IVFare i Stockholm?
Några fler från Stockholm som gör IVF? vi har precis fått puss efter ruvningen!
Vore kul att följa varandra!
Några fler från Stockholm som gör IVF? vi har precis fått puss efter ruvningen!
Vore kul att följa varandra!
Vaknade i morse och gick på toaletten, blödning. Är inne på sjukhuset i Norrköping. Hjärtat slår normalt, väntar på ul. Varför? Det får inte hända igen! Sköterskorna är lugna. Kan vara moderkakan som vi vet sitter lågt. Jag kan inte förlora ett barn igen. V 29 (28+4). Inte ont och det har sparkat, men varför måste det blöda? Jag får sådana hemska minnen, jag tycker jag har haft mitt jobbiga, kommer vara orolig hela vägen nu, ska försöka ta det lugnt och inte oroa mig. Mina stackars barn sitter utanför sjukhuset med min man. Finns i alla fall lekplats. Försöker hålla mig lugn och ärlig, men de fattar mer än man kan dölja. Skriver här istället för att oroa familj eller nära vänner.
...hittar inget på ul. Bara vänta och se. Lpngt kvar på livmodertappen så han är inte på väg ut, rör sig mycket. Är kanske bara "en normal blödning".
...hittar inget på ul. Bara vänta och se. Lpngt kvar på livmodertappen så han är inte på väg ut, rör sig mycket. Är kanske bara "en normal blödning".
Jo, det borde vara stor chans för det. Jag blir klar för observation över natten. De säger att jag inte ska oroa mig. Hittar inget fel, men bättre ta det säkra före det osäkra. Känner sparkar och har inte ont. Nu känns det bara jobbigt för att resten av tiden kommer bli så orosfylld. Dessutom föds det barn runt omkring mig (förlossningsavdelningen) det är jobbigt. Tack och lov hör jag inga kvinnoskrik. Usch allt är så absurt. Man kan inget göra än att hoppas och tro att det kommer bli bra.
Vaknade i morse och gick på toaletten, blödning. Är inne på sjukhuset i Norrköping. Hjärtat slår normalt, väntar på ul. Varför? Det får inte hända igen! Sköterskorna är lugna. Kan vara moderkakan som vi vet sitter lågt. Jag kan inte förlora ett barn igen. V 29 (28+4). Inte ont och det har sparkat, men varför måste det blöda? Jag får sådana hemska minnen, jag tycker jag har haft mitt jobbiga, kommer vara orolig hela vägen nu, ska försöka ta det lugnt och inte oroa mig. Mina stackars barn sitter utanför sjukhuset med min man. Finns i alla fall lekplats. Försöker hålla mig lugn och ärlig, men de fattar mer än man kan dölja. Skriver här istället för att oroa familj eller nära vänner.