Bf juni 2018

Ja, vaknade som vanligt imorse utan någon känning alls. Inga sammandragningar och inget mer blodblandat.

Igår var sista kollen hos mvc som görs och han (en manlig bm) som extrakollade har giort det en gång innan o körde exakt samma "skämtfras" om att han sätter en triss & en tårta på att huvudet är ner. Den kvinnliga bm som jag hade igår har också varit den som kommit in och känt extra tidigare när jag haft min vanliga bm. Känns också extra olustigt att precis hon som då skulle "bekräfta" min vanliga bms tro nu själv var så tydligt osäker. Känner väldigt mycket rörelser mot bäcken, igår kändes det som att det liksom "stod" två fötter på varje sida om bäcken o spjärnade. Men det kan ju vara armar också. Ibland tycker jag att det buffar till lite upptill ändå så jag vet inte. Beroende på hur det fortsätter kännas så kommer jag nog iaf ringa och åka in direkt till förlossningen när jag väl får värkar för att kolla. Om jag går fram till ultraljudet på fredag eller måndag får jag det bekräftat där dock.

Själv var jag lite vaken inatt pga förvärkar, men som vanligt så har inget mer hänt, förutom mer blodigt slem. Orkar inte ens träffa folk längre, mannen får handla och sånt.

Ja, min lilla knör med nävarna längst ner, kan nog missuppfattas som fötter. Men tycker helt klart du ska ringa förlossningen när det drar igång som du säger!

Men fy vad jobbigt att det håller på så. Det låter ju onekligen som att det skulle vara något på G? Så jobbigt att det avtar:( Mitt SF mått stegrade iväg igår också. Från mitten till nästan övre kurvan. Känner du mycket tryck nertill? Jag har liksom ingen som helst känsla av något tryck trots att huvud eller ev rumpa då, ligger väldigt djupt ner.

Ok, jadu, det är ju svårt att säga. Alla känner väl olika med tänker jag. Snart får du ju veta oavsett, tex på lördag om inget hänt innan dess.

Jo, 42+0. Inte så kul alls faktiskt. Hade ett helt gäng med vänner, bekanta och släkt som skulle ha barn runt mitt bf - datum, alla dom har fått sina barn, även de som gått över två veckor med sitt första barn. Den enda som är kvar är min svägerska som är beräknad på fredag, så hon lär få före mig med. Vet att det inte är någon tävling, men det är helt klart psykiskt påfrestande att se bebis efter bebis födas runtomkring en :/

Absolut, jag håller med dig! Tycker att den längtan man haft mer bytts ut till tomhetskänslor. Självklart kommer man att älska sitt barn men den längtan man haft tidigare har börjat sina och det känns så sjukt.

Var på toa nyss och kom lite slem, vet inte om de kan va från slemproppen. Inget blod alls. Fick tid för överburenhetskoll på fredag kl.10, då är jag i 41+2. Bm på mvc sa ju att jag skulle ta med mig väskan för att de kan vara så att de sätter igång men något i mig säger att de kommer vilja vänta. Hon sa att läkarna beslutar. Om man får något att säga till om vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Är rädd att det ska bli plågsamt samtidigt som jag kommer kunna vara förberedd och slippa gå till onsdagen där vi inte har nån barnvakt sen.

Ja, jag har tappat den där pirriga längtan som fanns för bara två veckor sen. Så tråkigt :/

Jag har också fått genomskinligt slem några gånger, men svårt att veta om det har med slemproppen att göra. Ojdå, det blir spännande på fredag då! Vet vad du menar, var väl lite därför jag velade om jag skulle vara med på lottningen eller inte, men när jag väl hade bestämt mig så ville jag verkligen ha igångsättningen. Nu har lillan utbrytningsförsök för sig igen, antagligen kommer det inte leda nånstans den här gången heller.

Nej, svårt att veta. Sist gick hela slemproppen i ett för mig när värkarna startat så då rådde det inga tvivel direkt. Vet inte om det kanske kan komma annat efter hinnsvepningen.

Ja, jag vet inte, om jag får så tror jag att jag kommer välja att bli igångsatt bara för att jag också är förlossningsrädd och då skulle jag vara förberedd och på rätt plats direkt. Men samtidigt är jag inte sugen på någon extra våldsam smärta i "onödan", om man nu kan resonera så. Bara hört att det kan upplevas jobbigare vid igångsättning. Får se helt enkelt. Hur går det för dig idag?

Ja, kanske det. När startade din förra förlossning, minns inte om du sagt det?

Ingen aning om igångsättning innebär mer smärta, har ju inget att jämföra med.. Men de ökade droppet för snabbt så jag fick värkar i ett, inga pauser. Så kanske det inte hade blivit om det kommit igång av sig själv. Tack och lov för epidural säger jag bara!

Det händer inte mycket här. Hon har varit igång i många timmar i sträck idag, säkert fem, knölat med nävarna och tryckt sig neråt emellanåt så det gjort ganska ont vid sammandragningar, men inga värkar direkt. Ovanligt törstig idag, men i övrigt har inget särskilt hänt. Hur går det för dig? Imorgon ska jag iallafall till bm, hoppas verkligen hon går med på att göra en hinnsvepning.