Vill att alla som kämpat med IVF och äntligen lyckats ska kunna känna sig hemma här!
Hit vill jag även ha alla från ursprungliga tråden: www.familjeliv.se/Forum-7-134/m55236143.html
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-04-08 17:30
Bara för att det finns en ursprungstråd betyder det inte att vi inte vill ha andra IVFare hit, tvärtom! ALLA är välkomna. Ju fler desto roligare!
Jis: Jag önska jag var en jobbkollega till dig. Om man vill bli nedtryckt ska man jobba på mitt jobb. Hoppas det går snabbt att bli klar med min lärarutbilding så jag slipper mitt piss jobb.
Dock är jag rädd att utbildningen kommer dra ut på tiden. För dem gör om utbildningen nu till HT och vad händer när jag kommer tillbaka efter min mamma ledighet. Vill inte tänka på det. Hoppas verkligen att jag inte behöver läsa om allt!!! Man vet aldrig med Uppsala universitet.
Det är det jag blir lite sur på på gyn, det är ju rätt självklart att man INTE kan leva som vanligt. Herregud, lill räkan skulle ju inte vilja hänga med mig om jag stressade runt, tränade 7 dagar i veckan, cyklade långlopp på cyklen osv...Jag kommer vara helt fine med att ta det lugnare och stressa mindre. jag kan nästan se fram emot att få tid att lyssna på kroppen å leva i nuet..Nu lät jag flummig haha!
Jis: Min bm sa så länge man inte får ont och mår bra så är det helt okay att leva som vanligt, men får man ont och att det inte känns bra då ska man ta det lugnare och sluta med det som man får ont av.
strössel: det lär som en självklarhet fast man lyssnar inte ibland så bra att få höra det. För ett år sedan när jag fick mitt MF kände jag att jag stressade och jobbade för mycket. Det kändes i kroppen. Jag sa t.o.m. att forsätter jag så här kommer den inte stanna och så blev det. Nu vet man inte om det berodde på det men det är lätt att skylla på sig själv. Denna gång ska jag se till att ha ret samvete om det inte går vägen.
Carlan: Vad saker och ting beror på kan man aldrig svara på, vid mina tre missfall har jag jobbat treskift och verkligen slitit pga tugnt jobb och fått missfall. Nu blev jag gravid när jag var sjukskriven och nu har det gått bra än så länge. Jag ställer mig frågan ibland har det gått vägen pga att jag inte har jobbat ? Men som sagt det får man aldrig veta.
Amaan: Tack 
vi hoppas på många små bebisar i den här tråden !
Jis: inte meningen att stressa upp dig eller nåt, jag bara menade att du skulle vara beredd på att det kanske inte går att leva som vanligt även om du vill eller hur jag ska säga. För mig (dumt nog) kom det som en chock. Jag trodde jag skulle kunna leva på i princip som vanligt även fast jag var gravid. Men som jag sa - vissa kan det! Men lyssna på kroppen 
åhhhh, jag blir så arg. Min bästa kompis är såklart insatt i hela IVF krausellen. När jag träffar ett annat kompispar (gemensamt) i fredags så har min kompis redan berättat för dom att jag är gravid, samma när jag får ett mail av en annan kompis, då har hon berättat för henne oxå. Fan va sur jag blir. Det är ju upp till mig att berätta om detta när jag känner mig redo. Jag skrev ett mail om det precis (vi mailade om en annan sak) å då skrev jag det att det inte är ok att hon berättar utan att jag vill göra det själv när jag är redo, jag är ju nojjig som det är å sen dessutom vill jag veta att räkan inte tagit skada av alla mediciner jag fick när jag var sjuk...*suck* Att vissa aldrig tänker.
Jis: Tråkigt beteende av din vän. När jag berättade för mina vänner så frågade dom "vet den o den om det" och om jag sa nej så väntade dom med att prata med varandra om det tills jag hade berättat. Det är så en vän SKA göra enligt mig.