Junibebisar 2014

Någon mer som har fått ont i svanskotan efter förlossningen? Jag kan knappt sitta på kvällarna och för att inte tala om när jag sitter på hästryggen! Går till en kiropraktor för att det ska bli bättre så hoppas det på sikt ska bli bra :)

Nej inte efter men när jag var gravid hade jag jätteont och kunde inte sitta alls nästan. Hoppas det blir bättre snart :)

Ja de kommer du nog få ångra ;D hehe nä... Vår dotter har suttis sen hon var 5 mån ca med lite stödhjälp i början. Men man märker att hon vill kunna ta sig fram på nåt vis men hon vågar inte riktigt och blir frustrerad... kommer väl när de kommer.. Kan din bebis?

Men vad gör ni om hon skriker eller skriker hon aldrig? Vaknar min pojke på natten hjälper det inte ett dugg att vi lugnar på avstånd. Det är antingen närhet, amning eller napp som gäller. Annars skriker han hysteriskt. Och det är inget särskilt bra sätt att lära dom att det är lugnt du är trygg och kan sova vidare. Så det beror ju på från barn till barn, inte föräldrarnas inställning tror jag.

Alice sitter men hon tar sig inte framåt även om hon gärna vill och blir arg när det inte går :) Samma här; hon vill men kan inte riktigt komma på hur ;)

Och som svar på frågan sover han i spjälsäng bredvid vår säng (med ena långsidan borttagen). Vi har inget rum till honom och hade vi haft det hade jag ändå inte flyttat honom, dels för att han vaknar så ofta och dels för att jag tycker det är mysigt att vara nära <3 ps. vi samsover större delen av natten pga att jag inte alltid orkar lyfta över honom till spjälsängen om jag ammat, eller pga att han ibland vill ligga nära för att somna om, eller pga att han bökar så mycket så han kan rulla ut från sin säng in på vår i sömnen osv då vaknar jag och måste flytta på mig för han fortsätter rulla hela vägen till pappa och jag får lägga mig på tvären ;)

Ska försöka förklara hur vi gör, men det är inte så lätt att vara kortfattad märker jag. Först och främst vill jag bara säga det att för mig betyder det att skrika hysteriskt att bebisen skriker så att det är risk för att han eller hon spyr eller svimmar av utmattning. Alltså totalt outhärdligt för bebis. Så skriker aldrig min dotter och jag hoppas att det inte är så din son skriker ????????????

otröstlig däremot. Det kan hon vara och då går vi in till henne, men det är viktigt att det är just otröstlig som skriket signalerar, annars är det risk för att vi stör. Arg, trött, uttråkad är andra skrik som kan komma och då lugnar jag utanför dörren, om hon inte hinner somna om själv. Hon blir också lugn av att jag gör annat t ex diskar, skramlar, pratar med pappa, promenerar runt på lägenhetens knarrande trägolv etc.

När jag lugnar henne i sängen lägger jag mina händer på henne. Hon sover på rygg så jag trycker inte, markerar bara att hon ska ligga still. Detta lugnar henne oftast. Om det inte skulle göra det skulle jag puffa på hennes rumpa så att hon typ vaggas fram och tillbaka. Då ska det vara totalkris och jag slutar när hon blir lugn så att hon alltid somnar av sig själv.

Ibland när jag lägger mina händer på henne börjar hon försöka leka med mig. Då vet jag att hennes skrik inte betyder att hon är ledsen, men att hon är uttråkad och känner sig utvilad. Då säger jag god natt och går ut. Hon behöver inte mig för att somna. Jag stör / distraherar.

Hoppas du fick svar på frågan!

De där frågetecknen är ledsna smileys egentligen! Blev visst fel från Tlf.

Amalian jag tror du missförstår Ellami.

Hon menar att bara för att det funkar för ert barn att göra så, så betyder det ju inte att det funkar för alla barn.

Min dotter är som Ellamis son,och blir hon minsta upprörd så kräks hon dessutom nästan direkt.

Måste bara skriva av mig lite. Har inget med våra barn att göra men jag måste bara lätta mitt hjärta.

Jag och min sambo umgicks med ett kompisgäng. En av killarna blev tillsammans med en tjej som jag verkligen inte klickade med men vi accepterade varandra. Julen 2013 gjorde dom slut och juni 2014 när jag fyllde år och bjöd hem "gänget" va inte hon bjuden (konstigt?). Under kvällen lades ett och annat kort upp på fb och hon tog tydligen väldigt illa upp och skrev en lång status om vad mobbning är. Hon har ändå fortsatt att umgås med några av tjejerna i gänget. Ikväll ska vi på samma 25 årsfest... Hon kommer garanterat att ta upp detta och min enda tanke är att jag typ inte ska säga något eller bara gå ifrån henne. Hon är VÄLDIGT självupptagen och för alltid samtal som endast handlar om henne. Hon blev så avundsjuk när jag outade våran förlovning så att hon började gråta och för att inte nämna när jag berättade att jag va gravid. Har lite smått ångest inför kvällen. Vad hade ni gjort?