Vi som sätter hoppet till långtidsodling och återföring av blastocyst! Utbyte av tankar, erfarenheter, funderingar och pepp!

Jag vaknade inatt och gick upp på toaletten, testade och det blev negativt. inte särskilt förvånad. jävla skit detta rent ut sagt. så nu har jag inte tagit lutinus under dagen och de beigefärjade lutinuskletet har ersatts med någon konstig mer färsk ljus röd färg. väldigt konstigt (pga blodförtunnande?), inte alls som min vanliga mens men antar att det är kört när det blivit minus rd 10. lika bra att sluta med all medicinering, blodförtunnande och lutinus, så att mensen kommer igång.

just det. har tappat räkningen totalt blomflugan. vet inte vilken gång vi är på i ordningen. men vi har gjort 3 et och så många fet som man får göra för varje et, nu har vi egentligen ett sista fet kvar. men det verkar som om vi får en et + tillhörande fet om vi så önskar. frågan är om vi orkar.

kan rekommendera alla att ställa sig i adoptionskö. det är låååånga köer. skulle det vara så att man hamnar i ett läge där man får göra väldigt många misslyckade ivfer är adoptionsprocessen rätt skön att också fokusera på.

Åh nej va tråkigt :( det är en jävla helvetestortyr det här! Stor kram!

Efter det här senaste misslyckade försöket känner jag att mitt hopp sjunkit rejält om att vi ska lyckas. Vem vet, kanske på tolfte försöket men det kommer förmodligen vara en lååång resa. Det sorgliga är att man lever liksom bara halvt under hela den här tiden. Har liksom varken energi eller motivation att satsa på något annat.

Efter hur lång tid/hur många försök ställde ni er i adoptionskö?

Visst är det så Blomflugan, det känns som om man inte riktigt lever dessa år. vi har försökt i 4 år med några längre uppehåll för operationer, som jag tydligen inte behövde, och det känns som om livet på ngt vis står still men ändå går vidare. 4 år borttappat liv på ngt sätt. inte lika glad, inte lika mycket mig själv. jag har gått in i jobbet en del och satsat på min karriär vilket har varit skönt för mig, tiden går och jag trivs på jobbet. hade ett tag det inte var bra på jobbet och då bytte jag illa kvickt för att må bättre. vi renoverar ocskå. skönt att ha fokus på det med.

vi har stått i kö i 1,5 år hos barnen framför allt. vi betalade bara in avgiften och sedan gjorde vi inget förrän i våras då vi blev godkända adoptivföräldrar. det ligger på is medan vi gör våra sista försök.

om, vi adopterar och misslyckas med ivf kommer jag ändå alltid känna stor sorg över att aldrig kunnat få egna barn. det känns som ett enormt misslyckande och besvikelse i livet. men att adoptera är förstås ocskå en fint sätt att skaffa familj på, jag kommer alltid  glädjas med det barnet. men jag har svårt att tro att jag kommer kunna släppa sorgen för det barn jag aldrig fick. hemsk tanke, men jag får nog leva med det.

Mrs we: Stor Varm kram!
Hoppas att du får testa något annorlunda nästa gång och inte bara köra på som vanligt.
Visst var du osäker på när du hade ÄL den här gången?
Kanske värt att testa Progygnon? (Stimulerad FET)

ja kelsson1, jag hoppas på att få testa ngt annat. ska fråga om progygnol. Det är ju ändå sista gången så känns som om de måste gå med på att göra allt de kan.

Mrs we: Håller tummarna att de är medgörliga

Beklagar alla minus i tråden, tyvärr verkar jag vara en av dem. Har fått blodiga flytningar och värsta mensvärken. Känns precis som innan mens och inte alls som om det skulle vara växtverk. Känner ju min kropp rätt väl efter alla år av försök. Känns rätt hopplöst nu och jag är verkligen helt uppgiven och vet inte hur vi ska gå vidare nu. Vi har 3 blastocyster kvar i frysen så vi kan ju göra fler FET. Vi hade dock pratat om att göra ett helt nytt försök på en annan klinik, vi hade kollat priser och allt men nu när jag kollade igen så hade de höjt priserna rejält så nu vet jag inte hur vi ska göra. Känns inte roligt alls och jag vill ju inte ge upp för vi vill ju så gärna få ett syskon till vår dotter. Usch, ledsamt detta! Får väl sörja lite och se hur vi ska göra. Allt känns så hopplöst! Det är så jobbigt detta, det gick så lätt när vi gjorde vår första IVF och lyckades på första försöket och fick så många till frysen. Nu känns det som om det aldrig kommer bli vår tur igen.

Beklagar alla minus i tråden... Hoppas ni får hjälp allihop med att bearbeta er sorg. Vilket jag inte fick och nu mår jag katastrof. Jag förstår er allihop om hur ni känner inför adoption. Alla tankar är tillåtna i detta skede!!

Kram till er allihop!!

Kram JenJoh5, när har du testdag? Hoppas att du har fel... Kör ni fortfarande på frysta blastocyster som "blev över" efter ivf:en som gav dottern? Är ni inte nöjda med nuvarande klinik? Annars tycker jag att det är lite mindre jobbigt att göra FET jämfört med ET.

Har bokat in ny tid för UL tors nästa vecka inför nästa försök. På ett sätt skönt att komma igång med nästa försök, men också kämpigt för det känns som mitt liv bara kretsat kring detta hela hösten.