Viksan: Haha det ena behöver ju inte utesluta det andra! Jag ser både fram emot den och tycker det känns läbbigt
Jag börjar känna att det kan börja bli dags för bebisen att titta ut så den får sträcka på sig ordentligt och låta mina revben va
Och sen så känns det som att jag ingenting kan göra utan att få ont och behöva stanna upp och maken stackarn som är på semester vågar inte lämna mig och vill inte ta med mig ut på en promenad ens.. Älskade make som inte tål att se mig ha ont.. Oj oj hur ska den här sista tiden gå då det bara blir värre o värre vad det verkar (värkar..haha).
Så en del av mig känner att det vore lika väl om den kom nu... "put me out of my misery"..
Men angående själva förlossningen är jag mest nervös att vi inte kommer vara hemma när det sätter igång, sen att det gör ont o sådär, det tänker jag inte så mkt på. Jag ser mera fram emot att få träffa bebis, så själva förlossningen känns som en parentes.
Jag tycker att drivkraft på jobbet och graviditet inte är två kompatibla saker faktiskt.
Strössel: Skönt du mår bättre. Ja jag kanske frågar, det beror på hur hon verkar. Den bm jag hade förra gången det inte var min bm var så stel o hårdhänt att henne hade jag inte velat be om en undersökning.
Förresten, har jag sagt att det är vecka 39 idag?