• Fröken Allvar

    Ännu en tråd om god ton

    Krig är fred, skrev George Orwell. Brun sörja är värdighet, skriver Victor Malm. Nu är han inte alls utan poänger. Jag citerar när han citerar, och reflekterar över hur han reflekterar:


     
    ?Jag är inte naiv, jag vet precis att SD har samma organisationsnummer i dag som de hade när de bildades och även deras eget taffliga lilla försök till vitbok visar ju att det är en brun sörja?, sa han också. 
     
    Några, däribland jag, skulle kalla det för ett värdigt uppträdande, men vi har kanske nått en punkt där politisk ärlighet inte längre är salongsfähig. Jag skulle också kalla det respektfullt: Pehrson tar både SD och sina partikamrater på allvar, betraktar dem som tänkande människor, som varelser för vilka skillnaderna mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna är mer meningsbärande än likheterna som makten vilar på.
    Sådant är den goda tonens budord tänkt att tricksa bort.
     
    Är inte det att ljuga för väljarna? 
     
    Är inte det att låtsas som att människor är oförmögna att vara uppriktiga, ärliga, tänkande, intelligenta, kännande, när en sak som makt står på spel? 
     
    Oenighet borde vara ett kvalitetsmått. 
     
    Upprördheten, kraven på ursäkter och jämrandet får regeringen att se ut som en upprorisk dagisklass, där pedagog Åkesson gång efter annan kommer få nöjet att ta frihetliga busfrön i örat. "

    Går det att en gång för alla slå fast vad ett värdigt sätt att uttrycka sig på är, vad ett löfte är värt, vems ord som ska stå i zenit. Och hur kommer det sig att så många plötsligt förhåller sig till Jimmie Åkesson som någon att räkna med efter alla år av sparkar och slag på skåningen med Ultima Thule som formande populärkulturell referens. Vad är de rädda för? Ja, Jimmies Åkessons politik har nazistiska rötter, ja, Johan Pehrson och Romina Pourmohktari ville bli ministrar, ja Jimmie Åkesson har mycket fler och mer stabila väljare, ja, Johan Pehrson skapar samma igenkänning hos Herr och Fru Von Oben som Jimmie Åkesson gör hos unga killar med smygrasistiska pappor födda på sjuttiotalet. 

    Jag fattar ändå inte hur brun sörja är värdighet och fattar om ni inte kommer orka hjälpa mig att fatta heller. Krig är fred. 
  • Svar på tråden Ännu en tråd om god ton
  • Fröken Allvar
    Tukt skrev 2022-11-28 18:20:28 följande:
    Nej, har sluppit partistämmor. Men jag har vänner som är aktiva och brukar ofta intressera mig (lite) mer för det som kommer ut från stämmorna, än de vanliga slumpvisa utspelen. Det är ofta mer intressant med vägval och liknande.
    Och ofta kommer det ju upp en rad olika förslag, i bland av rätt exotisk art, men som visar på komplexiteten i ett parti.
    Utspel ja. Det vore bra om de (politikerna) insåg vilken skada det gör med dessa utspel och det vore fint om medierna inte eldade på. Man kan drömma. Och samtidigt: Jag har inte tid och ork att läsa motioner i alla lokala partigrupper. I det avseendet är jag troligen som de flesta. Men jag tror liksom Johan Pehrson att språket har makt över oss. Därför borde politiker och journalister vinnlägga sig om att vårda det, och inte ropa att krig är fred. 
  • Fröken Allvar

    "När man trodde att det inte kunde bli värre för de svenska liberalerna lyckades deras ledare framstå som mer vilsen än någonsin.


    Jag har ett mustigt språk, sade han till Agendas Magnus Thorén i ett försök att framstå som rättfram och brutalt tydlig. Det fungerade inte alls. Han hade redan snott in sig i så många dåliga förklaringar och motsägelsefulla förnekelser att det som sagt bara kunde bli värre. Och det blev det.
    På ett internt möte (som han visste att Expressenjournalisten Anna Gullberg var närvarande på) raljerade han över hur han stoppat en massa ?sjuka saker? som Sverigedemokraterna ville ha in i Tidöavtalet. Han kallade SD för ?extrempopulister? och partiets historia för en ?brun sörja?. Dagen efter häpnade det politiska Sverige över hur han beskrev sin regeringspartner SD, som krävde en ursäkt. Kritiken haglade både från höger och vänster".
  • Fröken Allvar

    Jens Liljestrand, som skrev att han var lättad över att brunblåa sidan vann dagen efter valet. Ja, han skrev att han röstade rött liksom alla hans vänner gjorde men ändå var han lättad. Han kallar här ironiskt Kukluxklan för inte så farlig i ett försök att stanna kvar på den goda tonalitetens sida (Den goda tonens sida är tyvärr stängd om man älskar att vrida och vända på ord i syfte att blanda bort korten) .

    www.expressen.se/kultur/jens-liljestrand/ar-det-jag-eller-johan-pehrson-som-ar-galen/

    Rubriken visar att Jens Liljestrand här lyckats gaslighta till och med sig själv för andra gången i höst. 

  • Fröken Allvar
    "I sitt senaste försök till uppmärksamhet..." 
     
    Säger Gunilla Brodrej om något hon blivit ledsen över att Moa Wallin har sagt på radion. 
     
    Sedan anför hon ett brandtal om att kritiker inte bör utsättas för kritik för sin kritik, eftersom kritik är nödvändig och därmed oantastlig. Hon avslutar:
     
    "Men för all del Moa Wallin och Kristofer Andersson. Kör på i ungdomsgården. Det här är bara en väldigt gammal kvinnas tankar". 
     
    Expressen 12 december 2022. Vilket luciauppvaknande! Qanonmässig självcentrering. 
     
    Självklart har ni hört om hur vänsterpartiet kallar Socialdemokraterna för jävla fittor och hur Magdalena Andersson sagt att Ebba Busch kommer att bli väldigt mätt av det stora antal falukorvar hon antas köpa för sin skattesänkning. Men kanske har ni missat att Annie Lööf viskade "försoningsdans" när hon gick förbi Anna Gullberg, journalisten som kablade ut den BRUNA SÖRJAN i världen, där hon tog en svängom med Johan Pehrson under nobelfestligheterna. 
     
    Essy Klingberg kablade tillika ut en assisterad selfie av sitt deltagande på  Nobelfesten som illustration till en smickrande artikel där hon sjunger vetenskapens lov. 
     
    I övrigt skriver Essy mest om Twitter, appar och annat på internet. Och ni vet väl att Essy är ett kulturbarn, liksom Selma Brodrej. 
     
    Jag tittade själv på festen. Nooshi pratade om segling och inte fittor vid bordet, berättade hon för SVT. Tur. 
     
    I jul föreslår jag att journalister och politiker dansar ormen utan den bruna sörjan slaskande runt fötterna. 
     
    Jimmie Åkesson har nämligen fått segervittring och kallat andra politiker för förlorare, och Johan Pehrson tycker plötsligt att klimatfientlig politik är rimlig. Alla ska med. Även Anna Gullberg. 
     
    Och ja, jag vill ha uppmärksamhet, för att jag i natt drömde om en gigantisk klippa av dagstidningsspill och tapetklister om inte annat. Jag vet att Erik Helmerson och Anna Andersson ser drömtydning som fånerier, men ni andra Familjelivare kan gärna få försöka er på en tolkning. 
  • Fröken Allvar


    Är det verkligen rimligt att uppmärksamma en enskild person 
  • Fröken Allvar

    Johan Pehrson och även andra påstår sig hålla gränserna och ramarna, men gör de verkligen det? Han sa till Anna Gullberg enligt Anna Gullberg att allt är glömt och förlåtet. Det anses kanske som god ton, men att denna sörja nådde mina och andras öron, liksom fittorna och falukorvarna och fan och hans foster, det skapar inte ett värdighetens skimmer runt våra folkvalda och våra icke folkvalda politiker-och kulturskildrare.
    För övrigt är "skimrande" den gångna veckans mest överanvända ord. Jag manar till försiktighet med ett så vackert ord när det gäller att beskriva funktionell sörja.
    Den goda tonen, eller avsaknaden av den, är också den ett kollektivt arbete. De som håller den jobbar för den, och de som inte håller den jobbar emot den.

  • Fröken Allvar
    Jag läser inte Twitter, men väl DN. 
     
    Oppositionen går på som en febrig, fattig och fragmenterad flipperkula, twittrar Johan Pehrson enligt DN. 
     
    Den som sa det han var det. Inte fattig då, Johan Pehrson. Men febrigt och fragmenterat är en god beskrivning av det nya regeringssamarbetet, och tidningsskildringarna av det. 

    Det går som en dans. 
  • Fröken Allvar
    I SVT:s partiledardebatt tycktes man ha slutit en kollektiv överenskommelse om att lägga sig på en så låg nivå som möjligt. Det var som att se en satir ? utan att skratta, skriver Johan Croneman i DN idag 13 dec 2022. Därmed sällar han sig till den genre som skriver i en tradition med något decennium på nacken. Man väljer i denna tradition att se på verkligheten som satir för att slippa kritisera makten på riktigt. Croneman mumlar också i skägget något om att politikerna skulle se på folket som puckade. Men det är journalisterna som skriver uppfostrande texter riktade till andra än deras läsare om hur de bör göra och tänka, det vill säga, det är journalisterna som tycks tycka att folk är puckade. Det här är texter som passar både  kärnprenumeranter som känner sig smartare av att läsa Croneman och den tydligen ständigt växande gruppen privatpolitiska belackare i sociala medier som får näring av texterna. Dessa belackare benämns trollarmeer. 
    Politikerna däremot är beroende av väljare för sin fortlevnads skull och har inte råd att framställa folk som puckade. De har under flera mandatperioder med varierande framgång försökt vända kappan efter den ton som från början sattes av unga i samma sociala medier. Vad politikerna och journalisterna missar är samtidigt att varje generation, inklusive de unga som växt upp på internet, växer upp ifrån att sluta förundras över de slagkraftiga plakatens kraft. Då står där visserligen nya ungdomar redo, och tydligen tycker de att högerns slagord är roligast i denna generation. Men ungdomar kan sällan tillräckligt om vare sig politik eller pragmatik för att deras ord ska väga tyngst. De var dock bättre på internet för tio år sedan. 
     
    Vi har under några år haft en unik situation då nästan hälften av riksdagspartierna har letts av ungdomar med lyskraft även på Instagram, där önskan om att leva kvar i ungdomens digitaliserade formuleringsprivilegium lett till att utsagor om fittor letat sig in i maktspelet. Dessa inte längre purunga ungdomar är numera småbarnsföräldrar, men inte har utsagorna begravts under vällingspill eller husdrömmar som man driver åldringar från fastigheter med. Arvet har istället plockats upp av grillgubben vara sörja är upprinnelsen till denna tråd, i likhet med undergrillgubbarna som formar trollarmarna. 
    Vi får se vad som händer med språket under mandatperioden. Victor Malm kallar sig numera en enkel kulturknutte utan anspråk på att veta vad en nyhet är, så någon liten förskjutning har helt uppenbart skett i självbilden åtminstone hos Expressens kulturchef. Johan Pehrson själv jämför man rimligen med Horace Engdahl: sitt kvar så länge du kan på de mest strategiska posterna, uträtta det du kan med de medel som står dig till buds. 
Svar på tråden Ännu en tråd om god ton