December bebis 2013

Vet ni vad, jag var med om något jätte jobbigt i onsdags. Det började med att jag på eftermiddagen började se dåligt på mitt högra öga. synen försvann som bort ibland. Jag frågade mannen om ja hade skräp i ögat men de var inget där. efter någon timme när vi ska äta börja ja känna mig konstig. sitter och säger till min ena dotter "tuva ät upp maten" sekunden efter börja jag fundera på om hon verkligen heter Tuva, eller har ja sagt fel namn. Efter det ska ja ge min yngsta dotter en kaka, räcker fram den och säger här har du en köttbulle, hur ja än försöker säga vad de är blir de en köttbulle. Mannen skickar in mig till fotöljen o vardagsrummet. Efter någon minuter kommer han in o ser mig med början till panik, min höger arm kunde ja inte röra, den var helt bortdomnad, kort efter samma sak med vänster arm. sen bägge bena, och ja får svårt att andas.. Han ringer 112.  dom skickar en ambulans, o sos ber  min man ringa igen om talet blir förändrat. några minuter gick ja ja tappar tal förmågan,  jag bara sluddrar när ja öppnar munnen. I min hjärna känner ja mig helt klar. och börjar få panik över att mina barn ser mig i detta tillstånd samt att undra hur barnen reagerar när ambulansen kommer. 18 minuter efter sos är larmat kommer ambulansen, de har kört 5 mil på 18 minuter (ingen motorväg snarare rätt kass landsväg). de gör några enkla tester och  sätter kanyl. blodtrycket var bara lätt förhöjt pulsen rejält  snabb, och ja började få tillbaka talet.. De kör mig till sjukhuset som är närmast 12 mil bort, där blir ja liggandes i ett rum med stora lampor tända, ensam. efter en timme så kommer läkaren och undrar vad som hänt, hon ser att ja mår dåligt har frossa, ont i huvudet och kunde med halvdåligt tal berätta  lite vad som hänt, en timme senare tar de blodprov. ytrterligare en timme senare säger de att ja är frisk och att ja kan åka hem. 01,40. hur ska ja åka hem? till ett tomt hus efter de som hänt ca 5 timmar innan? Jag var en grönsak! kunde inte tala inte gå inte röra mig!? Ja får tillslut stanna på en obs plats. men blev utskriven 10,30 och fick åka buss hem. Jag är fullt frisk. enligt dom. Ingen kollade om bebis mådde bra. enligt blodproverna var ju helt frisk, pulsen min var dock ännu hög när ja for hem.

Hur hade ni gjort i mitt läge? 

Schysst kista! Ingen tvekan om vad som finns i den!

Vet ni vad, jag var med om något jätte jobbigt i onsdags. Det började med att jag på eftermiddagen började se dåligt på mitt högra öga. synen försvann som bort ibland. Jag frågade mannen om ja hade skräp i ögat men de var inget där. efter någon timme när vi ska äta börja ja känna mig konstig. sitter och säger till min ena dotter "tuva ät upp maten" sekunden efter börja jag fundera på om hon verkligen heter Tuva, eller har ja sagt fel namn. Efter det ska ja ge min yngsta dotter en kaka, räcker fram den och säger här har du en köttbulle, hur ja än försöker säga vad de är blir de en köttbulle. Mannen skickar in mig till fotöljen o vardagsrummet. Efter någon minuter kommer han in o ser mig med början till panik, min höger arm kunde ja inte röra, den var helt bortdomnad, kort efter samma sak med vänster arm. sen bägge bena, och ja får svårt att andas.. Han ringer 112.  dom skickar en ambulans, o sos ber  min man ringa igen om talet blir förändrat. några minuter gick ja ja tappar tal förmågan,  jag bara sluddrar när ja öppnar munnen. I min hjärna känner ja mig helt klar. och börjar få panik över att mina barn ser mig i detta tillstånd samt att undra hur barnen reagerar när ambulansen kommer. 18 minuter efter sos är larmat kommer ambulansen, de har kört 5 mil på 18 minuter (ingen motorväg snarare rätt kass landsväg). de gör några enkla tester och  sätter kanyl. blodtrycket var bara lätt förhöjt pulsen rejält  snabb, och ja började få tillbaka talet.. De kör mig till sjukhuset som är närmast 12 mil bort, där blir ja liggandes i ett rum med stora lampor tända, ensam. efter en timme så kommer läkaren och undrar vad som hänt, hon ser att ja mår dåligt har frossa, ont i huvudet och kunde med halvdåligt tal berätta  lite vad som hänt, en timme senare tar de blodprov. ytrterligare en timme senare säger de att ja är frisk och att ja kan åka hem. 01,40. hur ska ja åka hem? till ett tomt hus efter de som hänt ca 5 timmar innan? Jag var en grönsak! kunde inte tala inte gå inte röra mig!? Ja får tillslut stanna på en obs plats. men blev utskriven 10,30 och fick åka buss hem. Jag är fullt frisk. enligt dom. Ingen kollade om bebis mådde bra. enligt blodproverna var ju helt frisk, pulsen min var dock ännu hög när ja for hem. Hur hade ni gjort i mitt läge? 

Bajsblöjor överlag hoppas jag att vi ska slippa även denna gång. Amningsbajset går väl an men så fort de börjar äta vanlig mat tycker jag att det blir lite obehagligt faktiskt. I övrigt är jag irriterad idag för att en kompis skrev på min facebooksida och gratulerade mig till bebisen. Det är så himla osnyggt att göra så när jag inte själv har skrivit något, eller ens sagt något direkt till henne. Vi har inte riktigt hunnit berätta för att vänner så nu var det en gammal barndomskompis till mig som smsade. Har tagit bort kommentaren, som ju är skriven i all välmening, men för mig som är rätt privat på min sida känns det inte okej att outa andras angelägenheter sådär. 

Vet ni vad, jag var med om något jätte jobbigt i onsdags. Det började med att jag på eftermiddagen började se dåligt på mitt högra öga. synen försvann som bort ibland. Jag frågade mannen om ja hade skräp i ögat men de var inget där. efter någon timme när vi ska äta börja ja känna mig konstig. sitter och säger till min ena dotter "tuva ät upp maten" sekunden efter börja jag fundera på om hon verkligen heter Tuva, eller har ja sagt fel namn. Efter det ska ja ge min yngsta dotter en kaka, räcker fram den och säger här har du en köttbulle, hur ja än försöker säga vad de är blir de en köttbulle. Mannen skickar in mig till fotöljen o vardagsrummet. Efter någon minuter kommer han in o ser mig med början till panik, min höger arm kunde ja inte röra, den var helt bortdomnad, kort efter samma sak med vänster arm. sen bägge bena, och ja får svårt att andas.. Han ringer 112.  dom skickar en ambulans, o sos ber  min man ringa igen om talet blir förändrat. några minuter gick ja ja tappar tal förmågan,  jag bara sluddrar när ja öppnar munnen. I min hjärna känner ja mig helt klar. och börjar få panik över att mina barn ser mig i detta tillstånd samt att undra hur barnen reagerar när ambulansen kommer. 18 minuter efter sos är larmat kommer ambulansen, de har kört 5 mil på 18 minuter (ingen motorväg snarare rätt kass landsväg). de gör några enkla tester och  sätter kanyl. blodtrycket var bara lätt förhöjt pulsen rejält  snabb, och ja började få tillbaka talet.. De kör mig till sjukhuset som är närmast 12 mil bort, där blir ja liggandes i ett rum med stora lampor tända, ensam. efter en timme så kommer läkaren och undrar vad som hänt, hon ser att ja mår dåligt har frossa, ont i huvudet och kunde med halvdåligt tal berätta  lite vad som hänt, en timme senare tar de blodprov. ytrterligare en timme senare säger de att ja är frisk och att ja kan åka hem. 01,40. hur ska ja åka hem? till ett tomt hus efter de som hänt ca 5 timmar innan? Jag var en grönsak! kunde inte tala inte gå inte röra mig!? Ja får tillslut stanna på en obs plats. men blev utskriven 10,30 och fick åka buss hem. Jag är fullt frisk. enligt dom. Ingen kollade om bebis mådde bra. enligt blodproverna var ju helt frisk, pulsen min var dock ännu hög när ja for hem.

Hur hade ni gjort i mitt läge? 

Jag mår rätt ok, huvudet är lite segt och trött, samt att ja blir anfådd av minsta lilla. Ska ringa vc på måndag. min bm är tyvärr inget att hänga i granen (kan inte byta, finns ingen annan om ja inte vill köra 7 mil enkel väg). Gubben min är dock rejält orolig och vill inte lämna mig ensam för han är rädd att de ska hända igen.. 

Förstår dig! Jag och min fästman har bestämt att vi inte vill dela det på fb. Skulle bli väldigt ledsen om någon skrev något om det på fb. Det är ganska privat tycker jag. Även om man berätta det offentligt för alla man vill ska veta.

Jag mår rätt ok, huvudet är lite segt och trött, samt att ja blir anfådd av minsta lilla. Ska ringa vc på måndag. min bm är tyvärr inget att hänga i granen (kan inte byta, finns ingen annan om ja inte vill köra 7 mil enkel väg). Gubben min är dock rejält orolig och vill inte lämna mig ensam för han är rädd att de ska hända igen..