Abort i v 14

Jag kan väl säga att jag är 100% säker. Vad finns det då att prata om?

Varför skriver du "råka"? Ge fan i att nedvärdera mig.

Har du och din mamma bra kontakt? Du kanske skulle må väl att tala med henne om saken i sådana fall. Kanske ta dottern och åka och hälsa på mormor och bli lite omskött och omhändertagen. Det är ju julafton om fyra dagar, så kanske hade du ändå tänkt fira med din mamma?

Vi har OK kontakt eller hade. Jag får inte komma dit om jag behåller barnet men säger jag att jag gör abort så är jag välkommen att fira jul där.När nu en abort kan ske.. precis innan julafton kanske! Ja vad mysigt. Eller kanske dagarna efteråt. Blir ju alldeles fantastiskt.

Det var ett hårt villkor att ställa. Är hon väldigt orolig för dig i och med ditt förhållande med barnen pappa med tanke på hans problem eller vad har hon angett som orsak till sitt villkor?

Jag skulle vara väldigt bekymrad om min tjugoåring hade ett förhållande med en person som var destruktiv och jag skulle verkligen oroa mig för barnbarnen men jag har svårt att förstå hur hon menar att det skulle hjälpa situationen att inte fira jul med dig och det barnbarn hos redan har i den pressande sits du befinner dig i.

När du skrev om att kanske flytta i din tidigare tråd förstod jag det som att du tänkte flytta till den stad där din mamma bor. Har något alltså förändrats mellan er på den korta tid som förflutit mellan det att du skrev det och det du skriver nu?

Jag VAR på väg att flytta i våras eller när det nu var. Jag stannade för att pappan bodde här i närheten och verkligen ville att vi skulle vara kvar här så att vi kunde träffas. Flyttar jag så kommer vi ses väldigt sällan. Så jag stannade, dum som jag var. Nu har istället HAN flyttat, inom samma stad men utanför detta område. Så nu känner jag att ska jag flytta så flyttar jag närmare min mamma för hon är det enda stödet jag har med min dotter. Jag är helt ensam. Men behåller jag barn #2 vill hon inte ha mig där på julafton, hon är redan riktigt förbannad över det hela. Och nu när pappan sagt upp allt med mig och dottern pga detta barn så... Och jag blir arg för att han ens har mage att ställa krav! När det borde vara tvärtom!
Jag vet inte. Det är bara en röra och jag känner att jag orkar inte... jag vill ha det här barnet men jag kan inte ta hand om det ensam, jag har en ettåring redan. Utan stöd, hjälp eller nånstans att få gråta. Det går inte. Jag kommer göra aborten och jag kommer att ångra mig hela livet.

Jag tycker verkligen att du ska unna dig och gå och prata med någon. Det här är ju en ordentligt livskris för dig under vilken du både ska sörja (och hoppas på) den kille du känner dig så kär i och allt vad som inte blivit mellan er samtidigt som du ska fatta ett svårt beslut (som är svårt för de flesta) om du ska behålla barnet eller inte samtidigt som du ju bara är 20 år gammal. Det är mycket att tackla, för mycket tycker jag.

Bara att få tala med någon som du inte känner dig ansatt och kritiserad av, tror jag kommer att göra att du kan få en helt annan känsla för de problem du just nu har och din egen förmåga att vända dem till något hanterbart.

Det är jobbigt att vara utan stöd, och det är orättvist också för någon som inte är så gammal men att du inte har stöd i din närmaste omgivning betyder inte att du måste vara ensam. Det betyder bara att du själv måste orka ta de för dig positiva kontakter som du skulle må väl av att ha. Det är säkert jobbigt det också, att behöva göra det men det är något du i förlängningen kommer att kunna sätta på pluskontot.

Men det finns inget att prata om. Även om jag pratar med kuratorn (som jag har tid till imorgon ang abort) så kommer det inte leda nånstans. Jag måste göra abort och oavsett vem jag pratar med eller vad vi pratar om blir utgången densamma. Jag ger upp för min dotters skull.

Älskade du. Jag läser och förstår att du måste ha det riktigt tufft

Men du bär något fint inom dig. Lyssna inte till vad folk runt dig säger - lyssna på DIN inre röst. Vad säger den?

När jag blev gravid med min son var jag ensam 20-åring. Alla mina vänner sa "äsch ta bort det. det kommer inte funka. Tänk på dig själv."

Så jag bokade en abort.

Men strax innan jag skulle genomföra den började jag lyssna till mig själv. Jag längtade faktiskt efter den lilla som jag bar på. Jag avbokade aborten och kvinnan i telefonen sa "okej, ja men grattis då - du ska bli mamma!"

Idag är han tre år. Han är min finaste skatt. Och jag är så glad att jag inte lyssnade på min omgivning som trodde sig veta bäst.

Oavsett hur du gör så hoppas jag att det är ditt hjärta som får bestämma

Kram!

/ C

Tack Jag har ju redan en liten och behåller jag denna kommer jag stå helt utan stöd. För folk är dumma i huvudet.