Inget till frysen tyvärr. Fick just höra att det blev så.
Ruvar på mina 2 bastos nurå men är så orolig. Spolade de rent katedern igår för att se att embryona verkligen hamnade i livmodern? Jag såg inte tt embryologen gjorde det iaf. Fick heller inte se nåt på skärmen, bara kort innan de sögs upp i katedern. Helt crazy vilka tankar som kommer...går på Cvl Uppsala. De borde ju veta vad dem gör...
Embryologin kollar ALLTID så att katedern är tom :) det har dom som rutin på alla klinker vad jag vet. Just för att ibland kan den fastna där. Å då börjar dom om isåfall. Så du har dina blastocyster på plats nu :) lycka till!
Så tråkigt!! Vilket försök var det? Är på rd3 med blasto. Har en kass magkänsla ...
Nu har det gått några dagar och senaste ruvningen börjar kännas overklig och greppar efter strån att dra sig upp.
Jag inser ju nu i efterhand efter att fått smälta allt att embryot faktiskt fäste! Och att det faktiskt var ett positivt, men svagt, på CB early. Såhär i efterhand och även då så kände jag det i kroppen, att jag för en liten stund var gravid, för att efter några dagar inte känna det alls, då det var borta. En obeskrivlig känsla men jag kände det. Jag pratat med min syster som har flera barn som kände igen sig i min historia och förstod precis vad jag menade, även hon såg att testet var positivt. Någonstans var det som jag tillhörde den där gruppen av människor som jag så innerligt vill vara del av.. bara lite grann
På ett sätt var det skönt att få ett erkännande från någon annan, annars tror jag att det är mina hjärnspöken, när jag berättade för kliniken att jag hade fått ett svagt positivt så ignorerar sköterskan det mer eller mindre och fokuserade på det negativa testet, det kan jag förstå men själv vill man ju lista ut varför det inte höll hela vägen och kanske få nåt positivt att hänga upp mig på i allt elände men det fick jag inte. Det enda hon lät positivt över var stt vi har fler i frysen.. vilket i sig är bra, men hur många misslyckande ska man gå igenom egentligen?
Tänk om inget av dessa fina fina fem blastisarna vill vara kvar.. och vi går igenom en ny tuff behandling med ytterligare 5 blastisar eller fler och inget blir. Det kommer bli så jäkla tufft för kropp och knopp.. och den ständiga frågan varför det inte blir!
Är det fler än jag som känner att jag själv styr min egen behandling? Vilken medicin jag ska ta, piller osv. Det känns som att ansvaret ligger på mig att se till stt jag ev får en ny medicinen eller en ny dos. Varför kommer inte det från kliniken? :/
Ville bara skriva av mig lite grann
Någon som fått känningar i brösten? Vilken ruv dag var ni på då?
Vi ligger i fas med varandra men tröttheten försvann så sprutan höll i en vecka. Hur många dagars embroy fick du tillbaka?
Efter 16 dagars ruvning kom testdagen till slut. Jag ÄR GRAVID!
Hur länge behöver eller borde man vänta mellan försöken? Ställer mig in på en ny omgång redan nu...????