IVF mars/april

Ja det borde de göra. Men saker kan ju hända precis hela tiden. Så går ju inte att säga. Och läste att du eftersökte statistik på nätet, gör inte det! Statistik säger egentligen ingenting. Jag hade läst så mycket om allt inför vårt första försök och det stod ingenstans om att äggen ibland slutar dela sig och att det inte blir insättning. Jag trodde inte ens att det kunde hända, eftersom jag aldrig läst om det. Så läs inte för mycket, alla är vi individer och våra ägg fungerar olika. Hur många har du att "spela med" så att säga?

Tack. Det som känns värst är att nu blev det såhär trots att de gjorde ICSI. Ska försöka hitta ett sätt att ta mig upp igen. Men nu känns det hopplöst.Tack. <3

Hej på er,

Jag fyller 40 år i höst och tog igår kväll min andra Gonal-spruta. Detta är mitt första IVF-försök och utförs på Sophiahemmet. Uppskattat äggplock sker 15 eller 18 april.

Har gått på Pergotime 4 omgångar. Totalt har vi försökt att få barn i 2 år.

Med hopp om att vi alla får en dec/jan-bebis. :)

Trevlig lördag!

Hjärtskärande läsning i den här tråden, men det är verkligen en stor samling starka kvinnor här inne, och jag önskar er inget annat än det bästa!

Sitter ensam på hotellet (50 mil hemifrån) och väntar på tlf från kliniken. Det är bara hoppet kvar nu. Ska jag få stanna och göra ET på måndag, eller blir det den långa resan hem? Vågar inte ens jämföra mitt andra försök med det första, jag menar det händer ju så olika saker i kroppen, och bara för att jag hade två finfina ägg sist, så är det ju inte säkert att de nya två är lika fina den här gången? Dessutom var jag så pumpad med adrenalin vid första försöket, bara pga att jag vågade sticka sprutor i mig själv. Nu känns det mer som att tiden rinner ifrån en.

Jag, min tok, har börjat så smått att sticka på en babykofta, bara för att det känns bra för mig. Gör det som känns bra, sa kliniken...

BK1986 - Nella79 sänder er en massa styrke kramar <3 en liten uppdatering från mig. Är inne på RD 7 har väldigt ömma bröst men det är nog en biverkning av Lutinus. Har kännt av lite mensvärk då och då i korta perioder.. Mådde väldigt illa här om dagen och fick springa på toa för att försöka spy, men är kanske för att man är så spänd och nervös inför test dagen.. Har test dag på fredag om 6 dagar.. Om det är så stt detta försök inte går när brukar mensen då komma? Denna vecka kommer man väl springa på toa stup i kvarten för att man är så nojjig och rädd.. Hur går det för er andra ruvare? Känner ni av något speciellt? Massa kramar till er alla <3

Försök vila och unna dig långa promenader i vårsolen. Krama din sambo och bara lev igenom den värsta smärtan. Du kommer märka att det renar och snart är du igång igen med nästa försök. Du klarar det här. Kram

Håller tummarna allt jag kan. Önskar verkligen att du får göra ET.

Andra gången är annorlunda helt klart. Man vet på ett ungefär vad som väntar.

Det enda man kan göra är att göra det som känns rätt för en själv. Om det är att sticka en kofta så sticka en kofta! Jag virkar på ett gosedjur. Om inte annat så är det bra terapi. <3

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Kampen och den ljuva längtan. Jag har ett par baby strumpor gömda i en låda under en massa andra saker. Tar fram dem då och då och känner på dem. Känns läskigt dock

Nu har kliniken ringt och sagt att det ena ägget var bara ett tomt skal och det andra ägget har inte delat sig ännu, så de ska fortsätta odlingen till imorgon. Har det inte delat sig då, så räknar de troligtvis detta som ett avbrutet försök och vi får ett andra ivf-försök på nytt, så att säga. En liten strimma hopp har jag fortfarande, men man kan ju bli galen för mindre...

Idag gör jag något stort. Träffar en gravid vän. Det har varit tufft att se gravida bekanta och vänner, hur "alla andra blir gravida utom jag". Har till och med pausar min Facebook för att undvika att se alla lyckliga uppdateringar. Men vår nära vän som är gravid kommer hit i helgen. Först kände jag att nej, det kommer aldrig gå. Nu känner jag att det känns viktigt att träffa henne. Hon är vår närmaste vän och hon vet vår historia. Jag tycker det känns bra att hon kommer hit och känner mig redo för gravidmagen. Även om det såklart känns jobbigt också.

Kärlek och kramar och styrka till alla här! <3 Jag kan även berätta att jag efter tre dagar med sprutor känner mig mycket piggare i deppigheten. Menopuren drog över synarela-biverkningarna. Känns faktiskt himla skönt!