Hur hör ni styvmammor för att koppla av i ert eget hem?

Nä, det ville jag inte. Men du tolkar det som du vill.

Det är fullt normalt att föda barn och känna trötthet efteråt. Så bara därför ska mamman ligga som prinssesan på ärten och få allt serverat? Mycket märklig inställning tycker jag. Vad är det för fel med att städa eller laga mat? Umgås med resten av familjen?

Trist att du avskyr något du ändå själv har valt.

I en familj finns många intressen att kompromissa om, har man svårt för det ska man nog inte leva i en familj.

Jag funderar också vad det är för träning barnet ska på. Egen inplanerad eller är det i en klubb där man får en träningstid som gäller varje vecka hela säsongen?

Det anser jag påverkar hur man bör anpassa sig till varandra.

Apropå tolkningar:Lite väl taskig syn på andra kvinnor. Och du har ju inte ens varit i den situation som hon försökte beskriva.

Nä, i den situationen har jag inte varit. Men jag kan ändå förstå ts frustration. Känner verkligen med henne, att hon kände som hon gjorde. Å nu har det löst sig och det är ju jättebra.

Det jag reagerar på, är du och några till, gärna vill sätta både mamma och bebis på en piedestal. Dom får inte röras och dom får inte tittas på. När det finns en pappa och (halv)syskon också i familjen. Å nu menar jag generellt.

Du har ingen aning om sådant, instämmer med mim, det är lätt att sätta upp regler när man inte varit i en sådan situation innan. Tack och lov så lever jag ihop med en man som inte är en mes, utan han står upp för mig och alla hans tre barn. När sonen var nyfödd så var prioriteringen på mig, han kunde, som förälder, förklara för sina äldre barn, att det var viktigt att jag fick landa i min nya roll. Att det var viktigt att det var jag som fick vara i fokus den första tiden. Det var inga problem, de förstod, men glömde, som barn gör, av det ibland.

Detta har inte skadat relationen mellan mig och hans barn och inte syskonen emellan. De fick en jättebra anknytning, även om den inte var från dag ett.

För övrigt så har jag vänner som låtit de äldre barnen vara hos en släkting de första dagarna, så de har kunnat landa hemma i lugn och ro.

Lite OT, men tidigare så fick den nyblivna mamman vara kvar en vecka på BB, även om det fanns äldre syskon, så mamman fick lugn och ro.

Jag svarar på vad bonusmammorna själv skriver! Relationer och familjer som mår dåligt och som är direkt skadliga. Ändå ska det kastas in nyfödda barn i smörjan :( Ingen tänker på att barnen ska må bra. Det viktigaste är att bonusmamman får en bebis så hon kan konkurrera med exet. Sen när orginalfamiljen fortsätter vara viktig för mannen även efter förlossningen så rasar planen helt. Och besvikelsen är total.

Återigen gör du det till en tävling. Pappans partner får inte ha några önskemål eller egna behov. Hon ska finnas till för alla andra men inte ha några behov själv. Hon ska rätta sig efter de regler som du har satt upp.

Jag har också flera barn. Jag har även barn ihop med en man som hade ett barn sen tidigare. Jag vet vad jag pratar om. Det vet inte du. Det du pratar om finns bara i ditt huvud. Du har ingen egen erfarenhet att ta av. Du målar upp en bild av en situation som du inte har befunnit dig i själv.

Jag har både varit i situationen att vara förstagångsmamma med en man som har ett barn sen tidigare OCH varit i situationen att få mitt andra barn. Jag vet skillnaden. 

DU är bara en sån där som inte är ett dugg intresserad av att lyssna på någon annans erfarenhet. Ändå anser du att du ska vara med och sätta reglerna för hur dom som faktiskt befinner sig i den situationen ska ha det? Hur kunde du ens inbilla dig att du hade den behörigheten?

Du kan rita upp dina regler bäst du vill men det finns ingen anledning för någon att följa dom.

Men du har aldrig varit första gångs mamma med en första gångspappa? Du har aldrig upplevt hur det är och därför bygger du upp en idee om vad en förstagångsmamma har rätt till och kan kräva. Har man barn med en man som har barn sedan tidigare så kan man aldrig någonsin kräva eller uppleva det ett första barns par upplever.

Jag baserar mina inlägg på vad ni skriver. Ni beskriver familjer som är olyckliga och dysfunktionella. Familjer helt utan familjesammanhållning. Ni verkar alla önska att era partner inte hade haft familj sedan tidigare.

Just nu är jag så arg så att jag kokar. Jag har dragit mig undan i hemmet som vanligt under styvfamiljsveckan och har på mig öronproppar. Det är så svårt att bo med någon annans barn. Hur gör ni andra styvmammor för att koppla av i ert eget hem? Jag blev arg nyss för att min man plötsligt kommer och meddelar att styvbarnet har träning imorgon kväll, och att jag därför måste vara hemma och ta hand om vårt gemensamma barn. Detta trots att jag har tagit hand om vårt gemensamma barn både måndag, tisdag och ikväll. Imorgon var planen att jag skulle träna själv och vara barnfri. Men av någon konstig anledning tror min man att hans egen tid och styvbarnets tid är så mycket viktigare än min? Varför? Såklart fräste jag ifrån och det blev gräl. Och såklart känner jag mig usel efteråt och som ?elaka styvmamman?. Jag hatar att bo i styvfamilj! Detta har pågått i två år och jag blir bara less. Känner någon igen sig i detta?