Efter att ha försökt få barn i ca 1 1/2 år har vi precis genomgått en fertilitetsutredning. Vi fick då reda på att mannen har lågt antal spermier och därför kommer starta IVF. Väntar in min mens som ska komma nästa vecka sen startar vi vår första behandling. Nervöst och samtligt spännande!
Någon som är i liknande situation och vill dela tankar, fundering och hopp?
På tisdag har vi första läkarbesöket. Då får vi se vad de säger om när vi kan/får sätta igång. Jag hoppas vi får köra korta och sätta igång vid nästa mens. Nästa mens bör komma i slutet på november
Tack för dina värmande ord! Det hjälpte mig väldigt mycket igår när det var dags för ÄP. Och faktiskt, det gick över förväntan!
Här kommer min berättelse om ÄP:
Jag hade förberett mig på världens hemskaste upplevelse (hade läst skräckupplevelser och var megaorolig eftersom de sa att jag riskerade överstimulering och att mitt ÄP skulle ta lite längre tid pga många blåsor) men hade turen med mig och allt gick väldigt bra.
Eftersom det var risk för överstimulering (hade 17 äggblåsor på UL några dagar innan, och de växte till 19 st dagen för ÄP) fick jag inte Ovitrelle innan ÄP utan Suprefact, en spruta man tar för att undvika överstimulering, men som alltså också gör att allt stannar av. Så jag var förberedd på att antingen göra "rescue"-insättning om det blev några ägg, eller totalfrys.
Jag kände faktiskt på mig att mina 17 ägg hade blivit ännu fler, och mycket riktigt hade det hunnit bli några fler, fast bara 19 totalt. Men hade stålsatt mig för ett jobbigt äggplock pga förhållandevis många blåsor, och dagarna innan, framför allt natten innan, hade jag grymt ont i magen och var svullen som en ballong.
Väl på ÄP (igår) bad jag om all smärtlindring som gick att få, så jag fick 2 vanliga panodil, en lugnande tablett, en extra panodil som stolpiller (=)) samt den vanliga infarkten med morfin och såklart lokalbedövningen. Den lugnande tabletten märktes ej, gav ingenting tyvärr, kanske blev jag lite trött men hade räknat med att känna av den o bli "go och lugn". Istället var jag klar som vanligt och pratade på under ÄP.
Var mest orolig för smärtan att sätta bedövningen i slidan, eftersom jag hört skräckhistorier om att instrumentet som "öppnar" så de kan få in nålen gör ont, men den kändes ingenting, utan bara som en vanlig ultraljudstav. Det är samma "stålspatel" som vid cellprov och det brukar ju gå bra.
Bedövningen stack till en millisekund men sen var allt bra och den tog jättebra, så själva äggplocken (var totalt 19 st blåsor) kändes knappt. Även sambon blev förvånad, han var ju helt livrädd innan eftersom jag var så rädd stackarn, satt och värmde min hand hela tiden vilket underlättade.
Så summa summarum, ett äggplock kan, trots att man har rätt många äggblåsor, faktiskt vara helt ok. Jag lipade flera ggr innan hemma, för jag var så orolig, men eftersom jag hade turen att få bra smärtlindring o lugnande var det över förväntan och jag har bestämt mig för att skiter sig allt denna gången så är det ok för mig att göra om proceduren en gång till senare. Även om jag såklart hoppas på att slippa det!
Resultatet av ÄP blev 19 äggblåsor som resulterade i 17 ägg. Idag ringde de och sa att 10 hade injicerats med ICSI (mannen har dåliga spermier) och av dem är 9 befruktade. Antar att de andra som inte befruktades var omogna eller något? Men de tyckte att 9 befruktade var ett gott resultat, så det finns chans denna gången trots allt...
De gav mig det glädjande beskedet att om allt går bra så vill de göra "rescue" dvs återförande i början av nästa vecka och eventuella resterande till frysen. Jag vet att det kan bli så att inget av de 9 äggen överlever även om chanserna är goda, men har ändå fått påbörja "rescue" behandling vilket innebär en liten minidos av Ovitrelle, östrogenplåster samt Lutinus. Blir det ett negativt besked efter helgen så slutar jag med det.
Hoppas mina erfarenheter från ÄP kan ge er som inte gått igenom det lite postiv känsla att det faktiskt kan vara smidigt trots risk till överstimulering och som jag megaont dagen innan. Be om lugnande och mkt smärtstillande så ökar sannolikheten för att det ska bli så bra det kan. Självklart kan man ha otur, och är man orolig, gör som jag, berätta det innan! Jag snålade inte med att berätta hur orolig (haha och arg för överstimuleringen) jag var och tack vare det behandlade de mig så fint och jag vet att de ansträngde sig lite extra för att minska min oro. Dessutom var de supersnabba, 19 äggblåsor tog ändå bara max 15 min inkl. tvätt, bedövning, lite tjöt innan osv. Kändes faktiskt som 5 min.
Nu efteråt har jag haft ont i magen o ryggen, som stark mensvärk och även lite ömhet efter sticken inne i slidan, så var hemma från jobbet dagen för ÄP men kunde gå och jobba lite lugnt hela dagen idag tack vare vila igår. Dricker minst 2 liter vatten per dag för att undvika överstimulering och nu har magsvullnaden lagt sig och har bara pyttelite ont i magen när jag sitter böjd. Har inte blödit något efteråt, mer än pyttelite rosa (som en spotting) direkt efter plocket igår.
Hoppas ni andra där ute som inte gjort ÄP får ett bra plock med bra resultat! Sen kan man bara hålla tummarna, och går det inte första gången, bita ihop och försöka igen. Svårt, men man måste liksom.
Jag är så tacksam för att ni finns och kan ge råd och tankar till mig, och andra, när man behöver det!
Ja det skulle vata jätte kul att följas åt. Idag har jag varit till Apoteket och reserverat allting till nästa vecka. Så att jag är söker på att de inte tar slut. Vilka sprutor ska du ta?
Vad spännanade! Jag har försökt googla mig fram till när man använder långa vs korta. Har inte kommit fram till nåt konkret svar, alla verkar säga olika. Hoppas vi kan följa varandra framöver!
Jag är så ledsen idag. Vi skulle äntligen få göra IVF nu i oktober, men min mens kom aldrig, har Pcos. Idag efter 56 dagar kom den och jag ringde till fertilitetsmottagningen som jag har kontakt med, som i sin tur har kontakt med Linnékliniken där vi ska göra vår behandling genom Landstinget. Vi har haft regelbunden kontakt för att planera behandlingen utifrån min mens och jag har haft alla sprutor hemma en månad. Döm om min förvåning och besvikelse när sköterskan meddelar att hon idag pratat med CVL och att de har så fullt att de inte kan ta emot oss denna cykel. Med andra ord blir det inget försök för oss det här året och det känns så jävla tungt just nu. Vi har väntar på just det här försöket två månader nu och varit så glada att vi skulle få ett försök innan jul. Inne på 6:e året som ofrivilligt barnlös och julen närmar sig...
Ja det skulle vata jätte kul att följas åt. Idag har jag varit till Apoteket och reserverat allting till nästa vecka. Så att jag är söker på att de inte tar slut. Vilka sprutor ska du ta?
Just ja, kan vara bra att tänka på att reservera eller plocka ut medicinerna från apoteket så man vet att man får dem! Tack!
Jag är så ledsen idag. Vi skulle äntligen få göra IVF nu i oktober, men min mens kom aldrig, har Pcos. Idag efter 56 dagar kom den och jag ringde till fertilitetsmottagningen som jag har kontakt med, som i sin tur har kontakt med Linnékliniken där vi ska göra vår behandling genom Landstinget. Vi har haft regelbunden kontakt för att planera behandlingen utifrån min mens och jag har haft alla sprutor hemma en månad. Döm om min förvåning och besvikelse när sköterskan meddelar att hon idag pratat med CVL och att de har så fullt att de inte kan ta emot oss denna cykel. Med andra ord blir det inget försök för oss det här året och det känns så jävla tungt just nu. Vi har väntar på just det här försöket två månader nu och varit så glada att vi skulle få ett försök innan jul. Inne på 6:e året som ofrivilligt barnlös och julen närmar sig...
Jag fasar för att nåt ska strula för oss också så att vi inte kan/får börja innan jul...vilket jag så gärna vill. Vet inte vad jag ska skriva. Får bli en kram! Ni kan inte få hjälp via nån annan klinik då om CVL har fullt upp?
Hej alla! Jag har precis börjat min 1:a ivf-behandling. Korta protokollet med menopur, känner än så länge inget särskilt (sprutdag 2 bara). Läkaren som jag pratade med på introsamtalet trodde utifrån ultraljudet och blodprover att jag ska vara lättstimulerad och då var det bättre med kort protokoll än det långa. Känner mig lite ensam i den processen, rädsla för äggplock osv, har ingen vän som vet om eller genomgått samma sak, så skönt att denna tråd finns
Hej alla! Jag har precis börjat min 1:a ivf-behandling. Korta protokollet med menopur, känner än så länge inget särskilt (sprutdag 2 bara). Läkaren som jag pratade med på introsamtalet trodde utifrån ultraljudet och blodprover att jag ska vara lättstimulerad och då var det bättre med kort protokoll än det långa. Känner mig lite ensam i den processen, rädsla för äggplock osv, har ingen vän som vet om eller genomgått samma sak, så skönt att denna tråd finns
Jag trodde alla andra i den här tråden skulle ha satt igång i oktober redan och att jag skulle bli ensam. Men så var det visst inte 
Hej! Jag ska oxå
Göra korta med menopur. Fick du ta blodprov innan du startade? Jag ska tydligen ta det på dag 6 med sprutorna när jag ska göra VUL. Har inte börjat än blir i slutet av nov
Hej alla! Jag har precis börjat min 1:a ivf-behandling. Korta protokollet med menopur, känner än så länge inget särskilt (sprutdag 2 bara). Läkaren som jag pratade med på introsamtalet trodde utifrån ultraljudet och blodprover att jag ska vara lättstimulerad och då var det bättre med kort protokoll än det långa. Känner mig lite ensam i den processen, rädsla för äggplock osv, har ingen vän som vet om eller genomgått samma sak, så skönt att denna tråd finns
Åh va tråkigt! Ni kan inte göra det på en annan klinik?
Jag är så ledsen idag. Vi skulle äntligen få göra IVF nu i oktober, men min mens kom aldrig, har Pcos. Idag efter 56 dagar kom den och jag ringde till fertilitetsmottagningen som jag har kontakt med, som i sin tur har kontakt med Linnékliniken där vi ska göra vår behandling genom Landstinget. Vi har haft regelbunden kontakt för att planera behandlingen utifrån min mens och jag har haft alla sprutor hemma en månad. Döm om min förvåning och besvikelse när sköterskan meddelar att hon idag pratat med CVL och att de har så fullt att de inte kan ta emot oss denna cykel. Med andra ord blir det inget försök för oss det här året och det känns så jävla tungt just nu. Vi har väntar på just det här försöket två månader nu och varit så glada att vi skulle få ett försök innan jul. Inne på 6:e året som ofrivilligt barnlös och julen närmar sig...