Victoria, så klart att du ska ge igen, det förtjänar jag Du har verkligen rätt, det låter knas, det hade jag bergis tyckt om någon annan skrivit det. Men du vad betydde ditt sista inlägg? Verkade vara tråkigt besked?...
MsBoring, tack för dina varma ord!
Zin, ja, jag är ju medveten om att det borde vara mkt mindre och att om det befruktats men inte utv. som det ska bara borde absorberas av slemhinnorna i livmodern. Men vad 17 är det då jag ser och varför kommer det bara precis några dagar efter äl...Nu har jag börjat släppa det med "förklaringen" att det nog är något som kommer när slemproppen som ska täppa till efter äl bildas. Och att man ju inte ser allt som kommer, så det kanske är så varje cykel.
Hemulen, åh ge mig ett mikroskåp (och kunskapen att tolka resultatet) Det skulle verkligen vara något för mig som vill förstå mig på allt med kroppen -alltid.
Slemmis, men usch så jobbigt med din känsla, jag tor dock att det är en väldigt vanlig känsla när man är gravid och att den kan utlösas av tex att symptom kommer och går och det gör de ju hela tiden. Dessutom blir man ju extra känslig av alla hormoner och det är lät att tappa modet! så jag hoppas också hårt på att din känsla är fel!
mammagås, förstår pressen mard tiderna och hela alltet, Och att det känns extra pressat när ni tänker att det är sista färskförsöket. Önskar dig så varmt lycka till!
Enya, mitt stora grattis till dig och varmt grattis till din dotter Enya som har fått en så fin, varm och klok mamma! Och vilken bra läkare som lyssnade på dig och tog det säkra före det osäkra!
Nu syskon, känner så med dig! Har du någon att prata med? Det låter som att du kunde behöva det nu under denna jobbiga period. Om inte skriv av dig här! Vi lyssnar!!!
Myran, vilken fin inställning du har och så många fina ord! Jag önskar dig så att få det liv du vill ha, ett lyckligt liv utan bitterhet. Jag och min man pratade så mkt om det när vi förlorade vårt barn, vi ville inte bli bittra och missunnsamma mot andra i vår omgivning som hade sina barn kvar i livet. Men en period var det väldigt svårt. De barn vi redan kände och hade relation till gick det (ganska) bra med, men de som bara lyckades få fler barn hur lätt som helst eller de som inte verkade tacksamma för de barn de hade, var det svårt med. Nu har vi ju haft lyckan att kunna få ett barn till, men det är fortfarande extra svårt med de som inte uppskattar sina barn, eller inte prioriterar sin tid med dem. Fattar inte folk att livet kan förändra sig på en sekund? Det kan jag inte låta bli att tänka, men sedan brukar jag oftast börja tycka synd om dem i stället. Så jag har klarat mig undan bitterhet och är väldigt glad över det. Jag är säker på att du med din fina inställning kommer att hitta lyckan igen, men kanske på ett annat sätt än du först tänkt. Jag öskar dig förstås att få det på det sätt du helst vill, ett eget barn!