Sambo tjänar dubbelt så mycket och vill därför ha dubbelt så mycket som mig att leva för...

Ett barnbidrag täcker långt ifrån alla utgifter som har med barnet att göra. Kom igen i frågan när du har egna barn. 

Här är jag den som tjänar mest, avsevärt bättre. Vi skyfflar över allt till ett räkningskonto (som är mitt, men inte knutet till något kort). Pengarna som blir över när allt sådant är betalt resonerar vi kring, om någon av oss vill köpa något speciellt. 

Jag fattar inte riktigt hur man tänker när man har separat ekonomi, lever tillsammans med barn och hus. 

1) Den ena tänker som en martyr.
2) Den andra tänker som en egoist.
3) Den ena tänker som en martyr och den andra som en egoist. 

Oavsett vilket så inser man nog inte riktigt hur ömsesidigt beroende ens privatekonomier är av varandra. 

Är det för att jag är kvinna eller för att jag är mindre intelligent som jag uppskattar allt min man gör och gjort för mig? Han försörjde mig i början med sin ca fyra ggr högre inkomst, jag pluggade. Vi fick barn och har delat ungefär lika på föräldraledighet, till att börja med hade jag mycket mindre, startade sen eget, lånet betalade vi på tillsammans, (precis som allt annat) också i början när min inkomst var väldigt låg. Han har trots det avlastat mycket i hemmet och med barnen, tar de flesta sysslorna och ger mig mer tid att jobba på kvällar och helger. (så hinner jag få mer tid med barnen när han är på jobbet!) Han har tagit och tar i stort sett all vab. Ska jag nu sitta och påstå att jag har jobbat så hårt för mina pengar att jag har nån märklig rätt att bestämma ensam över dem? Han har ju sopat banan för mig! Och gör det varje dag! Det är klart jag sliter hårt och är trött, men jag vill inte ha två slitna föräldrar till våra barn. Därför ska maken gå ner på deltid efter föräldraledigheten med tredje barnet. Han har inte samma möjlighet som jag just nu att få en högre inkomst, och han föredrar ändå att lägga sin tid på hem och barn och mig och jag är TACKSAM. Jag är GLAD att mitt slit kan ge honom och barnen lite mer. Mitt liv vore oerhört fattigt utan min familj och mitt hem och min fritid. Vad annat är värt att jobba för?

Ja jag klarar mig själv om jag vill. Du vet väl inte vad jag har för pengar att leva för

Nej, det låter onekligen som att man inte riktigt förstår hur det hänger ihop. 

ok,för OSS skulle det räcka varje mnad fram tills barnet är låt säga 5år gammal.

vad är det en 0år-1åring behöver som kostar 1000kr/månad menar du?

En bebis behöver strängt taget ingenting mer än lite kläder och mat (förutom alla investeringar som barnvagn, bilbarnsstol etc som jag antar att man själv sätter gränsen för vad det får kosta och vad man behöver) men så fort barnet börjar i förskolan har du åtminstone barnomsorgsavgift. Och därefter kostar de lite mer för varje år. 

Men det kvittar egentligen hur mycket eller lite pengar man vill eller anser sig vara tvungen att lägga på sina barn. Jag ser bara inte poängen i att klamra sig fast vid separata privata ekonomier när i princip allt annat i livet är gemensamt. För mig är det självklart att man delar och delar med sig, i synnerhet inom familjen. 

Vi lade in både min och hans skatteåterbäring på ett konto till huset. De pengarna ska gå till renovering för vårt gemensamma hem.

Jag förstår inte resonemanget med att "han har jobbat hårt för pengarna, då är de hans".... jag menar... jag jobbar ju också heltid och precis lika hårt lika många timmar. Ändå har jag ca 5000 kr mindre i lön än min man. Vi jobbar lika hårt, men inom olika yrken. Varför skulle det har någonting att göra med hur vi fördelar pengarna inom familjen? Varför skulle hans 8 timmar om dagen vara värda mer gentemot mina? Vi gör ju båda heltidsinsatser för familjen.

Vi är en familj. Det innebär att vi sitter gemensamt i båten.

Det krävdes några steg på vägen för att komma till gemensam ekonomi, men nu när vi är framme så är det väldigt befriande faktiskt.