IVF med start i september 2016

Skönt att höra!
Vart går du?

Jag går i Falun på IVF-kliniken där. Så hoppas att de har samma rutiner som där du går, att det är ok med FET efter FET. Har två till blastisar i frysen Hoppas ju att det ska ta sig, men det känns tungt! Du sprayar nu va? När blir det insättning?

Ja, håller tummarna för er! Var det här också en blastocyst?

Ska ta blodprov på onsdag och hoppas på att jag får börja med sprutor då på kvällen. Sen tar det väl ca 1,5 vecka... Lite trögt nu tycker jag.

Japp, det var en blastocyst. Gjorde första färskförsöket i maj, fick fyra blastocyster. En sattes in - blev plus men tyvärr mycket tidigt missfall. Tre till frysen, och första FET nu blev också ett mkt svaagt plus på ÄL+13, men sen ett minus. Så tyvärr slutade det i en så kallad kemisk graviditet

Ok, så då har du typ två veckor kvar till ruvatstatus. Förstår att du tycker att det känns segt! Det är sååå segt, allt man gör är att vänta Hoppas det här blir ert sista försök, och blir det fler försök så får det vara syskonförsök! Kram <3

Har inte skrivit att det inte är jobbigt för honom, reflekterade bara över att han verkade vara väldigt stöttande.

Stort grattis!

Nu tänker du nog ganska normativt. Det behöver inte alls vara lika jobbigt för båda parter. Har ett kompispar som gjort IVF (de har en son nu). Det var mest han som ville ja barn, hon var ganska ok med att det inte blev några barn på den "traditionella" sängkammarvägen, men eftersom hans barnönskan var så stark så gick hon med på IVF. Hon berättade att han tog deras misslyckade försök så mycket värre än henne. Det var tufft för dem att mötas i varandras olika reaktioner. Men sen lyckades de i alla fall på andra FET-försöket och de fick sin son. Hon är nu helnöjd över att vara mamma och är jätteglad att hennes man puschade på att de skulle göra IVF.

Tänker att det faktiskt kan vara så att man kan göra IVF med olika förutsättningar relationellt och känslomässigt. Att det inte är "tragiskt", utan kanske bara mänskligt..? Alla reagerar olika i den kris det innebär med barnlöshet, och jag tycker inte man behöver döma någon bara för att man inte är en tillräckligt bra partner under den press IVF är. Inte bara "perfekta par" som stödjer varandra by the book är kvalificerade för IVF. Men visst är det mest optimala ett par med lika stark barnönskan som båda två kan stödja varandra jättefint. (OBS! Menar inte detta inlägg som ett påhopp! ).

Och PS. Vissa har inte ens en partner, utan kör IVF på egen maskin i Danmark

Som jag :D Fast det är bara för jag är över 40 samt inte vill stå i kö. Annars hade jag gjort det i Sverige där det sen 1 april är lagligt och på samma villkor som par. Än så länge finns dock inte donatorsperma på privatkliniker.

Ja, jo. Jag menade mest att för mig känns det självklart och inget man ens borde reflektera över.