Sopp skrev 2018-08-05 11:09:08 följande:
Haha ja jag lyckades lägga ner min bebbe när gan sov och gick på promenad, sen sov han vidare på altanen, jag gick runt och pysslade i trädgården. Tänkte att nu har jag äntligen fått en lätt bebis. Ha.. haha ... har aldrig hänt efter det. Dessutom är han extreeeemt lös i magen, bajsar typ gult vatten. Har börjar ge ersättning som tillägg nu för han äter konstant men blir aldrig nöjd, kanske för att allt rinner rakt igenom
Igårkväll fick jag årets psykbryt. Min man skulle ta lillen så ja kunde kissa och så ska han typ alltid gå efter mig med bebisen skrikandes och då får jag panik och så spillde jag vatten över en skarvsladd varpå min man sa klantskalle. Här följer en enormt oproportionerlig reaktion där jag skriker elaka saker och att han kan ta barnen o sticka härifrån och kastar kuddar (med altandörren öppen) och nu kan jag aldrig visa mig ute på gatan igen. Kan känna att jag bara vill försvinna och att de andra skulle ha det bättre om de inte bodde med mig. Det är svårt med alla hormoner och sömnbrist för även om jag vet att jag reagerar väldigt dåligt psykiskt på båda två så kan jag ju ändå inte ta tillbaka dom saker jag säger och gör, det har ju hänt oavsett förklaring
En gång är ingen gång brukar man väl säga :P Nä, någon gång ska det väl bli lättare för oss båda. Hoppas jag.
Usch, vad jobbigt :/ vi tjafsar också då och då här hemma. Tycker inte du ska skämmas över det, man tappar humöret ibland, speciellt okonstigt (nej, det är nog inget ord) när du precis fött barn och lider av sömnbrist. Grannarna förstår nog och hemma kommer det snart vara glömt. För någon dag sen behövde mannen åka iväg efter middagen, så var ensam med sonen 2 år och bebisen. Hon skrek, han gnällde och jag blev såklart akut toanödig. Fick muta sonen med en glass och gå på toaletten med skrikande bebisen i famnen.. Tur att ingen var här för att se det spektaklet xD Undrar hur detta kommer gå sen när mannen börjar jobba och jag blir själv med två små, hjälp!