• banerry

    Det är inte synd om er bonusföräldrar

    Ni bonusföräldrar som skriver här på fl och tycker synd om er själva för att ni har så jobbiga bonusbarn, förstår ni inte att ni har ett val att lämna er partner? Ni måste inte leva som ni gör, ni är vuxna människor och har friheten att välja vem ni vill leva med.

    Den friheten har tyvärr inte barnen.

    Hur kan ni vara så själviska att ni stannar med en partner vars barn ni avskyr?

    Hur kan ni med att stänga barnen ute från deras egen familj och få dom att känna sig mindre värdiga som familjemedlemmar?

    Att inte få vara med på riktigt i sitt eget hem, att inte få vara med på samma villkor, att känna sig som en börda i sitt eget hem....förstår ni vad det gör med en människas självkänsla?

    Alla barndomsminnen kommer du, bonus förälder påverka, alla födelsedagar, högtider så finns du där. Kommer du ihåg själv hur det var att vara barn? Hur viktig familjen var? En doft, en känsla kan påminna så starkt om barndomen. Människor som fanns där glömmer man aldrig,en barndomsvän kan kännas som ett syskon, personerna man växer upp med formar en på ett eller annat sätt.

    Barndomen är minst sagt en väldigt viktig tid i en människas liv,man lär sig hur relationer fungerar, man utvecklar självkänsla, identitet.

    Om man inte får vara med i sitt eget hem vad tror ni då man tänker om sig själv ?

    Barn tar alltid på sig skulden, barnen tror att det är deras fel att de inte får vara med i familjen, de tänker att det måste vara något fel på dom....

    Men egentligen är det dom vuxna det är fel på, vuxna som är oförmögna att tänka utanför sig själva.

    Det är inte synd om er, hur jobbiga era bonusar än är så är dom bara barn. Ni kan välja att lämna, men ni gör det inte och väljer istället att sitta och tycka synd om er själva. Det ni inte verkar fatta är att det är ni som har makten, ni är dom vuxna som styr och med makt kommer ansvar. Hur kan man tycka synd om sig själv när det är man själv som har satt sig i situationen? Sluta spela martyr som ett hjälplöst offer, lämna om det inte passar! Barnen klarar sig bättre utan er.

  • Svar på tråden Det är inte synd om er bonusföräldrar
  • Ess
    Anonym (Betraktarens öga) skrev 2015-05-05 11:53:22 följande:
    Och det bestämmer du? Så det här var en tråd för love, peace and understanding? Det är så mycket hackande på oss bonusmammor, vad vi än gör så är vi den elaka styvmodern. Därför gav jag min syn från den andra sidan som bonusmamma. Det här är ett öppet forum för alla och vill du leka familjelivspolis så fråga om de är i behov av någon.
    Men det förstår du väl själv. Dottern var där först, det är hennes hem och hennes pappa. Att du ens tänkte tanken att ha sex med honom är ju helt horribel.
    Du vet väl att din plats är i köket och vid tvättmaskinen, sen ska du gärna skjutsa henne och även betala det från egen ficka.
    Du ska va tacksam att du får ynnesten att passa upp henne!

    Ps. hon ska aldrig behöva tacka heller, för du gör det av fri vilja för att du så himla gärna vill.
  • Ess
    Brumma skrev 2015-05-06 17:02:08 följande:
    Ja. Men jag tycker inte barn - tonåringar och vuxna barn - kan skylla på att de blivit curlade eller liknande hyr länge som helst. Även de har en egen vilja och förhoppningsvis ett förstånd de kan använda.

    Någon gång så får man se till att växa upp och ta ansvar för sitt eget beteende.

    Hur länge är det ok att skylla på föräldrarna för att man beter sig som ett rötägg? Skolåldern? När man skaffar sig ett jobb? När man själv blir förälder?

    Nä anser allt att man har lite egenansvar själv, oavsett om man är bo US eller inte...
    Jag tycker att man börjar bedöma dem som egna individer med ett eget ansvar för hur man uppfattar dem när de går in i tonåren.
  • Anonym (L)
    Brumma skrev 2015-05-06 19:22:37 följande:
    Nejdå.

    Men det gällde ju inte heller i faller där du bad om fler exempel, eller hur?

    Det gällde bemötandet här på FL och kanske även i andra sammanhang. Hon skrev inget som antydde att hackande hon beskriver kommer från bonusbarnet utan från sådana som TS tex..
    Anonym (Betraktarens öga) skrev 2015-05-05 11:53:22 följande:

    Och det bestämmer du? Så det här var en tråd för love, peace and understanding? Det är så mycket hackande på oss bonusmammor, vad vi än gör så är vi den elaka styvmodern. Därför gav jag min syn från den andra sidan som bonusmamma. Det här är ett öppet forum för alla och vill du leka familjelivspolis så fråga om de är i behov av någon.


    Det var precis det jag menade, det var ju därför jag efterlyste konkreta exempel. Den personen sa att den ville visa oss den andra sidan, och det blir ju i så fall att bonusbarnet klagar på bonusföräldern. Vad spelar det för roll om random folk klagar på er på ett forum? Om det spelar så stor roll så låt bli att skriva i dessa forum så kan ingen kommentera negativt på det ni skriver i så fall så slipper ni det. Ni är dessutom vuxna som själva väljer att skriva skit om era bonusbarn, det är inte bonusbarnen som väljer att skriva skit om sina bonusföräldrar, precis som du själv antydde. Dessutom är det i min värld skillnad mellan om en vuxen person som har valt sin situation skriver skit om ett barn som inte valt sin och om det är ombytt att det är barnet som inte valt sin situation som skulle skriva skit om en vuxen som har större möjlighet att påverka sin situation.
  • BioBonus
    Ess skrev 2015-05-06 20:55:41 följande:
    Jag tycker att man börjar bedöma dem som egna individer med ett eget ansvar för hur man uppfattar dem när de går in i tonåren.
    Precis. Att inte respektera och bemöta en tonåring för deras val att gå in i vuxenvärlden vore extremt nedlåtande och förminskande. Inte väntar man väl tills folk är 25 för att räkna dem som fungerande individer?
  • Brumma
    Anonym (L) skrev 2015-05-06 21:30:46 följande:

    Det var precis det jag menade, det var ju därför jag efterlyste konkreta exempel. Den personen sa att den ville visa oss den andra sidan, och det blir ju i så fall att bonusbarnet klagar på bonusföräldern. Vad spelar det för roll om random folk klagar på er på ett forum? Om det spelar så stor roll så låt bli att skriva i dessa forum så kan ingen kommentera negativt på det ni skriver i så fall så slipper ni det. Ni är dessutom vuxna som själva väljer att skriva skit om era bonusbarn, det är inte bonusbarnen som väljer att skriva skit om sina bonusföräldrar, precis som du själv antydde. Dessutom är det i min värld skillnad mellan om en vuxen person som har valt sin situation skriver skit om ett barn som inte valt sin och om det är ombytt att det är barnet som inte valt sin situation som skulle skriva skit om en vuxen som har större möjlighet att påverka sin situation.


    Så - för att hon skrev om en situation där ett bonusbarn betett sig illa - alltså INTE bonusföräldern - så tar du dig rätten att tolka fritt vad hon skriver. Även när hon ifrågasätter hur folk här beter sig?

    Sedan - bara för att man inte är biologisk förälder så får man inte be om råd eller släppa lite ånga?

    Skall man hålla sig ifrån det som förälder också.

    Det är PRECIS det du skriver som gör mig så trött, ledsen och arg. Att man skall behandlas sämre bara för att man har en man som har barn sedan tidigare. Att man inte har samma rättigheter som människa.

    Jag bryr mig inte det minsta om vad randomiserade människor säger om MIN roll som bonusförälder, eftersom jag vet att vårt sätt funkar bra för oss. Men att vuxna människor sitter och anser sig ha rätten att nedvärdera, särbehandla, döma och bete sig som en hysterisk mobb gör mig illamående och förbannad.
  • Anonym (tess)

    Om folk insåg att barn inte är någon dans på rosor kanske det skulle gå bättre. Ungar testar så gott det går. Spelar ut föräldrar mot varandra sålänge det funkar. Så vad får folk att tro att inte bonusföräldrar ska få sig en körare? Du är inte min mamma, allt var bättre innan du kom osv. Känns som rätt givna saker som kan komma ur en unges mun. Sen är det ju upp till oss vuxna att förhålla oss till det på bästa sätt. Hanteras det fel lär det ju eskalera.

    Är man inte beredd och är man inte enade i sin relation går det åt pipan. Vad gör man då? Jo man hatar ungen och skyller på den heeemska mamman som förstört barnet. Att man själv kan vara delaktig i fostran för ett förbättrat framtida beteende tycks vara främmande.

    Och hur fungerar barn som regel? Jo som de vuxna. Har man en bitter och jävligt avig attityd, vad får man då? Jo ungar av samma kaliber.

    Grejar man inte partners barn bör man kanske ta sig en fungerande innan man flyttar ihop. För jag utgår ifrån att man känt av vibbarna innan.... Simpel as that!

  • Anonym (BARNÄRINGETHOT)
    themindunleashed.org/2014/07/8-ways-protect-emotional-manipulation.html

    Jag är uppväxt med både styvfar och styvmor. Min styvmor träffade pappa när jag var åtta år gammal. Redan från början fick jag starka vibbar av osäkerhet som strålade från henne. Riktade taggarna utåt på de mest subtila grunder och där stod jag förstod verkligen ingenting. Hennes specialitet var att tissla och tassla, viska saker till pappa. Hon ville vinna ett krig som inte existerade. Men att hon var en osäker person var inget jag i den åldern någonsin kunde drömma om! Vuxna människor var goda hjältar med stor pondus i mina ögon. Trodde inte i första taget att hon såg mig som ett hot. En mycket manipulativ kvinna. Ändrade konstant sina värderingar så jag visste varken in eller ut på mig själv. Kunde slänga ut kommentarer jag än idag möter med öppen mun. Ett exempel; jag hade färgat håret svart hos mamma, kommer hem till pappa superglad och vill visa upp min nya frisyr. Hon flikar in -Haha du ser ut som en häxa!. Sen lägger hon sig somvanligt i exakt alla konversationer mellan mamma och pappa. Kom sällan med några direkta åsikter. Nej hon gillade att först analysera så hon kunde vrida om pappas ideer och åsikter efteråt vid middagsbordet. Detta är en så fruktansvärt liten bråkdel av hur hon gjort mig kluven inuti.
    Detta ledde snabbt till att mitt självförtroende var i den djupaste botten. Vid elva års ålder kände jag ingen glädje alls. Psykiatrin fick bli mitt pendlande hem i fem års tid  med självmordsbesök som bytte av varandra. De ansåg att jag var lat och uppmärksamhetssökande. Jag nekade detta då, men när jag tänker efter så var det nog uppmärksamhet jag troligtvis ville ha. Ville veta om jag var älskad. Är det så fel?
    Idag mår jag bra, med lilla undantaget att hon ofta skräms i mina drömmar. Det är överkomligt ändå  Idag är pappas och min relation gravt svag. Han ringer aldrig längre och jag blir inte inkluderad i något mer än födelsedagar och jul. Han säger att han måste stå på samma sida som sin fru, and thats it. Han har inte någon kontakt med sina vänner sedan många år tillbaka, han har gått ner i vikt  och han har liksom blivit ihålig inuti. 

    Förtryck och fängelsehåla. Förslag på hur jag ska bemöta pappa på rätt sätt?
  • Anonym (s.)
    Anonym (tess) skrev 2015-05-06 22:51:55 följande:

    Om folk insåg att barn inte är någon dans på rosor kanske det skulle gå bättre. Ungar testar så gott det går. Spelar ut föräldrar mot varandra sålänge det funkar. Så vad får folk att tro att inte bonusföräldrar ska få sig en körare? Du är inte min mamma, allt var bättre innan du kom osv. Känns som rätt givna saker som kan komma ur en unges mun. Sen är det ju upp till oss vuxna att förhålla oss till det på bästa sätt. Hanteras det fel lär det ju eskalera.

    Är man inte beredd och är man inte enade i sin relation går det åt pipan. Vad gör man då? Jo man hatar ungen och skyller på den heeemska mamman som förstört barnet. Att man själv kan vara delaktig i fostran för ett förbättrat framtida beteende tycks vara främmande.

    Och hur fungerar barn som regel? Jo som de vuxna. Har man en bitter och jävligt avig attityd, vad får man då? Jo ungar av samma kaliber.

    Grejar man inte partners barn bör man kanske ta sig en fungerande innan man flyttar ihop. För jag utgår ifrån att man känt av vibbarna innan.... Simpel as that!


    Sanna ord, framförallt gällande attityden och den enade fronten. När man läser här på FL så framgår det så tydligt att vissa inte ens har pratat med sin partner (bioföräldern) innan de frågar om råd på hur deras problem ska lösas, särskilt problem där det just är bioföräldern som har störst ansvar/mest inflytande. 
  • Anonym (Bianca)

    Åh, så bra skrivet! 

    Hoppas alla gnälliga bonusföräldrar här på FL läser och skäms! 

  • Anonym (Cornelia)
    Anonym (Betraktarens öga) skrev 2015-05-05 11:53:22 följande:

    Och det bestämmer du? Så det här var en tråd för love, peace and understanding? Det är så mycket hackande på oss bonusmammor, vad vi än gör så är vi den elaka styvmodern. Därför gav jag min syn från den andra sidan som bonusmamma. Det här är ett öppet forum för alla och vill du leka familjelivspolis så fråga om de är i behov av någon.


    Provocerade den där tråden dig eller? varför valde du en man som redan har barn från början? dramaqueen
Svar på tråden Det är inte synd om er bonusföräldrar