BF Juli 2017 ny

Samma här. Jag var totalt traumatiserad efter min första förlossning. Rosa skimmer och positiva känslor uteblev helt och jag dök rätt in i en förlossningsdepression som tog mig 8 månader att ta mig ur. Födde vaginalt igen en gång till iaf efter det. Hade siktet inställt på snitt då eg, men lät mig övertalas (eller som jag ser det i efterhand - luras) till att göra om det. Och nu vill jag inte. Andra kvinnors förlossningar kan vara hur häftiga, fantastiska och mäktiga som helst. Jag gläds för dem som ser sina förlossningar som något positivt. Men jag kommer aldrig vara där. Så nu vill jag ha det på mitt sätt och slippa ångest.

Mina förlossningar har varit väldigt bra och jag tycker det är skit häftigt att föda barn. Visst gör det ont, men för mig är det en smärta som "inte är så farlig".

Alla upplever ju det så olika.

Nu denna gången är jag så himla kluven med allt. Det finns ju en risk att han behöver plockas ut tidigare och då blir det ju snitt, och konstigt nog känns det bra. Har alltid varit rädd för snitt, men nu vet jag inte om det t.o.m skulle kännas bättre? Jag är helt vilsen hur jag känner, men jag gör väl som jag brukar göra när det gäller att föda barn..

- det blir som det blir, tar situationen som den kommer, litar på de som kan.

Det har ju funkat innan.

Har senaste dagarna en inre kamp med mig själv. Jag är så förbannat arg och besviken på att jag inte får mina tvillingar. Jag är fortfarande med i en tvilling grupp på Facebook och det kommer så söta o fina kort titt som tätt på nyfödda tvillingar..herregud vad gulligt. De ligger där så små, söta och nära varandra.

Jag blir rent ut sagt avundsjuk.

Jag är verkligen glad för de som får sina tvillingar, det är inte det, men bara så sjukt leden och besviken att jag blev fråntagen något så fint och unikt och något jag längtar efter. Så jäkla besviken.

Läskigt med hemmafödsel. Är min mardröm om jag inte är beredd. Jag har tur så vi har bara 3 mil på hyfsade vägar sommartid. Och det är skönt! Och jag slipper oroa mig för att det ska Vara fullt och det är en lättnad.

Men är sjukt att dagens sjukvård ska vara såhär.

Mina förlossningar har varit väldigt bra och jag tycker det är skit häftigt att föda barn. Visst gör det ont, men för mig är det en smärta som "inte är så farlig".

Alla upplever ju det så olika.

Nu denna gången är jag så himla kluven med allt. Det finns ju en risk att han behöver plockas ut tidigare och då blir det ju snitt, och konstigt nog känns det bra. Har alltid varit rädd för snitt, men nu vet jag inte om det t.o.m skulle kännas bättre? Jag är helt vilsen hur jag känner, men jag gör väl som jag brukar göra när det gäller att föda barn..

- det blir som det blir, tar situationen som den kommer, litar på de som kan.

Det har ju funkat innan.

Har senaste dagarna en inre kamp med mig själv. Jag är så förbannat arg och besviken på att jag inte får mina tvillingar. Jag är fortfarande med i en tvilling grupp på Facebook och det kommer så söta o fina kort titt som tätt på nyfödda tvillingar..herregud vad gulligt. De ligger där så små, söta och nära varandra.

Jag blir rent ut sagt avundsjuk.

Jag är verkligen glad för de som får sina tvillingar, det är inte det, men bara så sjukt leden och besviken att jag blev fråntagen något så fint och unikt och något jag längtar efter. Så jäkla besviken.

Tack för tipset! Finns ju massa fina klänningar på den sidan. Vi ska på makens systers bröllop 1.5 mån före BF så en ny klänning lär ju behövas ;)

Jag antar att det räknas som förlossningsrädsla. Har förr två st vaginalt och tyckte ärligt talat det var hemskt. Upplevde inte smärtan som hanterbar och tyckte det var jobbigt både fysiskt och psykiskt. Vill ha ett snitt för att jag tror att det passar mig mycket bättre. Har inga fysiska men efter mina förlossningar. Men vill ändå hellre ha ett snitt.Min barnmorska har förvarnat mig att det kommer bli krångligt för att min senaste förlossning "ser så himla bra ut på papperet" så jag kommer få remiss till aurorakliniken och där kommer de kämpa för att hitta något sätt att övertala mig till vaginalt (typ, sätta igång förlossningen ett speciellt datum, ge mig ett akut snitt om förlossningen tar för lång tid och en massa andra knasiga förslag som inte är lösningen jag söker). Känns väldigt drygt. Jag förbereder mig på en fight.

Ett litet tips på gravidklänning till oss sommarmammor! Köpte denna och den går lika bra att använda redan nu med leggings och kofta över, som i sommar. Såå skön och ett bra pris!

www.jollyroom.se/mamma/mammaklader/gravidklader/gravidklanningar-tunikor/nou-gravidklanning-cross-black-s

Hemmafödslar (som inte är planerade) går oftast bra och snabbt. Barn nr 2 kom hemma på 20min från första värken så vi hade inte en chans att hinna annat då vi inväntade barnvakt. Drömförlossning då jag praktiskt taget inte kände någon smärta alls. Bebis kom på badrumsgolvet och pappan tog emot. Inga sprickor att sy och moderkakan kom strax efter. Jag stod i badrummet med nyfödd tjej i famnen och moderkakan i handfatet samt navelsträngen kvar på bebis när ambulanspersonalen kom in. Jag fick duscha av mig och fräscha till innan vi åkte till BB (för extra kontroll) och ambulans killen som fick hålla var mer än nöjd!

Det enda var att jag kände mig "snuvad" på förlossningen. Allt gick så snabbt och smärtfritt så kändes väldigt märkligt! :-/