IVF för oss som är snart 40. Våra chanser?
MissBoring, usch, jag förstår själva känslan av att en sådan kommentar ligger i vägen för vänskapen! Jag hoppas att du kommer att kunna släppa det, men kanske måste du prata med henne om det om det inte försvinner med tiden? En tanke bara...Du låter som en fin vän som kan se att det inte var så hon menade det, men att det bara kom ut så... Själv har jag en vän som när vårt barn dog (han var 1,5 år), sa till mig att det finns en mening med allt och något om att jag kanske inte just då kunde se det, men att jag nog skulle förstå meningen med det med tiden. I min värld kan det aldrig finnas någon mening med att ett barn dör i en olycka och jag kan inte släppa det hon sa, jag har jättesvårt att prata med henne sedan dess och vi har verkligen glidit ifrån varandra. Om jag ska ta upp kontakten igen måste jag prata med henne om det känner jag, men det knepiga här är att jag tror att hon verkligen tänker så, hon har ett sådant sätt att se på livet. De har fått tre barn, precis de årstider de planerat och det mesta i hennes liv går som på räls...Det gör det nog ännu lite svårare tror jag. En lång utläggning som inte hade med saken att göra riktigt, men jag ville mest säga att jag tror att jag förstår...
Anne, tack det går rätt bra, jag går mest och väntar på att det ska bli maj. Maken åker bort nu precis vid äl-tider, så i april blir det inte ens hemmaförsök. Jag grämer mig lite för jag har dumt nog fuskat och ätit lite godis i helgen och ångrar mig, jag som hållit mig undan sötsaker så bra. men det kanske vägs upp av bra mat i övrigt, akupunktur och mycket motion