Abort i v 14

Men jag har ingen hjälp eller stöd om jag behåller.

Och är tydligen någon att skratta åt i sådana fall.

......ja man BEHÖVER ju inte fråga kreti och pleti på FL till råds i livets mest viktiga frågor. De tar man bäst ställning till själv för det är man själv som får "släpa" på följderna.

Om jag gör abort i v 14, finns det nån chans att få bli sövd? Jag vill inte göra aborten så vill inte vara vid medvetande när den sker.

www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Behandlingar/Abort/ "Efter vecka 12 eller 13 görs aborter alltid med medicinsk metod, men då är aborten mer långdragen och du får stanna längre på sjukhuset. Det är olika hur lång tid aborten tar. Alltifrån några timmar till flera dygn, men för de flesta tar det upp till ett dygn. Ibland måste läkaren avsluta med en skrapning av livmodern, ifall det finns kvar rester av moderkakan. "

Läste din tidigare tråd om detta, säkert har det tillkommit mer i den sedan jag läste och säkert står mycket här som jag inte läst då jag valde att filtrera till bara dina inlägg. 
Hur som så kan jag såklart inte helt sätta mig in i din situation och förstå den, men jag förstår att det är mycket jobbigt att vara du just nu. Att göra abort kan jag, som totalt utomstående, tycka verkar som det allra bästa alternativet för dig, för att inte binda dig med ännu ett barn till den mannen. Det är nog stor skillnad på att vara ensamstående med ett eller två barn, ekonomiskt, känslomässigt, med att få ordning på livet för dig själv och orka/kunna gå vidare och skapa en framtid för DIG. 
Du är så ung att du fortfarande har gott om tid att skapa ett ordnat liv för dig och ditt barn, se det som något positivt. Med ett barn till skjuts allt på framtiden, du kommer vara mammaledig ett år till och sedan ha två barn som kräver din tid och din ork, samt en pappa som kanske fortsätter krångla med dig. Att han frånsagt sig all kontakt och allt ansvar nu betyder inte att han faktiskt kommer vara frånvarande för alltid. I det här fallet känns pappan helt klart som någon som försvårar för dig och ditt liv ju.

Antar att du tänkt igenom det här flera gånger redan, och har du kommit fram till abort är nog det den bästa vägen att gå, även om det innebär att du måste föda fram fostret. Du har så mycket bakom dig som du kommer kunna "trösta" dig med att du fattade rätt beslut. Om du känt att abort varit det absolut bästa beslutet om du varit tidigare i graviditeten så tror jag att du kommer känna så även efter denna senare abort, även om den blir jobbigare för dig just nu. 

Väljer du ändå att behålla, som jag förstått att du verkligen velat om inte allt varit så jävligt annars, så vill jag bara tala om att alla visst inte tycker att du är en idiot. Du är inte oansvarig på något sätt heller. Vi alla styrs olika mycket av känslor och det varierar mycket under livets gång och utifrån ens olika erfarenheter hur mycket inflytande känslorna får ha i livet. Att en del människor är hårda mot dig här handlar om deras egna erfarenheter och hur deras liv ser ut, vad som styr deras beslut. Ingen har rätt att säga att du är oansvarig eller dum, de har inte levt ditt liv. 
Du tar hand om det barn du har, och gör vad du kan för att det ska få en bra uppväxt. Uppenbarligen bryr du dig, och jag tvivlar inte på att du verkligen vill det bästa för ditt barn. 

Om du behåller och pappan väljer att bryta totalt med er så klarar du dig säkert bra ändå, sånt löser sig alltid på ett eller annat sätt. Tufft kan det bli, men du vore inte den första att vara ensamstående med flera barn. Det största problemet som jag ser det efter att ha läst är om pappan fortsätter söka kontakt med dig och ditt/dina barn på det sätt han gjort tidigare, det är verkligen inte bra för dig, eller för barnet/barnen i längden. Det kan gå bra så länge ditt barn är såpass litet, men när det blir äldre kommer det börja fundera kring varför relationen ser ut som den gör, varför pappa är som han är och varför mamma mår som hon mår. 

Det blev ett långt svar. Hoppas att du kan få ut något av det i alla fall. Egentligen var det jag främst ville förmedla att du inte alls ska ta åt dig av de som anklagar och hoppar på dig. Du verkar väldigt känslostyrd, men stark. 
Hade du varit någon av de ensamstående mammor jag känner personligen hade jag hoppats, för din och barnens skull, att du valt abort, men min åsikt spelar ingen roll. Vad du än väljer så förtjänar du att det går bra för dig och att folk stöttar dig, andras högst personliga åsikter har inte att göra i ditt privatliv. Vänskap, familj och medmänsklighet handlar om att man tar hand om och stöttar varandra, så länge det inte handlar om rena övergrepp eller andra extrema överträdelser. Du har inte gjort dig skyldig till det.

Lycka till.