Inlägg från: Iowhannah |Visa alla inlägg
  • Iowhannah

    Bf juli 2018

    Sopp skrev 2017-12-26 22:23:01 följande:

    Dom sa ?jahaaaa, jaa. Ja men grattis då. Det blir fullt upp, va det planerat?? Lite lagom oengagerat, som förväntat. Och som förväntat känner jag mig typ dum som är gravid nu. Alltså det är något med mina föräldrar som gör att jag känner att jag behöver deras bekräftelse för att vara glad eller nöjd över något, så knäppt! Min svägerska som också är gravid blev iaf glad o ville kramas Oså så det var väl kul iaf


    Men åh :( Vilken trist reaktion!

    Jag tycker inte alls att det är knäppt att du behöver dina föräldrars bekräftelse. Det är förmodligen nåt som sitter kvar sedan din barndom (hobbypsykologen spekulerar).
  • Iowhannah
    mamadada skrev 2017-12-27 17:27:14 följande:

    Är imorgon fulla 12 veckor! Är det någon som blivit av med luktsinnet? och illamåendet? Mitt sitter kvar fortfarande och är så trött på det...

    Satt hemma helt själv på julafton,och låg i soffan och tittade på tv. 

    Medans familjen firade tillsammans. Hade inte klarat av att komma innanför dörren med all matlukt :(


    Jag antar att du menar extra känsligt luktsinne, vore trist att förlora luktsinnet helt ;P

    Jag är i v 12+1 i dag och mår fortfarande lite illa när jag sovit för lite, men det värsta för min del är det psykiska. Jag är så trött på att må så himla dåligt :(

    Ang det fysiska så minns jag att det vände i vecka 14 med sonen. Då lade sig illamåendet och jag klarade plötsligt av matos igen (till sambons lättnad).
  • Iowhannah
    mamadada skrev 2017-12-27 19:29:48 följande:

    Haha! självklart menade jag extra luktsinnet! Fast nu skulle jag inte ha något emot att förlora hela luktsinnet för ett tag ;)

    Ja det blir ju så påfrestande psykist att må dåligt så länge, känner likadant.

    Jag hoppas att det vänder snart för oss bägge! Saknar att kunna äta vad jag vill,och kunna gå och andas normalt i en butik utan ett klädplagg framför näsan samt en kräkpåse i handen...folk backar undan när dom ser mig hahah


    Och jag längtar efter att ha någon form av energi igen. Jag hoppas verkligen att jag mår bättre snart, annars blir det nog aktuellt med samtalskontakt. Som det är nu orkar jag inte med något, eller någon. Knappt ens mig själv vissa dagar :/
  • Iowhannah
    beso skrev 2017-12-29 17:14:47 följande:

    Hej tjejer! Va med er i början men fick missfall men blev gravid direkt igen! Glad att höra att era bebbar mår bra..men jätteledsen höra ni har det så jobbigt! Jag känner igen mig i mycket från mina tidigare graviditeter med hyperemesis o vara sängliggande av olika anledningar..nä fy nu blev jag påmind! Hua! Håller tummarna för er! Ville bara hälsa! :)


    Vad kul att höra (om graviditeten alltså, inte hyperemesis)! När du BF nu då?
  • Iowhannah
    Jossbelle skrev 2017-12-29 19:32:32 följande:

    Hej allihopa!

    Är 30 år och väntar mitt 3dje barn i juli. Är i v 12 nu och var på ultraljud för två dagar sedan där allt såg bra ut.

    Har vart extremt trött och mått illa av och till men börjar äntligen känna mig lite piggare, mitt luktsinne har blivit superkänsligt tål inga parfymerade dofter som tvål, parfym, tvättmedel, deo, schampo och hår och hudprodukter.. Ja listan kan göras lång, så himla jobbigt då detta gör mig så illamående och finns överallt. Minns inte det var såhär illa med mina två första.

    Vilken vecka är ni i och har ni berättat för omgivnigen att ni väntar barn? :)


    Jag är också 30 och väntar andra barnet. Jag är i v 12+2 och ska göra KUB nästa vecka.

    Vi berättade för våra familjer på julafton (mamma och svärmor visste sedan tidigare) och alla blev väldigt glada för vår skull :) I övrigt vet de flesta av våra vänner och ett par stycken på jobbet (varav en av dem gissade sig till det och frågade).

    Här känner jag att tröttheten lättat en aning, men jag är fortfarande jääättetrött framemot eftermiddagarna (men det kan ju bero på mörkret också). Illamåendet har lättat men jag har fortfarande svårt med aptiten. Alltså, den finns där men det gör inte inspirationen till matlagning. Det är mest den psykiska biten som är riktigt tuff, jag har noll tålamod och bryter ihop för ingenting :/
  • Iowhannah
    Jossbelle skrev 2017-12-30 08:35:16 följande:

    Men vad roligt!!! Spännande med KUB. Är det nått som ni måste bekosta själv? Här i Umeå gör de bara kub från 35 års ålder.

    Åh vilken julklapp att berätta på julafton, vi har bara berättat för barnen våra på 4 och 6 år samma dag som vi gjort ultraljudet. Dom verkar jätteglada över att "dom ska få en bäbis" :) hade lite ångest över hur de skulle ta det men gick ju bara bra så kändes skönt att det släppte. Vi ska nog snart berätta för våra familjer m.m. Barnen vet ju nu också och risken finns ju att dom berättar det nu.

    Ja samma här hoppas de beror på mörkret och att de vänder snart :)

    Vad jobbigt att det är svårt med aptiten, jag har haft lite jobbigt med det den senaste veckan då jag vart åksjuk i bihåleinflammation och feber och det sitter fortfarande i att jag inte riktigt är sugen på nått.. hoppas att de vänder snart för man mår ju så illa när man får i sig förlite också.

    Det är säkert gravidhormonerna som spökar med dig, hoppas det känns bättre för dig snart! <3


    I Östergötland erbjuds samtliga gravida att göra KUB och för oss har det liksom inte varit någon tvekan.

    Jo, gravidhormonerna och mörkret är det definitivt, jag ska boka tid hos kurator nästa vecka.
  • Iowhannah

    Gott nytt år, och god fortsättning till er alla!

    Bara några dagar till KUB nu och jag är sjukt nervös och orolig :/

    Förresten, någon som vet hur livmoderkanten känns? Jag brukar försöka känna den när jag är kissnödig och ligger ner, men jag minns inte alls hur den skulle kännas.

  • Iowhannah
    polf skrev 2018-01-01 22:19:57 följande:

    Hej

    Jag har lite funderingar över missfall. Är såklart orolig som alla andra här.

    Jag är i v13 (12+3) och har gjort ett ultraljud i V9 och ett för en vecka sen, så i ca v12, allt såg jätte bra ut båda gångerna.

    Nu kommer det dröja fram till mitten av februari innan jag för göra det igen, och jag är orolig..

    Jag undrar om det kan vara så att jag kan få missfall fram tills dess UTAN att märka av det? Hur tusan slappnar man av under denna ständiga väntan , kommer mannågonsin göra det?!


    Så där går jag också runt och tänker. Jag fick MA i somras och då gick jag i fem veckor utan att ha någon aning så jag tänker att det mycket väl kan hända igen. Jag ska göra KUB på torsdag och har verkligen noll förväntningar. Visst blir jag ledsen om det visar sig vara dött men samtidigt vågar jag inte hoppas på nåt.

    Bra inställning, jag vet, men jag mår piss just nu och har mest bara mörka tankar och känslor för tillfället :/
Svar på tråden Bf juli 2018