• Corn

    Abort i v 14

    Om jag gör abort i v 14, finns det nån chans att få bli sövd? Jag vill inte göra aborten så vill inte vara vid medvetande när den sker.

  • Svar på tråden Abort i v 14
  • Liljekonvalj
    smulpaj01 skrev 2016-12-20 13:16:29 följande:

    Råder INTE till detta. Min väninna födde barn som ung (jag och pappan var med på förlossningen). Hon blev "tvingad" av sina föräldrar att adoptera bort barnet och hon har ångrat det beslutet VARJE DAG sedan dess.

    Hon firar sonens födelsedag varje år och kunde inte få fler barn sedan dess.

    Fortfarande kan hon titta på män i sonens ålder och undra om det är han. I början var det nästan sjukligt.

    Nej, jag tror abort är ett lättare beslut att leva med. Min väninna kommer ALDRIG bli hel mentalt igen, detta var 25 år sedan!


    Beslutet att adoptera var ju inte hennes! Det kan du inte jämföra med om adoptionen är frivillig!

    Vad är bäst, att leva med att man avslutade ett liv (om det är det som TS brottas med) eller att ha gett barnet en chans?

    Adoption ska alltid vara ett frivilligt beslut i tron om att det är det bästa för en själv och för barnet. Dessutom finns det par som går med på att ha kontakt med mamman, så du kan inte generalisera utifrån din väninnas påtvingade Adoption!
  • Liljekonvalj
    Corn skrev 2016-12-20 13:12:49 följande:

    Tack. Hur gpr adoptioner till inom Sverige? Jag tänker bara på fosterhem och barn som slussas hit och dit....


    Som jag skrev är inte Adoption så vanligt och det är dåligt med rutiner för dig på socialkontoren. Men det finns de mammor som valt att adoptera istället för att abortera.

    Alltså, det är inte fosterhem där socialtjänsten måste ta nytt beslut varje 6 månader för att barnet ska få stanna, utan det är en helt ny laglig familj.

    Vissa par vill även ha kontakt med den biologiska mamman, men det kan jag inte lova. Och om du själv vill det såklart.

    Jag hjälper dig gärna mer konkret, kan du skicka mig ett meddelande i så fall?

    Kram!
  • Corn
    Liljekonvalj skrev 2016-12-20 13:25:06 följande:
    Som jag skrev är inte Adoption så vanligt och det är dåligt med rutiner för dig på socialkontoren. Men det finns de mammor som valt att adoptera istället för att abortera.

    Alltså, det är inte fosterhem där socialtjänsten måste ta nytt beslut varje 6 månader för att barnet ska få stanna, utan det är en helt ny laglig familj.

    Vissa par vill även ha kontakt med den biologiska mamman, men det kan jag inte lova. Och om du själv vill det såklart.

    Jag hjälper dig gärna mer konkret, kan du skicka mig ett meddelande i så fall?

    Kram!
    Tack.. jag trodde inte att adoption inom Sverige existerade faktiskt.. förutom styvföräldrar som adopterar barn t.ex.
    Det låter fint. Jag ska ta med det i tanken... om jag skulle kunna gå igenom det. Lämna ifrån mig barnet. Jag skriver till dig i sådana fall. Just nu lutar det åt abort. Tyvärr.
  • Liljekonvalj
    Corn skrev 2016-12-20 13:32:54 följande:

    Tack.. jag trodde inte att adoption inom Sverige existerade faktiskt.. förutom styvföräldrar som adopterar barn t.ex.

    Det låter fint. Jag ska ta med det i tanken... om jag skulle kunna gå igenom det. Lämna ifrån mig barnet. Jag skriver till dig i sådana fall. Just nu lutar det åt abort. Tyvärr.


    Jag förstår att det är ett jätte svårt beslut.

    Om du skulle vilja så kan jag försöka ge ditt kontaktuppgifter till en tjej jag vet har adopterat bort sitt barn. Hör av dig!
  • neverpreggo
    Corn skrev 2016-12-20 12:40:56 följande:
    Det tror jag inte. Jag vill inte ens prata med nån utan bara få en tid till att påbörja den här skiten.
    Du tror inte att det både nu och i framtiden kan vara enklare hantera om du lyckas prata om det? Det är praktiskt att vara en sten, att inte prata men det håller oftast inte i längden.
  • Corn
    neverpreggo skrev 2016-12-20 13:44:38 följande:
    Du tror inte att det både nu och i framtiden kan vara enklare hantera om du lyckas prata om det? Det är praktiskt att vara en sten, att inte prata men det håller oftast inte i längden.
    Men vad är det som ska diskuteras då? Att jag gör en abort i v 14 som jag inte vill göra, för att hela livet skiter sig annars? Detta vet jag redan så bara sätt igång aborten, känner jag. Låt mig ha det gjort. Jag mår illa, har foglossning, ensam med vild ettåring. Ska jag inte behålla detta barn så...
  • Liljekonvalj

    Mina föräldrar har varit kontaktfamilj väldigt länge. Det är en pojke som idag är 18 år. Han säger mamma och pappa till mina föräldrar och jag ser honom som min bror. Han har hela tiden bott med sin mamma, men på vissa helger och lov har han varit hos oss. Mina föräldrar och hans mamma har en jätte fin relation.

    Hans mamma fick två barn till, men alla är med olika pappor. Hon har också brottats med att inte ha något stöd, vara desperat och känna att det inte finns någon utväg. Men hon har lyckats.

    Så om adoption inte är ett alternativ för dig så finns det hjälp och stöd att få! Du är inte ensam trots att det verkar mörkt! Det finns stöd och hjälp och så många fina människor som vill ställa upp!

  • smulpaj01
    Liljekonvalj skrev 2016-12-20 13:21:18 följande:
    Beslutet att adoptera var ju inte hennes! Det kan du inte jämföra med om adoptionen är frivillig!

    Vad är bäst, att leva med att man avslutade ett liv (om det är det som TS brottas med) eller att ha gett barnet en chans?

    Adoption ska alltid vara ett frivilligt beslut i tron om att det är det bästa för en själv och för barnet. Dessutom finns det par som går med på att ha kontakt med mamman, så du kan inte generalisera utifrån din väninnas påtvingade Adoption!
    Ts vill ju också behålla sitt barn så det är exakt samma situation!!
  • Liljekonvalj
    smulpaj01 skrev 2016-12-20 13:56:28 följande:

    Ts vill ju också behålla sitt barn så det är exakt samma situation!!


    Ja, men om hon landar i beslutet att det bästa för henne själv och för barnet är adoption så är väl det ett beslut att föredra framför en abort hon egentligen inte vill göra?

    Om man vid behålla sitt barn så finns det alla möjligheter till det och det finns stöd, även fast det verkar jobbigt just nu. Att vara mamma är aldrig lätt och barn kommer mycket sällan i en "perfekt tid". Men ibland

    bland ser man mer motgångar än annars. Men det finns alltid en väg framåt. Det låter klyschigt men alla som levt lite vet att det är så.

    Som någon annan sa i denna träden: ingen ångrar det barn man valt att föda, men allt för många ångrar den abort man gjort.
  • Corn

    Önskar bara att jag slapp sitta här just nu. Vill spola tillbaks tiden.

Svar på tråden Abort i v 14