December bebis 2013

Det var så länge sedan jag skrev här men jag läser ofta. Så roligt att följa er! Min lilla son blev 5 månader nu men är jämfört med era väldigt liten - 64 cm men bara 6800 gram. Han ligger dock precis på en kurva under absoluta normalkurvan & BVC-sköterskan förbjuder mig att vara orolig men jag kan inte låta bli - tycker alltid att han är smalast av alla bebisar. Har börjat ge ersättning för att se om det hjälper men det är inte lätt att få honom att ta det. Vaniljsocker i hjälper lite. Han är dock supersuperaktiv & i konstant rörelse så han förbränner ju massor. Han äter uselt på dagen då ju allt annat är så spännande - sedan varannan timme på natten. Pust. Inser att jag måste vända det genom att inte ge honom mat några nätter så att han blir hungrig på dagen men det är utmanande för mammahjärtat...

Vaniljskr i? Varför? Är väl synd att försöka tvinga i honom om han mår bra?

Min bebis slemkräktes igen. Fy stackars liten. Allt hon hade ätit.. segt som en manet! Synd om henne så jäkla förkyld.

Hej allihopa! Skriver inte heller så ofta men läser då och då, bra omväxling när jag tar paus från plugget :)

Här rullar det bara på fint. Gossen min är inte riktigt fem månader än, men om någon vecka så :) Jag har ju fortsatt plugga medan min man är hemma och det funkar bara fint, pumpade ut mjölk så han i princip helammades till 3-4 månader och nu blander jag med ersättning.

storasyster på dryga två år har också tagit omställningen bra - hon älskar lillebror massor, ger honom kramar och pussar och försöker "lära" oss föräldrar hur man ska ta hand om honom: "Nu vill bebis ha mat - nej! han är trött!", och så vidare...

två veckor kvar till tenta, sedan tar jag sommarlov med familjen!

Jag hade nog lite svårare att glömma smärtan den här gången också. men min andra förlossning var också tuffare än den första. Båda förlossningarna tog exakt lika lång tid (10 h) men första gången var huvuddelen av tiden när jag inte var så jätteöppen. den här gången var jag tio centimeter öppen i två timmar innan jag började kryssa eftersom huvudet inte ville sjunka ned i bäckenet, och det var jäävlig tmycket jobbigare (också eftersom alla trodde att förlossningen skulle gå sååå fort eftersom ettan kom på såpass kort tid...)

med det sagt är jag inte rätt för ytterligare en förlossning med bara lustgas. men ska läsa på mer om för och emot EDA också, jag har ingen lust att ha ont bara för sakens skull...

Goldie: verkligen ALLA påstod att andra förlossningen skulle bli så lätt!
Så störigt.. Gick man ju och ställde in sig på de lite i smyg!

Inte skrivit särskilt mycket om min förlossning här. Men blev igångsatt denna gång och började få riktigt värkar så det gjorde ont vid halv nio på kvällen och han var ute typ halv elva. Så det gick ju jäkligt fort. Men jag känner nog också mest att jag var pissed off på personalen som inte ville acceptera att jag skrivit att jag inte ville ha några studenter med. Lik förbannat stod den tafatta jäveln i ett hörn hela tiden. Enda hon kläckte ur sig under hela tiden var " så du fick ett barn i januari också. Då blir de ju födda på samma år". No shit sherlock, kände verkligen för att smälla till henne. Mina värkar kom så intensivt så det knappt gick att prata. Sa åt min man att han skulle be henne gå ut. Men han va typ för feg och ville inte verka otrevlig. Minns han sa "but molly She is A woman just like you" Var sååååå arg på honom. Själva kryststadiet tog 40 min. Med min första tog det 13 min. Då va det så störigt när alla sa att nr 2 skulle "flyga ut".
Sedan fick jag typ skrika rejält på dom efter smärtlindring, enda min Bm ville erbjuda
Mig var sterila kvaddlar. Ah nej, fyfan. Insett att jag inte hade en särskilt bra förlossningsupplevelse denna gång.. :/
Min första var däremot helt fantastisk! :)

För mig tog det tre månader att komma över förlossningen. Gjorde ju sinnessjukt ont men det värsta var ändå att Elise hade navelsträngen runt halsen så hon mådde dåligt och det blev bråttom så jag blev klippt och hon togs med sugklocka. Förstod ingenting just då men efteråt var jag skärrad och tänkte att jag inte skulle våga igen. Var helt bombsäker dom tre första månaderna på att hon aldrig skulle få något syskon. Nu har jag dock glömt bort allt det och kan inte tänka på förlossningen utan att bli helt rörd till tårar och jag längtar så enormt mycket till nästa gång även om jag tänkt vänta några år! Tycker det är så sjukt att man kan glömma smärtan och allt annat. Tur är väl det för annars kanske det inte hade funnits så många barn :)

Skulle behöva lite råd... Ett par dagar nu har min bebis ibland helt plötsligt börjat gallskrika under en tupplur, han skriker i sömnen helt hysteriskt.

Inatt har det varit så varannan timme ungefär, hysteriska skrik som bara gått över när jag håller honom upprätt i famnen och gått upp och gungat. Har kunnat lägga ner honom ibland men också suttit i sängen med honom i famnen en hel del under natten. Varför är min lilla älsklig så ledsen? :(

5 månader! 9870g och 71,5cm. Två tänder började dyka upp vid 4,5 mån o nu har de brutit igenom i nederkäken.

Jag var skärrad efter förlossningen först men nu känns den okej i efterhand. Sugklocka efter 30h. Stora bristningar. Min fru föder nästa lyckligtvis.