Ännu en tråd om god ton

www.dn.se/insandare/fortroendet-for-vart-politiska-ledarskap-ar-borta/

Bra insändare 

Vi har de politiker vi förtjänar, säger en del. Jag tror att de har fel.

SvD har idag överträffat sig själva. Medelst sin sällan fluktuerande ideologiska kompass beställde de en artikel där det huvudsakliga samhällsproblemet inte kan anses vara  fattigdom, våld och sjukhus och kommuner i stabsläge. Istället framställs problemet som att den välmående, välutbildade och optimistiska delen av befolkningen, om de vill vara på internet, där tvingas läsa floder av vidriga åsikter skrivna av icke tillräkneliga och faktaresistenta medborgare som fallit för konspirationsteorier.

Slutklämmen:

"I en välmående, välutbildad och optimistisk befolkning kommer marknaden för hat och konspirationsteorier inte vara så stor att den utgör ett hot. Bara ett rättvisare samhälle kan ge oss det fria och kreativa internet vi en gång utlovades" .

SvD 16 dec 2022

Isobel apropå dödshotet från Theodor Engström:

Det här är ännu en självhjälpstråd, offentliga funderingar. Det hjälper mig att tänka på hur jag själv har påverkats av att se och läsa vassa formuleringar på nätet i ett decennium. Det går inte att säga att jag inte påverkats. Det Annie och hennes barn gick igenom ska ingen behöva utstå. Samtidigt dör människorättsaktivister för sina åsikters skull varje dag.
Jag själv har mycket svårt för Annie Lööf. Jag tycker att hennes parti bland annat förstörde Arbetsförmedlingen. Det står idag en artikel på DN att dagen efter att hon avsagt sig partiledarskapet ville Annie bli handbollstränare. Jag kan förstå varför man sa att det fanns tillräckligt med frivilliga. Hon tar över. 
Samtidigt är hon vår tydligaste symbol för att stå upp för det man tror på in i kaklet. Magdalena Andersson hade gärna gått in i mitten med Annie Lööf C och med M som stödparti. Det är därför det inte längre finns någon politik kvar för utsatta i Sverige. Ingen brydde sig tillräckligt om dem för att stoppa C i januariavtalet, och nu bryr sig ingen tillräckligt om dem för att stoppa SD i Tidöavtalet.
Det är vilsamt att inte uttrycka sig provokativt, men det når inte fram. Det vassa trumfar ofta det trubbiga. Punkterar det. Och den senaste partiledardebatten, Annies sista, lär inte vara slutet.
Diskussionen om God Ton är en evig en. 

Fred och krig är två tillstånd som existerar utan varandras motsatser. Värdighet däremot är ett mer vandrande begrepp, värdigt i går, ovärdigt i dag och vice versa. Brun, blå, röd eller grön sörja, spelar det någon som helst roll? De allra flesta ideologier och politiska ismer har bara ett mål, och det är att tillförskansa sig makt. För att makt ska uppnås måste andra människor exploateras, användas som en upptagningsyta i vilken makten förverkligas. Vilka ska ha mest tillgång till resurserna och kunna omsätta mest energi? Det är ju vad det handlar om.

Jag har noterat att du skriver lite annorlunda inlägg här och var. Just detta inlägg uppfattar jag tillhöra dina mer lättbegripliga. 

I den här tråden handlar det om god ton. God ton är kopplad till makten på så vis att den som har makten vill att den som inte har makten ska hålla god ton, eller vara tyst och lyssna. 

För makt och för ton spelar det ingen som helst roll vilken färg sörjan har, den blir lika sörjig vem som än väljer att halka runt i den. Däremot får sörjan ibland väldigt olika konsekvenser för olika grupper beroende på färg.

Fred och krig existerar som tillstånd oberoende av varandras motsatser, säger du. Fred är avsaknad av militärt krig tänker jag? Men jag tror inte att du plockade upp referensen till nyspråket i 1984.

Under det senaste decenniet har, precis som Isobel skriver om, det offentliga präglats av en hård och provokativ ton. Detta har kallats kulturkrig. Fred är möjligen även ett tillstånd då människor har lyxen att utkämpa kulturkrig, eftersom de får yttra sig. Under andra förhållanden kan man bli dödad på riktigt och inte bara få sitt liv förstört som cancellerad.

Att värdighet är ett vandrande begrepp var väl uttryckt. Exemplet värdigt igår, ovärdigt idag var välfunnet i sammanhanget. 

Jag håller med dig, det var bra beskrivet. Precis, ovan nämnda bok är väldigt relativistisk och det avspeglar sig också i nyspråket. När upphör något att vara något egentligen, är det våra upplevelser av det som avgöra? Det går att fundera på. Det var en liten avstickare från ämnet.

God ton vore önskvärt mellan antagonister. Att politiska motståndare inte bara försöker överträffa varandra med retoriska knep utan även lyssnar på varandra. För att förskjuta makten åt sitt håll extraheras ju även rädsla r folk. Vi står ständigt inför nya och farligare hot. Men om vi göra si eller så och röstar det eller det, kan hoten minskas och kanske rentav övervinnas. Rädsla är alltså en tillgång för att upprätthålla makt, dels på grund av påstådda yttre hot och dels de hot som staten skapar själva.

Kulturkrig innebär ju att man kan producera moral och etik och rätt och fel. En produktion som begränsar själv i och med att de sker inom vissa ideologiska gränser. En ideologis ramverk är också dess begränsningar.

Jag instämmer inte i att god ton alltid är önskvärt mellan antagonister. Möjligen om den går åt bägge håll och i kombination med ärligt uppsåt, det vill säga, båda parter är schyssta, båda parter uppför sig gott.

Som det är nu kombineras god ton med elakt spel i det offentliga. Ett exempel är Ebbas nya sanningslidelse. Ett annat är Rominas nya inställning till Sverigedemokraterna. Jag upplever detta värre än trollen massproducerade skalv och önskar att den självutnämnda intelligentian i mediemaktcentrumet ägnade sig mer åt granskning av nyspråk istället för reproduktion av nyspråk. De kunde också ägna sig mindre åt trollen, konspirationsteoretiker och Elon Musk och istället fråga folk om vad de saknar i samhällsbygget.

Viktor Barth Kron och Torbjörn Nilsson är två personer som har fokus, kunskap och god ton. Fler skulle ta efter dem, är min mening. 

Jag önskar att jag kunde besvara ditt inlägg bättre men trots att jag läste två gånger så förstår jag inte riktigt. Ditt tänkande är abstrakt och de kopplingar du gör blir inte tydliga för mig.
Till exempel förstår jag inte vad du menar med att 1984 är relativistisk.