. Det kändes SÅ himla onaturligt att vara där över huvud taget - det är ju liksom inte så det ska gå till, på något sätt. Och sedan vet man ju att det inte hjälper alla heller. Mycket delade känslor. :/
Då ska jag ringa när 3 månader passerat och höra vad de säger. Står ju i kö i Sthlm och de har samarbete med Uppsala. Så mycket längre kan vi inte ta oss med kort varsel. Det blir ju en del besök. Så jag gissar att om man redan står i Sthlm kan de väl inte erbjuda ännu en kö i samma län? Eller? Får ringa och fråga.
Ja jag förstår dig. Man vill ju fixa detta på vanligt sätt som alla andra men samtidigt tänk vad bra att man kan få hjälp. Det är ju fortfarande era gener, man får bara lite hjälp på traven med befruktnigen. Läste ditt andra inlägg och det låter ju ändå hoppfullt att så många blev befruktade. Håller tummarna för er nu att det också vill fortsätta utvecklas och stanna kvar sen!!!
