Abort i v 14
Om jag gör abort i v 14, finns det nån chans att få bli sövd? Jag vill inte göra aborten så vill inte vara vid medvetande när den sker.
-
-
Svar på tråden Abort i v 14
-
Ursäkta att jag undrar men varför väntade du så länge med att göra aborten?Sillanna skrev 2016-12-22 10:27:37 följande:Vart bor du någonstans? Någon/några av oss här inne kan säkert ställa upp som medmänniska..
Jag har varit i en liknande situation och jag genomgick en abort i v 15. Jag valde att inte prata med kurator innan (för det skulle ju ändå inte ändra något, hur gärna jag än ville)
Aborten blev väldigt traumatisk för mig (känslomässigt) och nu i efterhand skulle jag göra allt för att vrida tillbaka tiden och ändra mitt beslut. Nu går jag hos kurator sedan ett tag tillbaka, för att föröka förstå varför jag tog beslutet om abort. För att försöka förstå mig själv och även förlåta mig själv.
Mitt val var och är baserat på vad som var bäst för andra, men jag själv ville aldrig något annat än att behålla.
Jag vet att jag tog det rätta beslutet, trots att jag vill ändra på det (för min skull), för bebisen och min sambo. Men kvar finns jag, jag som så länge önskat mig ett barn och som älskade den lille som växte i magen och levde om. DEN sorgen kommer alltid att finnas med mig så länge jag lever.
Jag vet hur ont det gör (i hjärtat) och hur jobbigt det kan bli efteråt när man genomgår en abort fast man egentligen inte vill innerst inne, så mitt råd är att prata med någon innan och du får gärna höra av dig till mig. Bor du i närheten ställer jag gärna upp, oavsett vilket beslut du tar. Du ska inte behöva vara ensam i det här!
-
Tack. Det är det jag är rädd för...... Kan inte ångra en abort och det blir ännu värre när jag måste göra den sent och måste få värkar och så. När jag velat ha barnet, VILL ha barnet. Det var så skönt på KUB och se att allt var ok. Och nu sitter jag här och känner mig tvingad att göra abort oavsett vad jag själv vill.Sillanna skrev 2016-12-22 10:27:37 följande:
Vart bor du någonstans? Någon/några av oss här inne kan säkert ställa upp som medmänniska..
Jag har varit i en liknande situation och jag genomgick en abort i v 15. Jag valde att inte prata med kurator innan (för det skulle ju ändå inte ändra något, hur gärna jag än ville)
Aborten blev väldigt traumatisk för mig (känslomässigt) och nu i efterhand skulle jag göra allt för att vrida tillbaka tiden och ändra mitt beslut. Nu går jag hos kurator sedan ett tag tillbaka, för att föröka förstå varför jag tog beslutet om abort. För att försöka förstå mig själv och även förlåta mig själv.
Mitt val var och är baserat på vad som var bäst för andra, men jag själv ville aldrig något annat än att behålla.
Jag vet att jag tog det rätta beslutet, trots att jag vill ändra på det (för min skull), för bebisen och min sambo. Men kvar finns jag, jag som så länge önskat mig ett barn och som älskade den lille som växte i magen och levde om. DEN sorgen kommer alltid att finnas med mig så länge jag lever.
Jag vet hur ont det gör (i hjärtat) och hur jobbigt det kan bli efteråt när man genomgår en abort fast man egentligen inte vill innerst inne, så mitt råd är att prata med någon innan och du får gärna höra av dig till mig. Bor du i närheten ställer jag gärna upp, oavsett vilket beslut du tar. Du ska inte behöva vara ensam i det här!
-
Hur är det när man ska göra sen abort, får man göra den direkt eller är det väntetid? Hur länge isf? Jag tänker på hur det blir när man drabbas av cancer.......man vill ju liksom bort med det NU och inte om en vecka eller två! Ingen jämförelse i övrigt men ni fattar hur jag menar.
-
Som jag förstod det så måste jag ta tabletter dagen innan som "avslutar graviditeten". Sen komma in morgonen efteråt och få vaginala tabletter som startar värkar.... Jag skulle helt enkelt höra av mig när jag funderat, än finns det ju tid och jag vet inte om jag hinner innan julafton ändå... kanske i mellandagarna.... i sådana fall.Anonym (mamma) skrev 2016-12-22 13:11:19 följande:
Hur är det när man ska göra sen abort, får man göra den direkt eller är det väntetid? Hur länge isf? Jag tänker på hur det blir när man drabbas av cancer.......man vill ju liksom bort med det NU och inte om en vecka eller två! Ingen jämförelse i övrigt men ni fattar hur jag menar.
-
OM du beslutar dig för abort så är ju en tanke såhär. Du tar första tabletterna på julafton, firar jul hos din mamma, lämnar dottern där och åker till sjukhus på juldan.Corn skrev 2016-12-22 13:25:31 följande:Som jag förstod det så måste jag ta tabletter dagen innan som "avslutar graviditeten". Sen komma in morgonen efteråt och få vaginala tabletter som startar värkar.... Jag skulle helt enkelt höra av mig när jag funderat, än finns det ju tid och jag vet inte om jag hinner innan julafton ändå... kanske i mellandagarna.... i sådana fall.
-
Jag fick reda på graviditeten sent (hade ganska nyligen börjat med en medicin när jag blev gravid, som gjorde mig illamående och jag trodde länge att det var den som gav mina symptom) och jag trodde inte jag var så långt gången då jag hade mens trots graviditeten. Jag trodde själv att jag var i v 9 - 10 innan ultraljudet inför aborten.Anonym (mamma) skrev 2016-12-22 12:58:55 följande:
Ursäkta att jag undrar men varför väntade du så länge med att göra aborten?
-
Okej! Ja har man mens som vanligt så tänker man ju inte en sekund på att man skulle vara med barn.Sillanna skrev 2016-12-22 16:25:38 följande:Jag fick reda på graviditeten sent (hade ganska nyligen börjat med en medicin när jag blev gravid, som gjorde mig illamående och jag trodde länge att det var den som gav mina symptom) och jag trodde inte jag var så långt gången då jag hade mens trots graviditeten. Jag trodde själv att jag var i v 9 - 10 innan ultraljudet inför aborten.
-
Om det ändå fanns en lösning så att utgången blev en annan! Jag blir så ledsen för din skull.Corn skrev 2016-12-22 13:02:55 följande:
Tack. Det är det jag är rädd för...... Kan inte ångra en abort och det blir ännu värre när jag måste göra den sent och måste få värkar och så. När jag velat ha barnet, VILL ha barnet. Det var så skönt på KUB och se att allt var ok. Och nu sitter jag här och känner mig tvingad att göra abort oavsett vad jag själv vill.
Har du någon som kan vara med dig under aborten, en nära vän eller din mamma kanske?
Det är en jobbig situation och jag tycker ingen ska behöva gå i genom en sådan sak ensam.
Jag fick, efter första tabletten, vänta 2 dagar innan jag skulle vara tillbaka på sjukhuset och få de andra tabletterna som sätter igång själva förlossningen/aborten. Det är väldigt olika hur ont det gör och hur lång tid det tar.
Efteråt fick jag välja om jag ville se den lille och jag tror man brukar få det valet oavsett var man är.
Något jag inte tänkte på innan men som blev jätteviktigt för mig efteråt var vad som händer med fostret efter en sen abort. Man kan tydligen be om att få fostret kremerat och om man vill ha en begravning t ex. De flesta sjukhus låter fostren kremeras och placeras i minneslund oavsett. Det togs aldrig upp med mig och jag var i sådan chock att jag inte tänkte på det själv, så jag har i efterhand lyckats ta reda på var min lille hamnade. Det här kanske inte är viktigt för alla men för MIG var och är det jätteviktigt att jag vet var mitt barn finns, trots att h*n inte lever längre. -
Jag var i 5:e månaden innan jag visste. Tog 3 test under den tiden, alla visade felaktigt negativt. Alla togs på mödravården, tredje gången jag testade sa bm "snälla kom inte hit mer, du är inte gravid, berättade då att jag tagit test från Pressbyrån och från Apoteket kvällen innan som visat positivt.Anonym (mamma) skrev 2016-12-22 16:34:11 följande:Okej! Ja har man mens som vanligt så tänker man ju inte en sekund på att man skulle vara med barn.
Då gjordes ultraljud och jag var i 5:e månaden.
Hade mens hela tiden och inga direkta symtom, det var pojkvännen som tjatade på test.
När han erkände att han lurat mig förstod jag varför han tjatade på test hela tiden. -
Hej, hur har det gått för dig?Corn skrev 2016-12-22 13:02:55 följande:Tack. Det är det jag är rädd för...... Kan inte ångra en abort och det blir ännu värre när jag måste göra den sent och måste få värkar och så. När jag velat ha barnet, VILL ha barnet. Det var så skönt på KUB och se att allt var ok. Och nu sitter jag här och känner mig tvingad att göra abort oavsett vad jag själv vill.
Hoppas du kan hitta någon ljuspunkt här i jul.
Men som sillanna sa, det finns hjälp!
Jag och min familj finns i Uppsala, om du bor i närheten och behöver hjälp med att passa din dotter eller stötta dig genom en graviditet så tveka inte att höra av dig.
Dett finns ingen som tvingar dig till abort utan du väljer. Och om du väljer att göra som du VILL- att föda barnet - så har du alla chanser att ge barnet det den behöver. Barn behöver inte perfekta föräldrar, barn behöver veta att de hör ihop med någon och att de är älskade. Det ger du redan ditt barn!
God jul!