Bf juni 2018

Herregud nu vet jag inte vad som sker! Sedan 4h tillbaka ilar det som tusan i blygdbenet. Det har det gjort förr lite då och då pga foglossning men nu är det helt sjukt. Sitter i soffan och andas andas andas. Bebisen rör sig betydligt mer än vanligt så det känns som det är bebisen som orsakar det. Bebisen låg enligt BM väldigt högt upp i onsdags så funderar på om den håller på och fixerar sig och därför det gör så ont och ilar så otroligt mycket, det spelar ingen roll om jag ligger, sitter eller står det gör lika ont. Kan det vara att den fixerar sig eller har ni någon annan förklaring?

Vågar inte säga att bebis fixerar sig, för så kände jag när jag väntade sonen och han var aldrig helt fixerad, ruckbar fram till förlossningen. Den kanske har tagit sig längre ner iallafall?

Jag har haft en rätt tuff dag. Ondare i bäckenet idag, ensam med sonen. Vi bor tre trappor upp utan hiss och jag har lärt sonen klättra upp själv med mig precis bakom, och det går jättebra - men ibland vägrar han och vill bli buren, som idag. Hade tung matkasse och en stortjutande son, slutade med att jag fick lämna maten i trappen för att få upp honom, vi blev båda väldigt upprivna. Det här funkar ju inte längre :( Vill inte bli sjukskriven från jobbet, men det börjar bli för tufft att både jobba och ta hand om sonen. Min man jobbar oftast till 19, så får därför ofta ta hand om honom själv. Vecka 35 på måndag, vet inte hur jag ska göra. Vill inte gå hemma, men vill inte bryta ihop och inte ha ork kvar till sonen heller, som idag.

Herregud nu vet jag inte vad som sker! Sedan 4h tillbaka ilar det som tusan i blygdbenet. Det har det gjort förr lite då och då pga foglossning men nu är det helt sjukt. Sitter i soffan och andas andas andas. Bebisen rör sig betydligt mer än vanligt så det känns som det är bebisen som orsakar det. Bebisen låg enligt BM väldigt högt upp i onsdags så funderar på om den håller på och fixerar sig och därför det gör så ont och ilar så otroligt mycket, det spelar ingen roll om jag ligger, sitter eller står det gör lika ont. Kan det vara att den fixerar sig eller har ni någon annan förklaring?

Kände du så nära inpå förlossningen eller innan? Är i v.36 nu. Har iofs varit vårmarknad här hemma idag så har stått och gått konstant hela dagen, kanske kroppen som säger ifrån nu pga det. Jag gjorde min sista arbetsdag för en vecka sedan och är så otroligt glad för att få lite tid med dottern nu innan samt tid att bara få vara. Mår så otroligt mycket bättre nu när jag har möjligheten att anpassa allt efter hur jag mår för dagen. Är sjukskriven i två veckor nu innan jag går på mammaledigheten pga foglossning, anemi och sömnsvårigheter. Hade inte tänkt bli sjukskriven utan tänkte vita ihop men då undrade läkaren vem jag försökte imponera på, för hon blev minsann inte imponerad sa hon. Tacksam för att läkaren fick mig på andra tankar. Var rädd om dig!

Det var nog ett par veckor innan. Speciellt då jag gick kändes jag ilningar.

Förstår det! Vill också känna lite lugn innan nästa kommer, tror inte jag orkar ha det så här ända till vecka 39. Det är dumt att bita ihop, som du säger. Får ringa bm på måndag och be om en läkartid.

Iom att jag ringer om läkartid så får jag nog också rådfråga angående sammandragningar. Har flera i timmen, ganska konstant under dagen sen några dagar. Hur är det för er andra med det? Tycker det är lite väl ofta. De gör inte ont, men har ändå hört att det kan påverka. Sen är jag så långt gången att de antagligen inte gör något för att stoppa en eventuell förlossning, men kanske en till anledning till att jag ska dra ner på tempot iallafall.

Här är en till som har massor med förvärkar och igårkväll hade jag som ihållande magknip typ och jag var uppe och spydde ett par gånger. Förberedelserna inför förlossningen blir verkligen tuffare och tuffare efter några barn vilket är konstigt egentligen eftersom kroppen redan vet hur den ska göra när den redan genomgått födslar? Vecka 37 om två dagar.

Vilken helvetesnatt jag haft inatt. Jag gick och la mig men kände nästan direkt att det här kommer inte att fungera då maginnehållet steg upp i halsen vilket gjorde att jag låg och svalde hela tiden. Jag hann inte mer än in på toaletten innan jag hulkade och kaskadspydde i toaletten. Denna proceduren upprepades sedan ytterliggare tre gånger och det slutade med att jag hämtade en hink som jag hade bredvid sängen. Somnade halvsittandes i sängen ett flertalet gånger och vaknade av att det gång på gång steg upp vätska och slem i matstrupen som jag var tvungen att spy upp. Förutom detta så var det de vanliga toalettbesöken också så sömnen har blivit minimal inatt, det var inte förrän klockan var strax efter 4 som jag helt färdig lyckades att somna och vaknade av när mannen gick till jobbet 6.40. Usch, vilken pärs, vill att det här bara ska vara över nu.