Linkken

Äldre 9 Jul 09:19

2433 svar

Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?

Jag plussade för två dagar sedan för första gången och är alldeles vimsig av lycka! Jag är nu i v. 5 + 5 och enligt hälsovårdaren är bebisen beräknad till den 5.3.2016.

Vore så roligt att följas åt med andra som är i samma sits!

safiia

Äldre 12 Sep 11:30

#1163

Natalila skrev 2015-09-12 09:01:24 följande:

Är oxå i vecka 13. Jag har gått ner 7 kg men jag får ju behålla de lilla jag äter iaf, hoppas bara den lille där inne växer på som den ska när du skrev att din va lite mager!

Får hoppas de går bra för dig och att den bygger på sig lite :)

Som sagt barnvagnar är en djungel så bästa är nog att åka till någon affär och fråga vad man är ute efter ;)

Bm sa att det inte är någon fara att babyn är lite mager. Längden var helt ok. Dom tar nog åt sig det dom behöver även om jag inte fått i mig så mycket . Vätskebristen var hon mer oroad över och sade att jag skulle dricka 2liter per dag trots att jag kräks upp allt :P har märkt att det hålls bättre i mig om jag dricker lite hela tiden.

Linkken

Äldre 12 Sep 11:37

#1164

safiia skrev 2015-09-12 11:25:23 följande:

Tack för tipsen! Ja framför allt på våren och hösten är vår väg en enda lervälling så den måste klara det. Och förstås snö och slask. Vi har tre hundar men jag kan kanske bara drömma om att gå med vagn och tre hundar :D ska absolut gå och pröva och titta till affär trots att vi troligen köper begagnat.

ändå så skönt att vara förbi vecka 12 och den mest kritiska är över och man lite vågar fundera på att köpa saker.

Du får skaffa en såndär vagn på medar och låta hundarna dra på vintern.

Ja, det är nog en stor lättnad att vara förbi den första tiden. Jag köper lite smått hela tiden nu, och ibland slår nog oron till ännu, speciellt då symptomen är färre. Men det är varken hälsosamt eller vettigt att vara orolig hela tiden, så jag fokuserar på hur vansinnigt söta små brallor i stl 50 är istället.

safiia

Äldre 12 Sep 12:21

#1165

Linkken skrev 2015-09-12 11:37:23 följande:

Du får skaffa en såndär vagn på medar och låta hundarna dra på vintern.

Ja, det är nog en stor lättnad att vara förbi den första tiden. Jag köper lite smått hela tiden nu, och ibland slår nog oron till ännu, speciellt då symptomen är färre. Men det är varken hälsosamt eller vettigt att vara orolig hela tiden, så jag fokuserar på hur vansinnigt söta små brallor i stl 50 är istället.

:D tja, så mycket litar jag kanske inte på hundarna. Oroar mig lite över hur det ska gå med hundarna och babyn. Dom är inte speciellt vana vid barn men det är kanske annorlunda då barnet är en del av familjen. Man får ta det som det kommer.

Nej man kan inte oroa sig hela tiden. Jag har i och för sig inte haft energi att oroa mig. Nu har jag ju dessutom fått se / höra babyn nästan varje vecka då jag sprungit hos bm så det lugnar förstås också. Vi har inte köpt något ännu, tänkte vänta just till 12veckors ul. Men ska försöka behärska mig, man får ju så mycket av familj och bekanta sedan senare.

Maalon

Äldre 12 Sep 12:25

#1166

Nu är det min tur att söka lite tröst och stöd hos er. Har mått så otroligt dåligt i några dagar nu. Vi hade sambons föräldrar på besök här om kvällen. Jag är väldigt glad dom båda och har fått uppfattningen av att det går åt båda hållen. Men när dom var här tog hans mamma upp våran ekonomi sådär hux flux. Min sambo är fast anställd, heltid och tjänar riktigt bra med pengar. Jag däremot, som pausade mina studier för att flytta hit till en mini"stad" i en fjord i Norge jobbar som timvikarie i en klädbutik. Jag har inte många timmar i veckan då butiken inte går så himla bra. Jag söker absolut alla jobb som kommer upp, men har inte fått något än, vilket i sig inte är så kul för självförtroendet.

Hur som helst. Jag förstår att hans mamma oroar sig eftersom jag inte har fast jobb osv. Men blev ändå ganska obekväm när hon tog upp ämnet. Jag försökte lugna henne och sa att jag är väldigt bra på att leva snålt och spara pengar, och trots att min månadslön är runt en fjärdedel av min sambos har jag satt undan mer pengar än vad han har gjort det senaste halvåret. Då fick jag ett snäsigt svar om att det inte är så konstigt eftersom han betalar mer än mig. Visst, han betalar huslån som jag inte betalar, eftersom han köpte huset innan vi träffades. Men räkningar och mat splittar vi 50/50.
Jag kan inte släppa vad hon sa, och det känns verkligen som hon tycker att jag är en gold digger. Jag kan inte ens vara glad över babyn just nu, längtar inte efter den alls just nu. Jag bara ligger på sovrummet i mörker och gråter och kräks.

Min sambo säger att han kan ta upp det med henne, förklara hur hårt jag faktiskt försöker för att få ett fast jobb, och att jag blev sårad av vad hon sa. Men jag är rädd för att hon bara ska bli mer irriterad på mig då.
Usch, har så ont i magen över det här. Vad skulle ni göra om ni var mig?

Linkken

Äldre 12 Sep 15:17

#1167

Maalon skrev 2015-09-12 12:25:49 följande:

Nu är det min tur att söka lite tröst och stöd hos er. Har mått så otroligt dåligt i några dagar nu. Vi hade sambons föräldrar på besök här om kvällen. Jag är väldigt glad dom båda och har fått uppfattningen av att det går åt båda hållen. Men när dom var här tog hans mamma upp våran ekonomi sådär hux flux. Min sambo är fast anställd, heltid och tjänar riktigt bra med pengar. Jag däremot, som pausade mina studier för att flytta hit till en mini"stad" i en fjord i Norge jobbar som timvikarie i en klädbutik. Jag har inte många timmar i veckan då butiken inte går så himla bra. Jag söker absolut alla jobb som kommer upp, men har inte fått något än, vilket i sig inte är så kul för självförtroendet.

Hur som helst. Jag förstår att hans mamma oroar sig eftersom jag inte har fast jobb osv. Men blev ändå ganska obekväm när hon tog upp ämnet. Jag försökte lugna henne och sa att jag är väldigt bra på att leva snålt och spara pengar, och trots att min månadslön är runt en fjärdedel av min sambos har jag satt undan mer pengar än vad han har gjort det senaste halvåret. Då fick jag ett snäsigt svar om att det inte är så konstigt eftersom han betalar mer än mig. Visst, han betalar huslån som jag inte betalar, eftersom han köpte huset innan vi träffades. Men räkningar och mat splittar vi 50/50.
Jag kan inte släppa vad hon sa, och det känns verkligen som hon tycker att jag är en gold digger. Jag kan inte ens vara glad över babyn just nu, längtar inte efter den alls just nu. Jag bara ligger på sovrummet i mörker och gråter och kräks.

Min sambo säger att han kan ta upp det med henne, förklara hur hårt jag faktiskt försöker för att få ett fast jobb, och att jag blev sårad av vad hon sa. Men jag är rädd för att hon bara ska bli mer irriterad på mig då.
Usch, har så ont i magen över det här. Vad skulle ni göra om ni var mig?

Oj så tråkigt att det ska behöva kännas så! Jag tycker nog du ska låta din sambo prata med henne. Hon har ju själv varit gravid och borde veta hur viktigt det är att en blivande mamma får känna sig lugn och må bra. Nu har ni ju faktiskt valt att skaffa barn tillsammans och då får hon så lov att lita på att ni som vuxna människor kan besluta över hur ni ska göra med ekonomin. Om han tjänar bra med pengar och ni bor tillsammans ser jag inte var problemet ligger, man hjälps ju åt då man lever tillsammans!
Såvida ni inte regelbundet tar emot pengar av svärföräldrarna tycker jag också att man gott kan säga att ekonomin inte är något som behöver diskuteras alls, det är en sak som ni hanterar själva. Mycket möjligt hade svärmor bara en dålig dag just då, men det är nog bra om hon får veta att du tog illa upp, så kanske problemet inte uppstår igen.

LovisaC1982

Äldre 12 Sep 15:24

#1168

Maalon skrev 2015-09-12 12:25:49 följande:

Nu är det min tur att söka lite tröst och stöd hos er. Har mått så otroligt dåligt i några dagar nu. Vi hade sambons föräldrar på besök här om kvällen. Jag är väldigt glad dom båda och har fått uppfattningen av att det går åt båda hållen. Men när dom var här tog hans mamma upp våran ekonomi sådär hux flux. Min sambo är fast anställd, heltid och tjänar riktigt bra med pengar. Jag däremot, som pausade mina studier för att flytta hit till en mini"stad" i en fjord i Norge jobbar som timvikarie i en klädbutik. Jag har inte många timmar i veckan då butiken inte går så himla bra. Jag söker absolut alla jobb som kommer upp, men har inte fått något än, vilket i sig inte är så kul för självförtroendet.

Hur som helst. Jag förstår att hans mamma oroar sig eftersom jag inte har fast jobb osv. Men blev ändå ganska obekväm när hon tog upp ämnet. Jag försökte lugna henne och sa att jag är väldigt bra på att leva snålt och spara pengar, och trots att min månadslön är runt en fjärdedel av min sambos har jag satt undan mer pengar än vad han har gjort det senaste halvåret. Då fick jag ett snäsigt svar om att det inte är så konstigt eftersom han betalar mer än mig. Visst, han betalar huslån som jag inte betalar, eftersom han köpte huset innan vi träffades. Men räkningar och mat splittar vi 50/50.

Jag kan inte släppa vad hon sa, och det känns verkligen som hon tycker att jag är en gold digger. Jag kan inte ens vara glad över babyn just nu, längtar inte efter den alls just nu. Jag bara ligger på sovrummet i mörker och gråter och kräks.

Min sambo säger att han kan ta upp det med henne, förklara hur hårt jag faktiskt försöker för att få ett fast jobb, och att jag blev sårad av vad hon sa. Men jag är rädd för att hon bara ska bli mer irriterad på mig då.

Usch, har så ont i magen över det här. Vad skulle ni göra om ni var mig?

Oj vilken svår situation och så är du ju känslig som det är med alla hormoner och tankar och funderingar. Kan du släppa det och träffa henne fram över utan att bara tänka på det hon sa? Jag tänker att du vet att du kämpar hårt för att få jobb och du gör rätt för dig så långt det bara går med räkningar och så så du kanske kan se genom fingrarna på det hon sa. Jättesvårt men hon menar säkert väl även om det kom vid sämsta tänkbara tillfälle.

Jag har ju valt att göra det här själv så det kommer bara finnas en inkomst vilket jag har förstått på mina väldigt försiktiga föräldrar att dom oroar sig för men ni har ju varandra. Det är ju så det ser ut i ett förhållande, just nu har han jobb och du letar och då får han ta lite mer och stötta efter bästa förmåga. Din sambo verkar ju resonera så och trivs med läget och det är er ekonomi, den funkar för er och egentligen är det det enda som betyder något.

Och du klart du ska vara glad för barnet, ni har planerat det utifrån era förutsättningar och vet att det är det här ni vill. Kram

Natalila

Äldre 12 Sep 19:11

#1169

Maalon skrev 2015-09-12 12:25:49 följande:

Nu är det min tur att söka lite tröst och stöd hos er. Har mått så otroligt dåligt i några dagar nu. Vi hade sambons föräldrar på besök här om kvällen. Jag är väldigt glad dom båda och har fått uppfattningen av att det går åt båda hållen. Men när dom var här tog hans mamma upp våran ekonomi sådär hux flux. Min sambo är fast anställd, heltid och tjänar riktigt bra med pengar. Jag däremot, som pausade mina studier för att flytta hit till en mini"stad" i en fjord i Norge jobbar som timvikarie i en klädbutik. Jag har inte många timmar i veckan då butiken inte går så himla bra. Jag söker absolut alla jobb som kommer upp, men har inte fått något än, vilket i sig inte är så kul för självförtroendet.

Hur som helst. Jag förstår att hans mamma oroar sig eftersom jag inte har fast jobb osv. Men blev ändå ganska obekväm när hon tog upp ämnet. Jag försökte lugna henne och sa att jag är väldigt bra på att leva snålt och spara pengar, och trots att min månadslön är runt en fjärdedel av min sambos har jag satt undan mer pengar än vad han har gjort det senaste halvåret. Då fick jag ett snäsigt svar om att det inte är så konstigt eftersom han betalar mer än mig. Visst, han betalar huslån som jag inte betalar, eftersom han köpte huset innan vi träffades. Men räkningar och mat splittar vi 50/50.
Jag kan inte släppa vad hon sa, och det känns verkligen som hon tycker att jag är en gold digger. Jag kan inte ens vara glad över babyn just nu, längtar inte efter den alls just nu. Jag bara ligger på sovrummet i mörker och gråter och kräks.

Min sambo säger att han kan ta upp det med henne, förklara hur hårt jag faktiskt försöker för att få ett fast jobb, och att jag blev sårad av vad hon sa. Men jag är rädd för att hon bara ska bli mer irriterad på mig då.
Usch, har så ont i magen över det här. Vad skulle ni göra om ni var mig?

Usch, hade en sån föredetta svärmor som la sig i allt! Vi gick inte alls ihop och jag är glad att jag har en bättre nu!
Hoppas de löser sig och klart ni kommer klara er. Försök glädjas åt den lilla i magen nu :)

Maalon

Äldre 12 Sep 20:44

#1170

Linkken skrev 2015-09-12 15:17:40 följande:

Oj så tråkigt att det ska behöva kännas så! Jag tycker nog du ska låta din sambo prata med henne. Hon har ju själv varit gravid och borde veta hur viktigt det är att en blivande mamma får känna sig lugn och må bra. Nu har ni ju faktiskt valt att skaffa barn tillsammans och då får hon så lov att lita på att ni som vuxna människor kan besluta över hur ni ska göra med ekonomin. Om han tjänar bra med pengar och ni bor tillsammans ser jag inte var problemet ligger, man hjälps ju åt då man lever tillsammans!
Såvida ni inte regelbundet tar emot pengar av svärföräldrarna tycker jag också att man gott kan säga att ekonomin inte är något som behöver diskuteras alls, det är en sak som ni hanterar själva. Mycket möjligt hade svärmor bara en dålig dag just då, men det är nog bra om hon får veta att du tog illa upp, så kanske problemet inte uppstår igen.

Vi lånar aldrig pengar av dom, pengar är liksom inget problem egentligen. Det är klart att jag önskar att jag hade en fast tjänst och att jag kunde bidra med mer framöver. Men som du säger, det är ett planerat barn som vi anser att vi har gemensam ekonomi att ta hand om. Hon är ju säkert bara orolig för att hon bryr sig, men i framtiden kan hon få sköta det lite snyggare.

LovisaC1982 skrev 2015-09-12 15:24:53 följande:

Oj vilken svår situation och så är du ju känslig som det är med alla hormoner och tankar och funderingar. Kan du släppa det och träffa henne fram över utan att bara tänka på det hon sa? Jag tänker att du vet att du kämpar hårt för att få jobb och du gör rätt för dig så långt det bara går med räkningar och så så du kanske kan se genom fingrarna på det hon sa. Jättesvårt men hon menar säkert väl även om det kom vid sämsta tänkbara tillfälle.

Jag har ju valt att göra det här själv så det kommer bara finnas en inkomst vilket jag har förstått på mina väldigt försiktiga föräldrar att dom oroar sig för men ni har ju varandra. Det är ju så det ser ut i ett förhållande, just nu har han jobb och du letar och då får han ta lite mer och stötta efter bästa förmåga. Din sambo verkar ju resonera så och trivs med läget och det är er ekonomi, den funkar för er och egentligen är det det enda som betyder något.

Och du klart du ska vara glad för barnet, ni har planerat det utifrån era förutsättningar och vet att det är det här ni vill. Kram

Jag tänkte först att jag bara skulle ignorera det, men jag kan bli väldigt tillbakadragen när jag blir obekväm. Och det är absolut inte så jag är som person egentligen. Och det sista jag vill är att inte kunna vara mig själv runt dom. Sambon är väldigt klar över att han vill prata med henne, han märker att jag mår så dåligt. Så han ska få göra det, men inte på ett otrevligt sätt liksom.

Natalila skrev 2015-09-12 19:11:38 följande:

Usch, hade en sån föredetta svärmor som la sig i allt! Vi gick inte alls ihop och jag är glad att jag har en bättre nu!
Hoppas de löser sig och klart ni kommer klara er. Försök glädjas åt den lilla i magen nu :)

Man vill ju att det ska vara så himla bra. Min föredetta svärmor kunde jag umgås med, gå på stan med, gå ut och ta ett glas vin med. Med min nuvarande har jag aldrig umgåtts själv och när vi blir ensamma blir det en ganska obekväm stämning. Hon är supertrevlig och härlig och jag vet ju att hon är jätteglad över att äntligen få bli farmor. Så tråkigt att en sån här situation uppstår :/

elin1987

Äldre 13 Sep 14:48

#1171

Äntligen finns Clementiner på affären :)
helt perfekt då jag har fått en dille på citrus

Sofiejulia

Äldre 13 Sep 15:25

#1172

Hej! Jag fick veta igår att jag va gravid ( 5+4, gravidvecka 6) har två appar som jag följer och den ena är jag beräknad 10 maj och på denna 3 Maj. Jag är superglad och samtidigt supernervös. Jag skulle gärna följa och få råd från er andra :) Och stort Grattis till graviditeten! ????????

Sofie

Nygravid med första barnet - någon som vill följas åt?

INNEHÅLL