callimero skrev 2011-12-04 13:02:44 följande:
Tack ska ni ha för tröstande ord, även om det tyvärr som ni så väl vet inte är mycket som gör en gladare i denna stund. Det är ett stöd att ivarjefall veta att det finns andra som vet hur grym sorgen är. Känner mig oerhört ensam bland vänner som samtliga har barn. Och julen är väldigt jobbig som barnlös. Det är så mycket som kretsar kring barn, familj och allt som hör till "ett vanligt liv".
Fick sånt hopp när det blev 100% befruktning och dessutom så fin kvalitet. Har haft enormt ont i brösten hela ruvandet vilket känns vedervärdigt nu när kroppen bara luras. Uppsvälld som en val och så finns där inget. Fram till slutet av vecka 2 hade jag oerhört mycket molvärk, brukar ha så mest första veckan troligtvis pga progesteronet. Men nu höll det i sig och var rejält krampartat flera gånger. Sen bara tyst sedan början av veckan i livmodern.
Nu vill jag bara att alla hormoner ska ur kroppen så jag slipper påminnas. Ser inte fram emot att sätta mig bredvid höggravida kollegan imorgon. Har dessutom två vänner som träffat nya kärlekar och vips blev gravida. De förstår ju inte att jag inte orkar ses och höra allt gravidgnäll. Men jag orkar verkligen inte just nu. Känner mig som en riktig gammal bitterhäxa.
Jag började gråta när jag läste vad du skrev för det är så sant som du säger att det finns inga nära som kan förstå vad man går igenom och vilken sorg det är att stå där utan barn. Det är mycket kring barn även om man försöker få bort tankarna och jag tror tyvärr att det alltid kommer att finnas. Ge inte upp och kolla mer vad ni kan göra. Jag vet att ni har gått igenom mycket men kanske finns det en liten chans och har man lagt så mycket tid så känns svårt att ge upp. Ladda nu batterierna och sörj. Känner igen det där med alla hormoner och fruktansvärt att det inte går bort direkt. Massor av styrkekramar
Ego: jag så vad det tyvärr över för min skull. Var iväg på SU och konstaterade missfall. Känner mig också tom men orkar inte ens vara ledsen. Bara så förbannad att det ska vara så orättvisst. Vi skulle bli de perfekta föräldrarna. Ja vi kommer igen till våren och funderar på embryoadpotion för något fel måste det vara på mina ägg,
Hur går det för dig Innana?
! Bra att få veta att det inte behöver vara som det brukar när man är gravid! Det känns tyvärr som en repris på förra misslyckade ruvningen med molvärk och proggisar som bara skjuter upp mensen! Men nu känner jag mig ändå mer hoppfull än för en stund sen! Tänk om det kunde bli samma för mig som för dig i alla fall! Jag vågar inte tjuvtesta utan väntar tills på söndag (om jag klarar mig till dess 
).
Men skit också, varför blir det så här..?!? Vi som kämpar så och gör "allt rätt", kan inte vi bara få....?! Om man väl lyckas efter allt detta så kan man väl få behålla det..?! Fasen också, stor kram till dig