Återuppbygga förhållande efter otrohet

Människor som inte är läskunniga kan fara åt skogen!

Det vill säga du.

Jag har uppfattat och fått intrycket av dina påståenden och din argumentation så som att du vill försöka övertyga andra om att det tar alltför lång tid, för alla och alltid.
Och jag uppfattar dig så som att du strävar efter att påverka andra till att tro att priset är alltför högt.
Du ger mig intrycket att du vill inbilla dig själv och andra att du vet sanningen om i stort sett alla.
Jag uppfattar dig som att du känner dig pissad på (ditt uttryck!) av människor rent generellt.
Du har inte läst och förstått att man kan som jag och många andra välja att gå vidare på ett bra och lyckligt sätt, som en lyckligare människa, utan att man tvunget måste förlåta handlingen. Du har inte den förmågan och då verkar du inbilla dig att alla måste vara lika och tycka lika som du? Där reserverar jag mig, jag är absolut inte som du och jag tycker verkligen inte som du.

Jag står för att äkta kärlek är alltid värt att kämpa för. För mig råder inte minsta tvivel.
Men jag undrar om du ens har den minsta aning om vad äkta kärlek är och vad det innebär för mig och för andra människor? Har du förmåga att överhuvudtaget känna kärlek till andra människor? Att känna kärlek till dig själv?

Nu var frågan inte ställd till mig men måste ändå fråga...Menar du ensidig äkta kärlek? För du kan väl inte mena att den som bedrar visar kärlek?

Det är ok att du frågar. Men det går nog inte förklara så att du kan förstå. Jag tror tyvärr kanske inte att du har gott syfte och jag tror inte att du har vilja eller förmåga att förstå?

För mig är det fullt möjligt att känna äkta kärlek men att ändå begå en dålig och felaktig handling mot den man älskar, som t ex att fatta ett extremt dåligt beslut att vara otrogen.

Det kan handla om en hel massa faktorer som gör att en person fattar beslutet att vara otrogen, trots att han/eller hon känner äkta kärlek.

OBS: Till dig och till andra, som gillar att nedvärdera andra människor?, jag har inte försvarat otrohet, har inte sagt att det är bra, har inte sagt att det finns några faktorer att skylla på.

Ok så att inte hålla med dig och ställa frågor är detsamma som att nedvärdera dig menar du?

Ingen har påstått att du försvarar otrohet, det som ifrågasätts är om kärleken verklig är så äkta som man tror om den ene medvetet väljer att kasta bort den så lättvindigt och sen vägrar att stå för det. Och du har ju hittills valt att inte svara på det utan känt dig kränkt och gått till personangrepp istället,

Ok så att inte hålla med dig och ställa frågor är detsamma som att nedvärdera dig menar du?

Ingen har påstått att du försvarar otrohet, det som ifrågasätts är om kärleken verklig är så äkta som man tror om den ene medvetet väljer att kasta bort den så lättvindigt och sen vägrar att stå för det. Och du har ju hittills valt att inte svara på det utan känt dig kränkt och gått till personangrepp istället,

Ja, som sagt var...

Jag skrev: "Det är ok att du frågar." Hur kunde du missförstå det?

Jag skrev: ... ", som gillar att nedvärdera andra människor?,"
Notera gärna frågetecknet och att detta står inom kommatecken, det var alltså en invävd fråga till dig och andra, om du eller andra gillar att nedvärdera människor? (notera gärna frågetecknet).

Jag anser att jag har försökt att tydligt svara:
"För mig är det fullt möjligt att känna äkta kärlek men att ändå begå en dålig och felaktig handling mot den man älskar, som t ex att fatta ett extremt dåligt beslut att vara otrogen.
Det kan handla om en hel massa faktorer som gör att en person fattar beslutet att vara otrogen, trots att han/eller hon känner äkta kärlek."
Vad är det i detta svar som du behöver få ytterligare förklarat för dig? (Men självfallet begär jag inte att du måste ha samma åsikt som jag).

Jag har inte skrivit något om att den ena medvetet väljer att lättvindigt kasta bort kärleken. Inte heller har jag sagt att jag eller min partner skulle ha vägrat stå för sin handling. Var har du fått det ifrån?

Jag har inte gått till personangrepp.
Om jag har gjort det så visa det med hjälp av citat så ska jag rätta mig själv.

Jag har uppfattat och fått intrycket av dina påståenden och din argumentation så som att du vill försöka övertyga andra om att det tar alltför lång tid, för alla och alltid.
Och jag uppfattar dig så som att du strävar efter att påverka andra till att tro att priset är alltför högt.
Du ger mig intrycket att du vill inbilla dig själv och andra att du vet sanningen om i stort sett alla.
Jag uppfattar dig som att du känner dig pissad på (ditt uttryck!) av människor rent generellt.
Du har inte läst och förstått att man kan som jag och många andra välja att gå vidare på ett bra och lyckligt sätt, som en lyckligare människa, utan att man tvunget måste förlåta handlingen. Du har inte den förmågan och då verkar du inbilla dig att alla måste vara lika och tycka lika som du? Där reserverar jag mig, jag är absolut inte som du och jag tycker verkligen inte som du.

Jag står för att äkta kärlek är alltid värt att kämpa för. För mig råder inte minsta tvivel.
Men jag undrar om du ens har den minsta aning om vad äkta kärlek är och vad det innebär för mig och för andra människor? Har du förmåga att överhuvudtaget känna kärlek till andra människor? Att känna kärlek till dig själv?

Jasså?

Jag förstår om inlägget är alltför svårt för dig att förstå då det var ett svar till en annan medlem. Kolla gärna vem det var jag citerade för att undvika missförstånd.

Jag har heller inte sagt att det måste ta lång tid... frågan är snarare hur länge ska man vänta och till vilket pris?

Japp om den som varit otrogen går på terapi så är det en bra början men absolut ingen garanti för det kan lika gärna vara ett spel för gallerierna. Och samma fråga gäller där, hur läge ska man vänta tills resultat uppnås och till vilket pris?

Japp, i stor sett alla som varit otrogna ljuger och det är en av anledningarna till varför så får förhållanden klarar en otrohet. Få tycker det är värt att ge någon som varit otrogen och får en andra chans dessutom sitter och ljuger och vägrar ta ansvar för det ytterligare chanser, för det är ju verklige att pissa på den chansen man fått.

Absolut, jag personligen tycker inte det är värt att förlåta, men har förståelse för varför många gör det. Men ensidigt vet jag inte om jag skulle kalla det för jag har inte sagt att det är fel att förlåta utan ifrågasätter snarare hur mycket skit man är beredd att ta. För vi pratar ju inte bara om att förlåta en otrohet, vi pratar även om att förlåta att personen ljuger om det och vägrar ta ansvar för det.
Jag ifrågasätter även grova generaliseringar som förekommit som tex... "äkta kärlek är värt att kämpa för". Att bara vilja höra framgång och utbyta grova generaliseringar är ju ganska ensidigt det med.