maka011 skrev 2014-08-14 21:11:11 följande:
Åh vad jag känner igen den känslan! Sa senast idag till sambon att jag känner mig så oduglig och värdelös.
Det är inget vi kan hjälpa, men fan rent ut sagt vad man känner sig usel.
Ja hur gick det egentligen..? Sambon fick remiss till att lämna prov. Jag blev undersökt och de tog blodprover. Vi kom överens om att vänta med hormoner tills vi vet om hans prov är bra. Läkaren ville inte pumpa mig full med hormoner i onödan och jag håller väl med om att det är en sund tanke.
Så på måndag ska han ringa och boka tid för att lämna prov, så får vi ta det därifrån.
Pratade om hur vi vill göra, om vi vill försöka själva med hjälp av sprutor eller om vi vill direkt till ivf. Läkaren tyckte väl att ivf var en bra idé för oss.
Vi själva vet inte riktigt. Vi tänker oss nog att ställa oss i kön och försöka själva under tiden.
Men en del av proverna inför ivf är tagna så är en bit på vägen.
Mmm, så himla hemsk känsla det där. Känner mig inte "kvinnlig" längre. Hela meningen med livet (för min del iallafall) försvann på något sätt efter i torsdags.
Troligtvis blir det ivf med pgd för våran del. Och det gör mig inte gladare. Chansen att bli gravid med ivf tycker jag inte är så stora och med ivf med pgd är chansen ännu mindre.
Hoppas att utredningen går snabbt för eran del så ni snart får sätta igång.