Äntligen plus efter IVF, BF hösten/vintern 2011

Najje: Vilka små sötnosar!

7879: vad kämpigt. Jag hade jättesvårt att riktigt glädjas för jag var så himla rädd att något skulle hända medan min man var glad och lycklig. Jag förstår din oro. Hoppas att det går bra för er på på fvp. Stor kram

Men fy så fruktansvärt Ninina! Stor kram till dig som tog dig igenom detta.

MissCat: Jag hade planerat snitt när A föddes och jag hade aldrig gjort någon operation. Jag anade innan att jag skulle få panik när jag kom in i op-salen och det fick jag också. Jag pratade med den BM som tog emot på morgonen om min skräck inför snittet, om min skräck för att min bebis skulle dö och om min skräck för att jag skulle dö när magen var öppen. Hon var jättebra och sa att om allt ser bra ut när bebisen kommer ut så får jag honom på bröstet bums med det samma så undersöker hon honom där. När jag kom in till op så fick jag mycket riktigt panik och började tokgråta. Allt som hände i rummet fick mig bara att gråta mer och mer och mer. Narkossköterskan som satt vid mitt huvud tillsammans med min man var jättebra och lugn och småpratade om ditt och datt. Hon sa att de allra flesta lugnar sig så fort de får bebisen på bröstet och jag tänkte bara, "yeah, right" och sa till min man att han skulle ta bebisen och sitta bredvid med honom. Men så fort han kom ut så började han skrika och jag bara kände att allt läskigt var över och att jag ville ha honom hos mig. Så han låg på mitt bröst och skrek medan jag blev sydd och det kändes faktiskt bara så himla bra allting. Precis lika fantastiskt som när jag fick min dotter på bröstet efter vaginal födsel.

Men jag tycker att du ska prata med din BM och även se till att dom gör en notering till förlossningen. Var ska du föda?

Lycka till!

(Det är extemt sällan jag skriver numera men jag brukar skumma tråden då och då )

Det gick otroligt snabbt tänkte jag börja med att säga. Jag konsulterade min man här precis och vi kommer inte riktigt ihåg men från det dom började öppna magen tills min son låg på mitt bröst gick det endast 3-4 minuter. Jag kände att dom började öppna men sen kändes det som om dom bara lyfte upp honom. Det gick verkligen snabbt. Nu när jag har gjort det en gång är jag helt säker på att jag inte skulle vara det minsta orolig om jag blev tvungen att göra det igen. Operationen är något jag faktiskt minns som positivt nu så här i efterhand, mycket pga personalen. Jag födde på BB Stockholm där jag fick min dotter. Jag tror att det kommer kännas skönt för dig att komma till Sös där du tidigare varit med positiva minnen. Jag fick förresten ingen lustgas men det ville jag inte ha när jag födde vaginalt heller. Jag är ett kontrollfreak och lustgas skrämmer vettet ur mig . Min son torkade de inte av, de lyfte upp honom och la i något typ papper med plast på baksidan och la direkt på bröstet med handduk över och där torkade de av honom och kollade så han var ok.

Jag förstår verkligen din oro, jag var så galet rädd verkligen men det gick så himla bra och mycket lättare än jag trodde.

Bra att du tog upp det där med efteråt Knytet för det glömde jag skriva om. Det är olika för olika människor har jag förstått men för mig gjorde det ont i såret efteråt. Jag har väldigt låg smärttröskel så det gjorde jätteont till och med. Lyckligtvis får man ju smärtstillande i form av alvedon på dropp och värktabletter. Jag ville bara hem så fort som möjligt men vi stannade två nätter som man får när man är andragångsföderska och blivit snittad och sen packade vi oss iväg illa kvickt.

Det var ett misstag kan jag erkänna så här i efterhand. Det var inte kul att komma hem med en bebis som ville amma hela tiden och en klängig liten tjej på 2,5 år. På BB fick jag ju hjälp på nätterna att lägga mig rätt vid amningen men hemma så hade jag ingen hjälp och det gjorde ont att försöka hamna rätt.

Men jag har kompisar som både fött vaginalt och med snitt som skulle välja snitt om det går att välja nästa gång så det är verkligen olika. Mitt råd är ändå att försöka stanna några dygn innan slitet hemma börjar.

På min dotters dagis sa dom dessutom att hon skulle börja på deltid när hon började igen efter lite ledigt med lillebror. Det var helt otroligt jobbigt att få henne till och från dagis med det där såret som bara gjorde ont. Hon blev dessutom som bebis på nytt så det blev en del lyftande i och ur vagn fast man inte får. En kort sammanfattning av oktober, november och december: helt sjukt jobbigt! Men sen fick jag reda på att man faktiskt har rätt att ha syskon på förskolan på heltid första typ månaden. Jag minns inte riktigt men om du inte redan vet så ring och fråga.

Ja, det är jobbigt när man har ont och man ska amma hela tiden. Men lite mysigt måste jag nog säga. Lyckligtvis kan hon sitta i bärsele (Beco Butterfly) ibland fast hon är 3,5 år nu. Tydligen ska man bejaka det där bebisstadiet så kommer de fortare ur det.

Usch, det låter inte alls kul. Den stora fördelen med snitt är ju att det kommer en mysig bebis och livar upp stämningen

Skönt att du är hemma. Vila nu så kommer det gå bra. Lycka till!

Ja, nu har det gått 5 dagar sedan hon skrev. Hoppas att allt är bra Massa! Tänker på dig!