Chockad mor!

Du ska göra som ni känner känns bäst, men tänk på att du inte ännu vet hur krävande barn nr 2 kommer att bli när han/hon blir runt 1-2 år och du inte har någon aning om hur nr 3 kommer att bli. 
Jag har ett barn och han blir 2 år i juni. Vi vill inte ha några fler ännu och vet inte om vi kommer att vilja det sen heller. Vi är visserligen båda bara 22 år gamla ännu så det kan ju ändras.

Wow.. Trodde aldrig jag skulle få en sån fin och ärlig respons från er allihop! 
Jag är tacksam för era svar, många ställer frågor jag inte tänkt på.

Nämner lite fort då jag märkte att det vart en liten debatt om det skulle bli en januari bebis eller en december bebis. Jag bryr mig fortfarande inte när barnet föds i vilken månad dvs. Så länge barnet är friskt och inte har några större problem så ska man vara nöjd och glad. Eller hur?

Ska försöka skriva lite svar här på vad NI tänkt på och frågat lite. Mina två barn jag har nu är fullt friska! Den minsta har dock fått mjölproteinallergi diagnos, men jag har alltså kontakt med många läkare och sjuksköterskor så jag skulle aldrig se detta som ett problem om jag nu väljer att behålla det 3dje barnet. 

Några tycker att två barn räcker för dom och jag vill bara tillägga att jag skulle aldrig kunna få nog av barn! Jag älskar barn och allt som har att göra med dom. Och jag har även känt trotts jobbiga förlossningar på båda att jag gärna vill ha mer än 2 barn. Det finns ingen tvekan om det. Men det är just det vad min sambo tycker och tänker också om fler än 2 barn. Jag förstår såklart även att det är mycket jobbigt med 3 barn, men då jag tycker att det funkar fint med två barn så tycker jag att jag inte har några större problem att få ett yttligare. Jag verkar ha turen på min sida att få otroligt snälla barn som aldrig bråkar eller är trotsiga. Visst jag erkänner också att vissa dagar är jag otroligt trött och orkar inte göra många knop här hemma (vilket inte sambon heller gör) men det är väl naturligt att man inte orkar städa eller göra sysslor varje dag! Eller? Jag har även nu den största ansvaret av våra två nuvarande barn och jag finner det som " A Piece of cake " men vissa dagar som rent omöjliga. (Jag är som som sagt en människa) Då min sambo jobbar från tidig morgon till sen kväll så hinner han inte vara med dom så mycket. Men tar väl hand om dom på kvällarna och varje morgon.

Vill inte heller göra mig missförstod här, men jag är emot abort för min egna del. Därför blir det inte heller lättare för mig att sitta och välja mellan detta nu när jag känner mig osäker och rädd. Det gjorde inte det bättre när jag var på gyn kliniken igår och fick veta hur allt går till. Man ska ta tabletter innan som gör att man börjar blöda och det gör ont.. Sen att dom går in och skrapar och håller på där nere. Nä det känns verkligen inte som min grej. 
Har inte gjort mitt beslut på alla svar här men i skrivande stund är jag helt säker på att jag vill spara barnet. Det var som någon skrev, trotts att jag har haft skydd och tagit akut p-piller så har jag ändå blivit gravid, det  måste ändå betyda något.

Men ändå till den stora fråga... Vem kan man räkna med i sin vänskapskrets och familjekrets när dom flesta tycker jag är en stor idiot som behåller! Inga äkta vänner, nej jag vet.. Rädslan för att jag är rädd och osäker gör inte heller allt detta lättare. 

Åter igen... Tack alla som svarat/svarar! 

Hej, jag har tre barn födda väldigt tätt. Barnen är nu 5, 4 och snart 3. Visst har det varit tufft ibland med lite sömn och en hel del gnäll. Men det roliga väger alla gånger upp för det jobbiga. Det är viktigt att ni båda är med på beslutet och att ni jobbar som ett team. De första åren är lite slitiga men nu känner jag att barnen blivit så stora att det praktiska inte tar lika mycket tid. Det var jobbigt med alla blöjor som skulle bytas, kläder som skulle på under vintern, mat som skulle in på rätt ställe och kladdiga köksgolv. Men det funkade! vi hade inte så mycket tid för annat under några år men jag hann inte sakna nåt heller. Livet var och är ännu actionpackat och jag älskar det.

Lycka till med ditt beslut

Såg nu att du skrivit i tråden och vill bara önska lycka till. Alla i.min omgivning tyckte jag var helbäng som skaffade barn så tätt. Vi har faktiskt klarat oss själva utan släkt och vänner( förutom under förlossningar) och det har funkat fint. Ibland blir att slänga soppåsen eller att handla egentid, som är guld värd. Livet med barn är ju så jätte roligt. Det finns inget bättre än att bli överfallen med kramar ocy pussar av 3 små gullungar.

Kan inget annat än att hålla med! Jag älskar mina barn mer än något annat och som jag skriver. Dom är otroligt snälla eller ja den minsta är ju bara 4 månader som sagt. Men den äldsta är så himla duktig och snäll. Hjälper gärna till att städa och går fint i affären. Visst ibland får han fnatt och springer runt som en dåre men han har aldrig ner något eller har sönder nått.
Detta är en av många anledningarna till att jag också tror att jag skulle klara av ett barn till. Jag förstår också det jobbiga i det hela men som du skriver det roliga väger upp det jobbiga.

Jag får helt enkelt se vad sambon vill och så. Men som jag också skrev jag vill nog behålla barnet, men om han inte vill, vad bör man göra då?

Om han inte vill och du ändå väljer att behålla så får du ju då helt enkelt finna dig i konsekvenserna av det valet. Att vara den som drar tyngsta lasset när båda ändå vill är något helt annat än att dra ännu tyngre lass med en motvillig partner som kanske också visar missnöje och inte hjälper till - ja det blir onekligen inte samma sak...

Att han älskar alla barn är ju inte samma sak som att ta ansvaret eller ens VILJA ta ansvar.

Visserligen är beslutet endast ditt, men kör du över honom blir det oundvikligen konsekvenser.

Och jo.. Man kan ångra även födda barn.. Inte personen som sådant utan tidpunkten, tillfället, partnern, omständigheter osv. Även det kan vara en lika tung ångest som en abort.

Därför är det så himlans bra att vara född just i december, då det blir mer och mer vanligt att decemberbarn får börja med nästa årskull istället.

I min kommun så tillfrågas alla med barn födda i december månad. Oavsett mognad och färdigheter - alla får frågan. Dock har man satt gränsen 1-31 december. Så där faller ju höstbarnen (sep., okt., nov.).

Och "egentligen" så är ju december årets tionde månad, januari är den elfte och februari är årets tolfte månad. Så det är väl inte mer än rätt!?

Finns det verkligen föräldrar i dagens Sverige som känner sina barn SÅ jeffla illa, att de inleder behandlingar för diagnoser som deras barn inte ens besitter!? Det är ju fruktansvärt! Vad är det för low lifes till päron!?

Som förälder måste man väl se skillnaderna, jämföra skolstart med förskoletiden, tiden utanför skolan, etc.

Jag skulle föda, men boka tid för sterilisering så snart det går efter förlossningen. Då vet du att det kommer att bli jobbigt nu med tre små barn, men det är en begränsad tid, och sedan kan det aldrig hända mer. Sedan är du klar med barnskaffandet för alltid, och barnen växer upp och det blir bättre och bättre för varje år. 

Jag tror nämligen att du kommer att få dåligt samvete om du gör aborten. Det är bra att det finns abort, men det är en nödlösning för tjejer som blir gravida när de är alltför unga, eller sjukliga, eller bostadslösa, eller när pappan sviker eller är en misshandlare som kommer att använda barnet som slagträ resten av livet. Det är inte för vanliga, normala människor som lever under ordnade förhållanden. 

Men se till att du genomför steriliseringen sedan, för annars är du bara där igen med en fjärde graviditet - det funkar ju uppenbarligen inte för dig att skydda dig.

Lycka till!