Bf juni 2018
Men det ökar ju definitivt önskan och stressen att hon ska dyka upp i juni, även om jag försöker att ignorera den känslan...
Men det ökar ju definitivt önskan och stressen att hon ska dyka upp i juni, även om jag försöker att ignorera den känslan...
Nu är sista arbetsdagen avklarad! Det här ska bli sååå kul! Mår helt ok så nu ska jag greja lite hemma, sova utan väckarklocka, och vänta på att det sätter igång! :D
Jag hade också minskat lite i SF-mått sist och BM sa det berodde på att magen sjunkit.
Viktnedgång vet jag inget om, jag tar ikapp er andra nu på slutet känner jag. Äter som om jag inte ätit på 8 månader. Helt underbart att ha aptiten tillbaka!
Någon mer som dras med eviga förvärrar och sömnlösa nätter? Blir galen på smärtorna i ländryggen och sammandragningarna. Kan det inte bara vara lugnt tills det är dags? Så tröttsamt att få upp hoppet var och varannan kväll.
Med första barnet kände jag absolut inget innan vattnet gick. Tänk om man kunde ha fått det så igen... ????
Det gjorde jag. Dock kände jag mannen i fråga.
Brukar även säga att "jag nog mest troligt väger mindre än dig ändå"
En full man, ung man, kom fram till mig på macken och var ruskigt nära på att lägga sin hand på min mage. Men jag såg att han hejdade sig.
Han sa "du har en stor mage"
"Nähä" svarade jag
"Riktigt snyggt" sa han tillbaka och de var då jag kände spritlukten.
Hade han lagt sin hand på min mage hade jag slagit till honom.. bara av ren reflex.
Någon här inne som har koll på skillnaden mellan vattniga flytningar och vattenavgång?
Slemproppen har i olika omgångar och storlekar släppt denna vecka, och mina vanliga "fasta" flytningar har uteblivit och istället har det kommit genomskinligt/vitt "slem", vilket jag gissar är mer från slemproppen..?!
Idag när jag vaknade (hade varit upp och kissat för inte så länge sedan innan detta), så kom det väldigt blött och mycket liksom sprutade ut i omgångar så fort jag rörde mig på väg till toaletten. Blodblandad/rosa "vattenslemmig" vätska. Ett trosskydd hjälpte inte alls..
Tänkte om det var en gigantisk flytning (eller flera?!), eller delvis vattenavgång som dragit med sig slem från slidan på vägen ut?
Sedan dess, ca 3 timmar sen har det inte blivit sådär igen, men det har inte hänt tidigare under graviditeten att jag haft sådär vattniga eller ens mycket flytningar heller, om det skulle vara det.. Har efter detta fått en hel del förvärkar som mestadels sitter i ländryggen och ett varierat tryck neråt.
Är på sista dagen i v. 41 nu (40+6), BF var för en vecka sedan, så lite hoppas man ju att det är på gång.
Tänkte ringa FL också, men hade velat att det hänt ngt mer innan det, för att ha lite mer "matnyttigt" att komma med, så att säga.
Igår var jag och handlade, blev så slut att jag låg/sov i soffan resten av kvällen. Idag har jag mer höftont igen, troligtvis pga handlandet. Så nu håller jag mig hemma till bf!
Köpte det sista igår, nu är det bara babycall som saknas, och den ska sambon köpa. Och vippstol, men har inte gett upp att få tag i en begagnad.
Sommar-2018, jag hade tänkt köpa bröstpump vid behov, men fick en begagnad Avent av en kollega.
I natt drömde jag om förlossningen, så lovade mig själv vid ett av nattens toabesök att idag måste jag packa väskan. 37+1 idag. :D
Jag tror också det är på gång nu, Beme. Lycka till!!
Jag har väldigt lätt för att få ångest och oroa mig över saker och förvänta det värsta. Därför har jag jobbat mycket med min egen inställning till födsel. Jag har gått ifrån att vara livrädd och tänka att ska jag nånsin ha barn måste det bli snitt, till att se fram emot det med en slags skräckblandad förtjusning. (Nej, jag är inte sadist.) :)
Nu får jag dela den här upplevelsen med alla andra mödrar. Det kan gå snabbt, eller ta lång tid, det kan bli komplikationer, eller det kan gå kanonbra. Men oavsett kan jag inte göra någonting som helst åt det, så det är ingen vits att gå runt och ha ångest för det. Och jag har hört att belöningen blir den största hitills i mitt liv... *får en tår i ögat*